En svensk klassiker

Skida vasaloppet, cykla vätternrundan, simma vansbrosimmet och spring lidingöloppet. Och detta ska ske inom ett år. Det innebär 90 km skidåkinig, 300 km cykling, 3 km simning och 30 km terränglöpning. Ganska långa sträckor i sig själva, men långt många gånger fler timmar ska man spendera ute längs vägarna, i skogen, i spåret  eller i simhallen under året, förutom de fyra enstaka dagarna när allt ska upp till bevis.

I Sverige är det årligen flera tusen som vill pröva sina gränser och utsätta sig för denna prövning. 

För mig har det aldrig varit ett mål att göra en klassiker. 

Jag hade tänkt att jag någon gång i livet skulle skida Vasaloppet och att jag någon gång skulle springa maraton. Men inte mer än så. 

Men så var både vasaloppet och maratonet över. Och nog var det ju ganska roligt trots allt. Och så råkade jag köpa en ny cykel. Jag hade tänkt mig en mountainbike, men kom hem med en landsvägscykel. Så kan det gå. Men hade fortfarande inga planer på någon klassiker, när min faster föreslog det på skoj.

Men sen någon gång där kring midsommar började jag fundera på vad nästa utmaning kunde vara. Hade ju inget direkt att träna för, och på något sätt har jag lättare för att motivera mig om jag har något att träna för. 

Så jag anmälde mig till Lidingöloppet, ett 30 kilometers terränglopp. Tänkte att det kan ju vara ganska roligt att springa i skogen. Mera omväxlande än att nöta asfalt. Och ifall jag nästa år skulle komma på att jag vill göra en klassiker så skulle jag ju ha en del undan. Men tänkte inte desto mera på det.

Så jag laddade också ner ett träningsprogram från nätet inför lidingöloppet, för att försöka få öin lite mera kvalitativ träning under de få pass som jag hade för att också hinna med fotboll och andra träningsformer vid sidan om. Det var egentligen ett 20 veckors program, men jag började vid vecka 11. Och det upplägget fungerade bra, jag som annars alltid springer i min bekvämlighetszon, tvingade mig att ibland springa lite längre eller lite snabbare än vad jag annars skulle ha gjort.

Det var egentligen under tiden som jag tränade inför lidingöloppet som jag på riktigt började fundera på att göra en klassiker. Var ju redan anmäld till Vasaloppet också, så om jag skulle klara båda de lopp jag anmält mig till, vilket jag förstås har tänkt göra, så skulle jag ju redan ha gjort hälften. Åtminstone till antalet. Och så hade jag ju faktiskt en cykel. Jag visste ju inte med säkerhet hur nästa sommar skulle se ut. Det vet jag ju i och för sig inte ännu heller. Men åtminstone lite på grund av att kunna hålla möjligheten öppen, bestämde jag mig att jag kommer att vara i Finland åtminstone till mitten av nästa sommar.

Så nu ännu en tid efter att jag bestämt mig för att vara i Finland till mitten av sommaren, så börjar jag nog bli mer och mer övertygad för att jag ska sikta in mig på en klassiker trots allt. 

Jag har nu också föranmält mig till Vätternrundan. Den riktiga anmälningen sker på onsdagkväll kl. 19:00 svensk tid. Platserna lär ta slut inom bara några minuter, så det gäller att vara ute i rätt tid och att ha lite tur också.  Så nu återstår det bara att vänta och se.

Och med det avslutar jag detta rekordlånga inlägg och börjar förbereda mig på tanken att helgen snart är slut.