Lidingöloppet

Det börjar ju redan vara historia. För det är ju över en och en halv månad sedan. Men hur som helst kom tog jag mig runt rundan och de 30 kilometrarna. Jag sprang 2 minuter och 1 sekund för sakta. Eller inte vet jag om det var för sakta, men så mycket över mitt mål kom jag. Men glad är jag för det.
Jag är glad att jag har ben som orkar springa. Och jag vet ju redan att jag ofta springer för mycket i min bekvämlighetszon. Jag borde ha påbörjat min spurt sådär 2-3 km tidigare och inte bara de sista 500 metrarna.
Men det var en fin idrottsupplevelse. Köparglädje när den är som allra bäst.

Och vilket härligt ljud att få höra klatchet av när 1000 människor springer över ett vått halvlerigt fält. Jag visste inte att löpning kunde låta så vackert. Just då njöt jag av varenda steg.
Och vädret visade sig från sin bästa sida. Sol, lagom varmt och frisk luft.
Lidingö, kanske så ses vi igen.

Ja, och så var det ju några bilder.

Tungan rätt i mun eller hur det nu var.

Spurten inledd.

Mot slutet av upploppet. Inte många metrar kvar nu.

Glad och nöjd efter målgång.