Leder

Jag vet inte riktigt vad som är fel på mig, men den senaste veckan har min kropp inte riktigt varit som den borde. Mina leder i benen är sjuka och i synnerhet knäna. Vissa dagar är de riktigt dåliga och jag lider var jag steg jag tar, speiellt då jag tvingas gå i trappor. Under dåliga dagar känner jag mig som 80+  så jag lyfter in benen, ett i gången då jag ska sätta mig ner i bilen, för att undvika smärta och för att de helt enkelt inte riktigt klarar av att både böja sig och ha styrka samtidigt. Ibland är de bättre ibland riktigt dåliga. Det är nu dock några nätter sedan jag vaknade av smärta  senast, så det är jag tacksam för, men det är nog något som inte är som det ska.

Och mina muskler i allmänhet är väldigt stela. Förra veckan ländes det som att jag sträckt min rygg på tre olika ställen. Så sjukt tog det att röra sig. I dag är den mest bara stel, men fortfarande sjuk även om det också  varierar från dag till dag.

Vad är det som händer detta år? Jag brukar inte var sjuk överlag. Bara en förkylning 1-2 gånger i året, men denna omgång här i Sydafrika har jag hunnit slå alla tidigare års rekord. Må det ta länge innan nästa rekord slås.

Och vad är det som kan vara fel. Vad är det som slår ut mina leder och gör alla muskler stela?

Toevlug

We went to a rehab centre yesterday. A center for people who wants to stop using drugs. And what a great time we had with them. Totally different than I expected.
We were singing, we were telling our testimonies, we were encouraging and just having a great time together. And we are serving a great God. It was amazing to see how God touched those people we met and how they could start testifying already the same day. A young, though guys in tears over something he didn't understand, but he suddenly just felt so touched even if he said he tried to ignore us when we first arrived. But sometimes God has other plans. And if God really wants to do something, nobody can stop him.

I am already looking forward to next time we are gonna go to the rehab centre Toevlug.

En månad senare

Igen har det tagit ett tag mellan blogginläggen, men nu kommer åtminstone lite uppdateringar. Och jag vill tro att det kommer att komma mera kontinuerligt nu när jag är tillbaka på basen oc hhar tillgång till internet på ett helt annat sätt än vad jag hade den senaste månaden.

Vi åkte iväg till Port Elizabeth, vi hade en underbar månad där och igår kom vi tillbaka till Worcester igen. Home sweet home. Även om jag fick uppleva och ta emot så mycket i Port Elizabeth är det skönt att vara hemma. Hemma är alltid hemma.

Men välsignelserna i Port Elizabeth var många och jag tror nog inte jag kan räkna dem. Med en del av dem var gratis boende i två olika värdfamiljer under hela månaden, en audi A4 jag fick låna att köra omkring med under vår tid där, en annan bil vi också fick låna gratis under hela vår tid där. Tre gånger blev jag bjuden på restaurang. Tre gånger på café. Andra gåvor jag fått var bland annat två halsband, ett par örhängen, jordgubbar med grädde, många glas rödvin, många koppar te serverade till mitt rum, choklad, en värdfamilj som är väldigt duktiga på att laga mat, bubbelbad och mer och mer och mer.
Om Gud lovar att han ska ta hand om mig, så kommer han nog att göra det.

Och så har jag fått mycket bra övning av att köra i stadstrafik på vänster sida av vägen. Hade inte hunnit köra många gånger här i Worcester före jag åkte iväg till Port Elizabeth (PE). Här i Sydafrika tycker man inte PE är speciellt stort, men kommer man från Finland så räknas nog alla miljonstäder som storstäder. Och att få köra omkring i en vit audi med 2,8 liters motor kan jag inte direkt klaga på. Vid närmare eftertanke tror jag att audi är en bra bil för missionärer.

Tack för alla tankar och böner under denna tid. Nu fortsätter vi ännu en månad med outreachen här i Worcester. Må Gud fortsätta göra stora saker här.