Glädjeämnen en helt vanlig torsdag

Igår var det en bra dag även om regnet håller på och far iväg med mitt skidföre. Men åtminstone en vecka till ska jag kämpa mot vädermakterna. Sen blir det väl dags att påbörja barmarkssäsongen istället. Men kanske det är då det börjar snöa igen.

Men igår var det en bra dag hur som helst. Jag fick fara och luncha med angenämt sällskap och samtidigt se deras nya hem, som för övrigt inte är speciellt nytt, men om jag aldrig varit dit förut så är det nytt för mig. Sen fick jag fick jag också se Finland ta sin första (och kanske enda) VM-medalj detta år, efter en fin laginsats. Sen fick jag min lönespecifikation igår, så även om lönen betalas ut först idag så kändes det som att jag får den när jag får meddelande om den. Och så fick jag reda på att jag med drygt 7 sekunders marginal i fäbodaloppet lyckades seeda upp mig till startled 3 i vasaloppet.

Men förutom att det var en bra dag så var det en kanske lite för full dag. Men samtidigt bra att fylla dagarna med bra saker.
Ja, hela veckan som jag trodde skulle vara typ av ett sportlov, blev plötsligt ganska full. Jag som trodde att jag skulle jobba ett skift denna vecka fick plötsligt 6 skiften istället.

Men idag har jag en ledigt dag, även om jag har åtminstone två trevliga kaffedejter inbokade, och jag tänker njuta av den.
Från och med imorgon väntar fem dagar jobb igen.

Framtiden

Framtiden är ett lite skrämmande ord. Inte för att jag direkt oroar mig för den. Det går ganska bra att ta dagen som den kommer, för jag vet att det kommer att ordna sig på ett eller annat sätt ändå. Jag känner mig tillfredsställd just nu fast jag bara får jobb för ett par dagar åt gången och det egentligen inte finns något löfte om någonting. Men jag vet att det kommer att ordna sig
Men nu är det en tid då de flesta lärartjänster blir ledig anslagna för nästa läsår. Och ansökningar om de ska lämnas in i början av mars. Det är ganska snart. Hur ska jag kunna veta nu vad jag vill göra i augusti och ännu längre fram. Jag vet ju inte ens hur länge jag vill stanna i Finland. Och skulle jag vilja ha ett fast jobb just nu?

Ojoj, alla dessa frågor.

Fäbodaloppet

Nu sitter jag här med min nya mörkrosa ullmaxtröja och ett borttappat örhänge. Det är dagens saldo. Ja, en blåsa på handen fick jag också. Hur ska man hitta ett örhänge som man tappat längs ett 42 kilometers skidspår? Troligtvis föll de då de tog av mig nummerlappen vid mål, så det minskar ju området lite åtminstone. Men att hitta ett silversnöflingeörhänge i lös snö där typ tusen människor har gått är väl kanske inte det lättaste. Men kanske är det värt ett försök. Ibland kan det lyckas.

Men för övrigt har det varit en ganska angenäm dag. Skidningen gick bra. Jag är lite förvånad att man kan komma "tillbaka" så pass enkelt efter ett tolv års tävlingsuppehåll. Tänk att bara två månaders skidåkning kan räcka så pass långt. Jag blev sist och slutligen fyra och fick högst antagligen uppseedat mig lite till för vasaloppet. Jag skulle ha behövt vinna, för då skulle jag ha fått en cykel. Den cykel jag har nu fik jag till födelsedagen då jag fyllde elva. Det blir 20 år sedan i sommar. Det är en ganska lång tid tycker jag. Men den har varit en trogen tjänare i både vått och torrt och köld och värme. Den är nog värd att bli penisionerad snart.
Två veckor kvar till vasaloppet nu. Då är det upp till bevis.

Min nya tröja som jag fick som pris idag.

I väntan

Ännu två timmar tills starten går för damernas skiatlon går i årets skid VM. Jag har redan hunnit städa och pynja på en bra stund. Vad ska man göra de återstående timmarna. Just nu sitter jag bara och ser ut genom fönstret och ser på regnet som far iväg med mitt skidspår. Vintern är lite märklig detta åt. Men åtminstone är det vinter. Samtidigt är det fyra år sedan jag var i Finland en hel vinter sist, så vad vet jag vad som är normalt vinterväder mera. Dessutom spenderades den vintern, som så många andra vintrar i Åbo, som kanske inte heller är känd för sina kalla och snörika vintrar.

Och snart tror jag att jag börjar vara redo att ta ner julstjärnan ur fönstret. Det börjar nästan ha blivit så pass ljust på morgnarna att det börjar bli dags.

Jag tror jag ska läsa lite nu.

Nostalgi

Jag har vikarierat i Sursik de två senaste dagarna. Det i sig själv är nostalgi. Tänk att det är nästan en halv livstid sedan jag gick där.
I morse pratade jag ganska länge med min dåvarande klassföreståndare, som kände igen mig, men inte riktigt kunde placera mig i vilken klass jag gick. Hann också prata med en del andra lärare som jag hade under mina tre år. Jag var lite förvånad hur mycket de ville fråga om Sydafrika. Men i och för sig, varför skulle man inte vara intresserad av hur det är att vara där.

Men det som egentligen gjorde mig nostalgisk var maten. Under alla mina 6 år på sursikbacken så hade jag två återkommande favoriträtter till lunch. Det ena var fiskpinnar. Kanske var det gräddfilssåsen som gjorde den så goda, men det var faktiskt en av hela skolans favoriter. Den andra var riskgrynsgröt. Eller egentligen var det väl bärsoppan som gjorde den gröten så god. Och med en Gud som älskar mig så råkade det vara risgrynsgröt och bärsoppa just idag. Och den smakade precis som den brukade.

Det är gott att leva.

Inte passlös mera

Idag hämtade jag ut mitt nya pass. Och det är ganska vackert måste jag säga, med snöflingor på baksidan och bilder på en massa av Finlands olika djur inuti. Även om det är alla möjligheter detta pass ger mig som är det viktiga, så skänker nog det estetiska i det också mycket glädje. Nu är det bara att börja backa väskan. Det förra passet gjorde jag då jag skulle till Afrika för första gången. Tänka att fem år kan gå så fort. Och det passet hann ta mig till 8 olika afrikanska länder, Kanada och Brasilien. Få se hur långt mitt nya pass lyckas ta mig. Israel lär bli först på listan. Är inte säker på om det får följa med till Sverige före det.

Happy Valentin to me

Jag hade tänkt fara ut på en skidtur idag före det blir dags att fara och arbeta. Men en lätt sträckning i baklåret från morgonens fotbollsträning gör att jag sitter i soffan och läser, ser på skidåkning och dricker kaffe istället. Och kanske beror det lite på lathet också, för så dåligt är det ju inte.

Tidigare hade jag redan en annan kopp kaffe och en fastlagsbulle med extra mycket mandelmassa. Men det är inte så dålig underhållning det heller. Inte för mig. Och att vara vän med sig själv är också en bra sak.

Glad vändag till mig och glad vändag till er!

1820

Det var mitt lånenummer i biblioteket i Purmo en gång i tiden. En gång i tiden innebär här då jag gick i lågstadiet och det var ju i början av 90-talet. Tänk att jag ännu kommer ihåg den nummern. Kanske lånade jag och läste flera böcker än vad jag kommer ihåg.
Sedan lågstadietiden tror jag att jag har varit en gång till biblioteket i Purmo. Det var sommaren -01 och då var det för att jag skulle kolla upp en sak på internet och vårt internet fungerade inte där hemma.

Men inför detta bestämde jag mig att köpa mindre saker. Jag skulle inte kalla mig en en speciellt stor konsument, men det finns en del saker som jag inbland köper lite för enkelt. Böcker är en av dem. Bra böcker vill jag ha i bokhyllan. Men man kan ju inte alltid veta hur bra en bok är före man har läst den. Och även om en bok är bra, så blir de flesta lästa bara en gång. Och då känns det lite orättvist att de ska få vara med och trängas i bokhyllan med en massa andra saker och böcker som borde få plats. Så detta år har jag tänkt att jag inte ska köpa några böcker.
Men samtidigt vill jag ta tid att läsa mera än vad jag gjort på länge. Så idag tog jag tag i saken och begav mig till Purmo bibliotek. Och efter att fått fixat ett alldeles eget lånekort (de använder tydligen inte samma system mera som de gjorde då jag gick i lågstadiet, där de skrev in min lånenummer på en lapp i boken och hade en likadan som förvarades på biblioteket) gick jag omkring och tittade lite. Och jag blev lite förvånad över mig själv att jag inte riktigt fått upp ögonen tidigare för hur bra uppfinning bibliotek faktiskt är. Jag hittade massor med böcker jag vill läsa (jag har inte varit någon flitig läsare de senaste åren så det finns massor med bra böcker olästa). Och jag får göra det alldeles gratis. Och ifall jag inte skulle tycka om den bok jag lånar kan jag lämna tillbaka den utan att känna att jag faktiskt måste läsa den.

Biblioteket i Purmo kommer nog helt klart att få flera besök av mig under detta år.

Mot våren

I fredags kände jag av den för första gången på väldigt länge. Jag stiger ut genom dörren efter en hel arbetsdag inomhus. Och plötsligt möter den mig där i dörröppningen; våren. Droppande tak och solsken. Första veckan i Februari. Och på något sätt njöt jag av det fast jag vet att vi har mycket kvar av vintern ännu. Som sig bör. Och som jag vill. Men nog var det en ganska skön känsla. Vårens ankomst missade jag ju totalt förra året. På något sett är våren hoppingivande på många olika sätt.
Och så blev jag lite förvånad då jag vakande på lördagsmorgonen och det var soligt och ljust. Okej, jag steg upp klockan nio, så det är ju inte direkt tidigt, men det hade ändå inte riktigt slagit mig att man kunde vakna upp till en ljus dag den här tiden på året.
Och igår noterade jag stjärnhimlen för första gången på flera veckor. Jag hade inte ens hunnit märka att jag saknat den.

Så även om vintern kanske inte är som allra vackrast just nu med skräp överallt som blåst ner och ställvis ishala gårdsplaner, så leder den oss vidare. Vidare mot våren.

Och här är några bilder från en kall dag i början av januari. Men ack så vacker.
Nog kan he vara grannt i Finland.

Botnia Vasan

Nu får jag addera ett väder till på listan "väder jag har skidat i i vinter": storm. Då jag vaknade imorse av att det viner i alla fönster och ser mängden skräp som har blåst ner från träden så blev jag lite tveksam, men man kan ju inte ge sig. Det går att skida i de flesta väder om man riktigt vill. Eller om man bestämmer sig för det fast man kanske inte alla gånger vill.

Så idag ställde jag mig på startlinjen och deltog i en skidtävling för första gången på tolv år. Och med tanke på att jag vara i Afrika största delen av de senaste drygt tre åren, så tyckte jag att det gick helt över förväntan. Knappt 3:35 tog det att skida 52 kilometer och det räckte till en 12:e plats. Jag hamnade lite långt bak i startledet och fick ägna första delen av loppet till att skida om tillräckligt många för att det till sist skulle gå att börja skida i lagom tempo. Och på ett sätt är det nog lite roligt att få skida om många också. Speciellt herrar. Men nog gick det kanske lite väl mycket tid till det.
Nåja, ifall det blir en start i fäbodaloppet om två veckor kanske jag ska försöka hålla mig lite längre fram i startledet.

Nu gör jag inte mycket mer i dag. Jag har backa choklad cookies och nu sitter jag och ser på den ofrivilliga golfaren och äter dem. Det är ganska lagom söndagsunderhållning just i kväll.

Vid rätt tidpunkt

Ibland händer det att man plötsligt får ett behov som man inte kunde förutsäga. Att man plötsligt befinner sig i en situation som man inte riktigt kan reda upp på egen hand.
Som t.ex. i en helt teoretisk situation då man plötsligt kommer med bilen och långsidan före längs vägen för att sedan fortsätta med en vacker piruett ner i ett dike på andra sidan vägen som har lite för mycket snö.
Då skulle jag nog vilja säga att det skulle vara i rätt ögonblick som en stark och händig barndomsvän kör förbi tillsammans med sin far och deras stora lava bil. En bil som egentligen ändå är för lätt för att dra upp en annan bil som är lite för långt ner och fastkörd i ett dike som är lite för stort och med lite för mycket snö. Men ändå på något märkligt sätt lyckas få upp den andra bilen på vägen igen.

Alltså (sådär rent teoretiskt givetvis) skulle jag vilja påstå att det är att dyka upp i rätt tidpunkt.

Så glad Runebergsdag på er allihopa!
Ta det försiktigt längs vägarna. Jag har hört att det kan vara halt och spårigt på vissa ställen.

Mumin får vara med och fira idag.

På kaffi

Nu får ni koma på kaffi, för nu har ja baka. Men ni måst skynd er, för he finns int na garanti hur läng he finns na kvar.

Tydligen idébrist.

Jag märkte inte tidigare att jag tydligen skrivit två inlägg som handlar om väder. Väder. Är inte det sådant man talar om mest bara i brist på annat?
Kanske jag inte har så mycket att tala om för tillfället. Haha. Inte är det lätt alltid.

Kanske jag skulle försöka slå på stort i år och baka runebergstårtor. Jag är egentligen ingen fantast av sådana, medan fastlagsbullar däremot är riktigt goda. Men jag har för mig att hembakade runebergstårtor faktiskt kan vara riktigt bra. Skulle ha för mig att jag tyckte om de vi bakade på husis i högstadiet. Men det börjar ju förstås vara en tid sedan.
Kanske det skulle vara värt ett försök.

I alla väder

Vintern har varit annorlunda detta år än vad den var för ett år sedan. Fast jag bara vara i Finland drygt 6 veckor förra året anser jag mig ändå ha rätt att uttala mig. För under de 6 veckor jag var i Finland då var den snölös i drygt 4,5 veckor och iskall de återstående 1,5.

I år har jag hunnit skida i köld och jag har hunnit skida i plusgrader. Jag har hunnit skida i snö och jag har hunnit skida i regn. Jag har skidat i vind. Jag har skidat i pudersnö. Jag har skidat i tung blötsnö och jag har skidat i fina hårda nästintill perfekta spår. Jag har skidat i vind. Jag har hunnit skida i sol även om det varit mulet, eller mörkt de flesta gånger. Jag har också faktiskt hunnit skida i två fina solnedgångar (det var väl ca kl 15-16 någonting där i slutet av december).

Vill man skida så får man inte klaga på vädret, för i såfall hittar man nog alltid en orsak att låta bli.
Men passa på och skida gott folk, för snart är vintern förbi.
Speciellt ni som har skidspåret bakom knuten har ingen orsak att inte ta fram skidorna i år. :P