1820

Det var mitt lånenummer i biblioteket i Purmo en gång i tiden. En gång i tiden innebär här då jag gick i lågstadiet och det var ju i början av 90-talet. Tänk att jag ännu kommer ihåg den nummern. Kanske lånade jag och läste flera böcker än vad jag kommer ihåg.
Sedan lågstadietiden tror jag att jag har varit en gång till biblioteket i Purmo. Det var sommaren -01 och då var det för att jag skulle kolla upp en sak på internet och vårt internet fungerade inte där hemma.

Men inför detta bestämde jag mig att köpa mindre saker. Jag skulle inte kalla mig en en speciellt stor konsument, men det finns en del saker som jag inbland köper lite för enkelt. Böcker är en av dem. Bra böcker vill jag ha i bokhyllan. Men man kan ju inte alltid veta hur bra en bok är före man har läst den. Och även om en bok är bra, så blir de flesta lästa bara en gång. Och då känns det lite orättvist att de ska få vara med och trängas i bokhyllan med en massa andra saker och böcker som borde få plats. Så detta år har jag tänkt att jag inte ska köpa några böcker.
Men samtidigt vill jag ta tid att läsa mera än vad jag gjort på länge. Så idag tog jag tag i saken och begav mig till Purmo bibliotek. Och efter att fått fixat ett alldeles eget lånekort (de använder tydligen inte samma system mera som de gjorde då jag gick i lågstadiet, där de skrev in min lånenummer på en lapp i boken och hade en likadan som förvarades på biblioteket) gick jag omkring och tittade lite. Och jag blev lite förvånad över mig själv att jag inte riktigt fått upp ögonen tidigare för hur bra uppfinning bibliotek faktiskt är. Jag hittade massor med böcker jag vill läsa (jag har inte varit någon flitig läsare de senaste åren så det finns massor med bra böcker olästa). Och jag får göra det alldeles gratis. Och ifall jag inte skulle tycka om den bok jag lånar kan jag lämna tillbaka den utan att känna att jag faktiskt måste läsa den.

Biblioteket i Purmo kommer nog helt klart att få flera besök av mig under detta år.