Medan snön försvinner

Och medan jag ser snön smälta bort där ute, så har jag istället fått rättat åttornas matteprov. Och egentligen är det ganska skönt med en ledig kväll. Och skönt att få undan lite arbete.

Under den här veckan när jag skulle lyssna på musik som spelas nuförtiden, har jag blivit uppdaterad om en massa olika saker om vad som händer i popvärlden. Det ena mera onödigt än det andra. Men åtminstone är jag lite mera up-to-date än vad jag var före.  Jag har ju typ gått från 0 till 10 på en vecka.

Men TV-program och serier ligger jag nog ännu efter med ett decennium.  Minst.

Vad lyssnar unga på nuförtiden?

Jag har hunnit skida i tre dagar, Nu regnar det. Ser inte bättre ut än att det blir ett litet uppehåll nu. Men glad är jag för de tre dagar jag fick, Vet inte när jag skulle ha skidat i november senast, Kanske 2002. Och nu är jag redan uppe i 63 kilometer. Vilken rekordstart på säsongen.

Imorgon ska jag ha morgonsamling på högstadiet, Det går i praktiken oftast ut på att man spelar upp en lät via centralradion och sedan läser upp dagens meddelanden, Jag har ju inte riktigt koll på vad tonåringar lyssnar på nuförtiden. Så den senaste veckan har jag hört på radio x3m till och från jobbet för att bli lite mera insatt. Dessutom googlade lite spellistor och tio-i-topp listor i lördags. Så nu tror jag att jag kommit fram till en låt som kunde gå.

I Larsmo skidar man

Vintern kom natten till lördag och redan på söndag hade de riktigt fina skidspår i Larsmo. Snacka om effektivitet. Jag kan bara tacka att det finns sådana som vill göra det möjligt för oss att skida.

Så idag tvättade jag av rullskidorna och satte in dem i förrådet för vintern. Nu kommer de nog att få vara där till juni. Om jag kan hålla mig. Men i vår är det nog tänkt att det kommer att vara mest löpning och cykling som gäller.

Men istället för rullskidorna tog jag i bruk de vanliga skidorna. Och det är ju ännu bättre. Det är många år sedan jag sist hade en skidsäsong inledd redan i november.
Nu har jag fått mina första kilometrar.

Smaker av världen

Igår åt jag sydafrikanskt. Jag gjorde min allra första potjiekos, fast i vanlig kastrull istället för en gryta över elden. Och den blev god. Nu har jag så att jag ännu får njuta av den några dagar.

Jag gick och lade mıg i mörker igår och vaknade upp till ett vinter wonderland när jag hörde att snöplogen körde körde förbi. Och det var ett ganska bra sätt att vakna. Jag visste ju att det hade börjat snöa igår och visste att det skulle hålla på hela natten. Men jag visste ju inte hur myser jag kunde förvänta mig. Jag kunde ju bara hoppas.
Jag vandrade ett varv genom gågatan på stan. De hade julöppning. Där fick jag äta risgrynsgröt. Och det smakade just julöppning. Sen fick jag med mig lite syriska falafel hem också som några av våra nya finländare och Jakobstadesbor sålde vid Svenska gården idag.

Ikväll var jag hemma hos en Afghansk familj och spelade spel, tittade på film och läste böcker med deras barn. Blev också bjuden på mat.

Och vad roligt det är att märka att jag är omgiven av hela världen och få ta del av andra länders smaker.

Och det är så jag trivs bäst. To be in the middle of all the nations. Fast jag varit hemma i Finland i snart ett helt år.

En stad i shock. Och så många andra platser som också drabbas men som går så obemärkt förbi.

Det är dag nummer två sedan terrorattacken i Paris.  Facebook fylls mer och mer av trikolora profilbilder från människor som vill sympatisera med alla offer och deras familjer. Och de behöver alla tankar och böner de kan få. Varje god tanke är ett steg framåt.
Samtidigt så händer det så många likadana terrorattacker hela tiden världen över, som inte får någon mediasyrlighet alls. Två dagar innan Parisattentaten var den bombningar i Beirut. I Syrien och Irak har terrorattentat blivit vardagsmat. I Västafrika härjar den islamistiska terroristgruppenBoko Haram nådeöst. Offren till dessa attentat behöver också världens omsorg och böner.
Inga tanke eller bön för Paris är förgäves. Fortsätt med det. Det är fint att folk bryr sig. Det ger hopp för mänskligheten. Och även om terrorattentat sker på så många andra ställen än i Paris oktå, så gör det inte omtanken för Paris mindre. Gråt med dem så gråter. Glädjs med dem som gläder sig.

Och så här två dagar efter att världen blev lite mörkare för en stund så faller den första snön ute. Så oskyldigt går dagarna vidare. Jag sitter i soffan och ser på nyheterna på TV, dricker en kopp kaffe och ska snart ske på skidtävlingar. Så orättvist kan livet vara.

Så nu har vi alla möjligheter att visa att ljuset är starkare än mörkret. Ännu en orsak att visa lite mera kärlek än förut. Låt oss övervinna det onda med det goda.

Det här med språk

En torsdag eftermiddag och jag sitter och dricker te hos en familj jag bara träffat ett fåtalgånger. Men jag känner mig bekväm och hemma. Detta är ett hem med värme och gästfrihet. 

Familjen kommer från Afganistan och har redan varit några år i Finland. Alla familjens barn går i skola och förskola på finska, men de pratar alla flytande svenska också. Och så har de lärt sig engelska. Svenska säger de att de lärt sig främst på svenskalektionerna i skolan. 

Och jag kan inte sluta förundras att de kommit till ett nytt land och redan lyckats lära sig tre nya språk. 

I skolan försökte de tappert lära mig finska i tio år utan desto större framgång. Jag känner mig fortfarande ganska obekväm då jag ska kommunicera flera meningar i rad på finska. 

Och i tidningarna idag står det att den finländska skolan som räknas som en av världens bästa är världssämst på att lära ut finska åt svenskspråkiga. 

Och då undrar jag att om dessa människor som kommer hit som flyktingar lyckats ta till sig båda Finlands språk på så kort tid, hur kan det då vara så svårt för mig och många andra att lära sig det andra. 

Men en sak vet jag och det är att dessa människor kommer att vara en resurs för vårt land. 

De är det redan. 

Och jag kände mig redan mycket rikare efter att ha fått spendera några timmar hemma hos dem. 

Cykeln i vinterdvala

Jag tror jag har varit på årets sista cykeltur med min Alive. Min cykel har börjat heta det. Det kan ju hända att cykelvädret fortsätter en tid ännu, det vet man ju inte, men idag har jag satt cykeln i vinterdvala. Jag har spolat bort all lera från dagens runda och torkat bort även annan smuts som lyckats fastna, och främst kedjan har blivit ordentligt tvättad och uppmord. Förhoppningsvis kommer den att må bra i källarn nu under vintern. Kanske jag tittar till den någon gån nu som då.

Vi har haft en angenäm första säsong tillsammans även fast den ibland har kommit lite i skym undan för annan träning. Men den verkar nöjd ändå. Drygt 1000 km har vi hunnit färdas tillsammans. Nu får den börja förbereda sig på nästa säsong. Det är då den ska upp till bevis på riktigt.

Och förutom att tvätta cykeln så var jag ett varv till krafthallen på morgonen också. Nu gäller det att börja förbereda armarna på att det snart börjar bli deras tur att jobba. De har fått alltför mycket vila under sommaren. Betydligt mer träning har det fått än före förra skidsäsongen, men ändå väldigt lite. Men ännu hinner man väl förbättra situationen lite åtminstone.

Lidingöloppet

Det börjar ju redan vara historia. För det är ju över en och en halv månad sedan. Men hur som helst kom tog jag mig runt rundan och de 30 kilometrarna. Jag sprang 2 minuter och 1 sekund för sakta. Eller inte vet jag om det var för sakta, men så mycket över mitt mål kom jag. Men glad är jag för det.
Jag är glad att jag har ben som orkar springa. Och jag vet ju redan att jag ofta springer för mycket i min bekvämlighetszon. Jag borde ha påbörjat min spurt sådär 2-3 km tidigare och inte bara de sista 500 metrarna.
Men det var en fin idrottsupplevelse. Köparglädje när den är som allra bäst.

Och vilket härligt ljud att få höra klatchet av när 1000 människor springer över ett vått halvlerigt fält. Jag visste inte att löpning kunde låta så vackert. Just då njöt jag av varenda steg.
Och vädret visade sig från sin bästa sida. Sol, lagom varmt och frisk luft.
Lidingö, kanske så ses vi igen.

Ja, och så var det ju några bilder.

Tungan rätt i mun eller hur det nu var.

Spurten inledd.

Mot slutet av upploppet. Inte många metrar kvar nu.

Glad och nöjd efter målgång.

Höga Västern

Det var igår som anmälan till vätternrundan skulle ske. Själv var jag befriad från det ansvaret, för jag var med i en liten grupp, där min fasters man hade fått äran att anmäla hela gruppen samtidigt. Och det uppdraget klarade han galant, för redan samma kväll fick jag ett mejl med bekräftelse att jag har fått en startplats till Vätternrundan.
Gruppen som jag är med i heter för övrigt Höga Västern (2/3 av gruppens medlemmar heter antingen Höglund eller Westerlund). Och nu har alltså alla av Höda Västerns 6 medlemmar beviljats startplats.

Fredagen den 17 juni kl 20:58 ska jag börja trampa och börja arbeta av de 300 kilometrarna. Så det blir att cykla hela natten och ungefär fram till lunchtid nästa dag. Hur sen lunch det blir den dagen återstår att se.
Hur som helst ska det bli roligt och intressant att få prova på något nytt. Och det här kommer hittills att bli den längsta utmaningen av alla mina långlopp. För hur snabbt jag än cyklar så kommer nog timvisaren på klockan att hinna fullfölja ett helt varv.

En svensk klassiker

Skida vasaloppet, cykla vätternrundan, simma vansbrosimmet och spring lidingöloppet. Och detta ska ske inom ett år. Det innebär 90 km skidåkinig, 300 km cykling, 3 km simning och 30 km terränglöpning. Ganska långa sträckor i sig själva, men långt många gånger fler timmar ska man spendera ute längs vägarna, i skogen, i spåret  eller i simhallen under året, förutom de fyra enstaka dagarna när allt ska upp till bevis.

I Sverige är det årligen flera tusen som vill pröva sina gränser och utsätta sig för denna prövning. 

För mig har det aldrig varit ett mål att göra en klassiker. 

Jag hade tänkt att jag någon gång i livet skulle skida Vasaloppet och att jag någon gång skulle springa maraton. Men inte mer än så. 

Men så var både vasaloppet och maratonet över. Och nog var det ju ganska roligt trots allt. Och så råkade jag köpa en ny cykel. Jag hade tänkt mig en mountainbike, men kom hem med en landsvägscykel. Så kan det gå. Men hade fortfarande inga planer på någon klassiker, när min faster föreslog det på skoj.

Men sen någon gång där kring midsommar började jag fundera på vad nästa utmaning kunde vara. Hade ju inget direkt att träna för, och på något sätt har jag lättare för att motivera mig om jag har något att träna för. 

Så jag anmälde mig till Lidingöloppet, ett 30 kilometers terränglopp. Tänkte att det kan ju vara ganska roligt att springa i skogen. Mera omväxlande än att nöta asfalt. Och ifall jag nästa år skulle komma på att jag vill göra en klassiker så skulle jag ju ha en del undan. Men tänkte inte desto mera på det.

Så jag laddade också ner ett träningsprogram från nätet inför lidingöloppet, för att försöka få öin lite mera kvalitativ träning under de få pass som jag hade för att också hinna med fotboll och andra träningsformer vid sidan om. Det var egentligen ett 20 veckors program, men jag började vid vecka 11. Och det upplägget fungerade bra, jag som annars alltid springer i min bekvämlighetszon, tvingade mig att ibland springa lite längre eller lite snabbare än vad jag annars skulle ha gjort.

Det var egentligen under tiden som jag tränade inför lidingöloppet som jag på riktigt började fundera på att göra en klassiker. Var ju redan anmäld till Vasaloppet också, så om jag skulle klara båda de lopp jag anmält mig till, vilket jag förstås har tänkt göra, så skulle jag ju redan ha gjort hälften. Åtminstone till antalet. Och så hade jag ju faktiskt en cykel. Jag visste ju inte med säkerhet hur nästa sommar skulle se ut. Det vet jag ju i och för sig inte ännu heller. Men åtminstone lite på grund av att kunna hålla möjligheten öppen, bestämde jag mig att jag kommer att vara i Finland åtminstone till mitten av nästa sommar.

Så nu ännu en tid efter att jag bestämt mig för att vara i Finland till mitten av sommaren, så börjar jag nog bli mer och mer övertygad för att jag ska sikta in mig på en klassiker trots allt. 

Jag har nu också föranmält mig till Vätternrundan. Den riktiga anmälningen sker på onsdagkväll kl. 19:00 svensk tid. Platserna lär ta slut inom bara några minuter, så det gäller att vara ute i rätt tid och att ha lite tur också.  Så nu återstår det bara att vänta och se.

Och med det avslutar jag detta rekordlånga inlägg och börjar förbereda mig på tanken att helgen snart är slut.