Röda byxor

Tar våren slut redan. Det känns som att den just har börjat. Och jag är redan inne på min andra dag av sommarlovet. Detta har dock varit en dag då jag mest varit rastlös. Eller kanske mera rolös. Inte på grund av ledigheten utan mest på grund av en massa andra orsaker.

Här om dagen började jag nästan lite ångra att jag gett bort mina röda byxor. De var ju de färggladaste byxor jag hade, plus att alla vi finlandssvenskar på basen i Vuster hade röda byxor. Hur skulle jag kunna åka tillbaka och bryta en sådan trend. Det skulle ju totalt sätta de övriga människornas uppfattning om finlandssvenskar i rubbning. Förresten har jag fått vetskap om att en till söt finlandssvens tjej kommer att komma till basen i Sydafrika i höst. Huruvida hon äger ett par röda byxor eller inte vet jag inte, men det ska bli roligt i alla fall. Vi finlandssvenskar håller ju på riktigt på att ta över basen där, om man tänker på hur få av oss de faktiskt finns.

Nåja, hur som helst så har jag idag köpt ett par nya röda byxor. Råkade hitta ett restpar på rea som väntade på mig då jag helt oplanerat råkade gå in i en av stadens butiker. Jag tror att vi kommer att trivas tillsammans.

Mitt nya inköp.

För övrigt har jag kommit fram till att FPA skulle kunna spara in flera hektar skog om de skulle skriva allt de vill säga åt en i ett brev och inte skicka tio olika när allt egentligen handlar om samma sak.

Smaka Afrika och somamrlov

Igår införskaffade jag en flaska amarola. Det smakar Sydafrika. Det får mig att sakna Jazmin, Taylor och Jeremy och vår after-hike afternoon på ett av Cape Towns uteserveringar vid Camps Bay. Oh happy day.

Och så lyckades jag bonga en bra mango i en av stadens matbutiker också. Sällan inte alla är alltför hårda. Mango smakar Malawi för mig. Jag tror jag tycker om att olika saker kan smaka olika platser. 

Och idag har jag haft min sista arbetsdag. Troligtvis. Då jag kom hem från Sydafrika visste jag att jag borde hitta något arbete, samtidigt som jag inte tycker om att söka jobb. Så jag frågade Gud om inte han skulle vilja ge mig ett. Och plötsligt fick jag ett erbjudande för en vecka. Sedan kom ett till. Och ett till och så vidare. För varje vecka kom det bara flera. Och nu nu när skolorna börjar få sommarlov kan jag konstatera att jag haft arbete minst 2-3 dagar varje vecka sedan jag började. Och jag har inte sökt ett endaste jobb, utan de har bara kommit till mig. Precis i lagom mängd, för jag hade hoppats att jag inte skulle behöva jobba 100% hela våren. Snacka om en trofast Gud.

Och jag har trivs jättebra på skolan där jag jobbat. Så mycket bättre än vad jag någonsin ens vågat hoppas. Trevliga kollegor och trevliga elever. Jag kan inget annat än att vara tacksam.

Nu är det bara två och en halv vecka kvar här i Finland innan en för mig ny kontinent väntar.
Ikväll ska jag fira ledigheten med att se på fotboll på Åvallen.

Lördag

Jag tvättade bilen. Jag gjorde underbart god laxröra som jag åt med rågbröd i solen till brunch.
Jag åkte iväg för att lyssna på lite mera Shane. Jag roadtrippade med fina Heidi till Närpäs, för att fira Henrica som verkligen är värd att firas. Fyller man jämnt och dessutom har fått ut sin magistersexamen bör man verkligen firas. Fast Henrica är en sdan där bra person som man skulle kunna fira varje dag bara för att hon är just så bra. Kom hem senare än vad jag jag gjort på så länge att jag inte minns när jag skulle ha varit uppe såhär länge sist, men glad och nöjd över en fin lördag.
Och även söndagen har jag bjudit på flera njutningsmoment.

Brunchmat i gräset.

Heidi, mitt fantastiska roadtripsällskap. Efter två timmar längs riksåttan är vi framme i ett strålande festväder, många intressanta diskussioner rikare. 

Henrica, dagen hero. Strålande vacker som vanligt.

Inspiring people

I went to a conference tonight. Shane Claiborne was teaching. He is really inspiring. He has done a lot of cool things and he has a heart for the unprivileged people around him. And he does something about it. He inspires me to make a difference.
The conference will continue tomorrow.

Shane

Bild:Google

And I also met two friends I have not seen for maybe 5 years. It is a wonderful couple, whose family I used to visit every now and then when I was about 18-20 years. They went to Australia for three months when their daughter was only a couple of months. And they recently lived two years in Canada. Mikki worked as a cowboy on a ranch there. They are inspiring and encouraging. And they really showed me what hospitality is, when I use to visit them without letting them now beforehand. They always welcomed me and made me feel at home in their little house. And they always took time to talk and discuss life. It was precious time for me. I learn a lot from seeing how they live. I get to see them again tomorrow. Lucky me!

Helg och mat och sånt

Efter att ha haft rekordmånga lediga dagar i sträck före idag, så blir det igen några intensiva dagar. Det verkar att typ allt som händer i maj kommer att hända just den här helgen. Men det verkar som att det mesta med en del pusslande kommer att gå ihop ganska bra trots allt. Shane Claiborne helg i Jakobstad, födelsedags- och examensfest, fotboll,... Men värre helgar kunde man ha. För mycket av det roliga kan vara helt underbart.

Och med tanke på att jag snart kommer att åka iväg så där lite mer på riktigt igen, har jag börjat fundera på vad jag vill hinna göra föra det. Så igårkväll blev det planerande av maträtter jag ska hinna göra. Så nu börjar jag ha samlat på mig endel idéer och recept på saker jag ska prova på. Fick föresten för någon dag sedan riktigt sushikravings. Har nog aldrig haft det förut. Men sista månaden i Sydafrika började jag plötsligt älska sushi och seafood. Ocean's basket is the place att besöka i Sydafrika. Kanske kedjan finns någon annanstans också, men iallfall finns den där och de har en massa läckerheter att erbjuda.

Och efter att inte ha fått någon telefonräkning sedan september så fick jag en idag. Jag hade nästan hoppats att de glömt bort mig på riktigt, men tydligen hade de bara gett mig ganska mycket gratis taltid. Så jag tackar och tar emot och börjar ställa in mig på att jag antagligen kommer att få räkningar i framtiden.

Livsnjutning

En sådan där helt vanlig dag då man får njuta av att t.ex. åka ut till havet, dricka en latte i solen och umgås med en riktigt god vän.

Vardag är ofta vad du gör den till.

Och ikväll kommer jag kanske att begå en dödssynd då jag väljer att springa på matta inomhus framför TV:n fast solen ännu lyser i sin närvaro. Och jag kan dessutom erkänna att orsaken är för att jag vill se på semifinalen av eurovisionen. 

Solchill

Äntligen lite värme. Och en ledig solig dag dessutom. Kaffe i trädgården. En Jaromatch i solen. Lite läsande och skrivande.

En sommar som kommer allt närmare.

Sydafrika

Ibland tror jag helt på riktigt att Sydafrika är ett av de allra bästa länderna som finns på jorden. Åtminstone för mig.


Och idag är det exakt tre månader tills jag sätter mig på planet som ska ta mig dit igen.
Jag kan ännu inte riktigt förstå att jag ska få åka dit igen. Ett nytt halvår. 
Men först två månader i Kanada. Jag tror inte det är dåligt det heller.

Karolina

Den 20 maj. Den 140:de dagen på året. I år dock den 141:a. Kameruns nationaldag.  Min namnsdag. Jag är inte en sådan som firar sådant. Mina typ 10 första år hade jag ingen namnsdag att fira heller för den delen. Men ett år firade jag lite i smyg. Ni vet sådana där dagar då man kan gå omkring och småmysa för sig själv för att det är ens födelsedag och man vet att man är hjälten i hela sagan utan att någon annan vet om det. På ett sådant sätt firade jag en gång min namnsdag. Och jag fick en av mina bästa dagar på hela året just den dagen.

Men eftersom detta ska vara mitt år av celebrations så åt jag kladdkaka med grädde till min latte som second breakkfast idag. Just because I'm worth it.
Och så kanske lejonen kommer att vinna endast för min skull idag också.

Och om inte annat, så är jag fortfarande glad över gårdagens vinst på fotbollsplanen och över det lag som utan tvekan är det allra härligaste.
Plus att jag sen fick se fin fotboll i natt då Chelsea vann en spännande match.

De fina röda

Vädret var på topp idag. Så även humöret. Och nog är det ju så att jag spelar i det allra härligaste laget med de härligaste tjejerna.

Foto:Roland

Stordåd i varadgen

Dagen är ung och jag har redan utfört stordåd. Nåjaa, stordåd eller väl lite att ta i, men jag har gjort undan en massa små saker som hindrat mig att ta tag i de större projekten. Som t.ex. mail som ska skrivas, saker som ska ordnas och anteckningar som ska renskrivas och så vidare. Nu är det bara en vända via Jakobstad som saknas så är allt på dagens "to do"-lista avklarade.

Och så är jag ganska stolt att ha ringt samtal på finska idag. Speciellt att jag bara gjorde det utan att tänka och planera så mycket. Tänka vad fort pinan skulle vara över om man skulle göra så varenda gång och inte bara skjuta upp det.

Och mitt visum till Sydafrika är klart att avhämtas. Människorna på det sydafrikanska ambassaden i Helsingfors måste nog fortfarande vara några av de trevligaste och effektivaste som finns.

All over the world

The last days have I thought a lot about and remembered different places in the world were I have spent some more time.

It was Russia the other night when I couldn't sleep. The country, the language the culture that stole a lot of my time. I had a year at university when i hardly studied any mathematics at all, but only a lot of russian (and some pedagogy). Actually I don't really know what happened. But I liked it. And I will never forget the orphans I spend time with. And my young gangster who came to meet me at the hotel and showed my around in the city.

It was Namibia some days ago when I watched through my photos from the pre-school. The funny taxi-drivers, the cheep steaks at the restaurants, the ridiculous names of all the shops and beer houses, the wonderful people I met who sowed me more hospitality and kindness than I knew existed. People who really took care of me.

And today was it Malawi. I had to make myself tomato soup today. Soup that actually is sauce. We got it almost every day during our two months time there.  I never understood why they called it soup. But there are a lot of other things I don't understand about the Malawians too. But they are the friendliest people I ever met. And I love the fact that the country was full of cheap mangoes and gentlemen who brought them to me.

At one point I thought that all the different countries stole pieces from my heart, cause I feel a special love for all of them. But now I think they didn't steel it. They just took a special place in my heart. And my heart is being stretched all the time i find new people and places to love. There is always place for more to love. It is just to stretch the heart more. But there are place.

And if I one day notice that there is no place for more to love, then I have a reason to be worried.

Kanada

Idag är det exakt en månad tills jag sätter mig på planet som ska ta mig över Atlanten och förhoppningsvis ända fram till Kanada. Har jag faktiskt redan hunnit vara två månader i Finland?
Och efter Kanadas prestation i dagens hockeymatch, kommer väl knappast någon att påminna mig om Finlands nederlag i matchen mellan Finland och Kanada heller. Sen spelar det ingen roll hur det går för Finland ikväll.

Så jag tror nog jag vågar ta med min Finland tröja trots allt.

Och efter att inte ha sett en enda hel hockeymatch ännu i år, ska vi se om det skulle lyckas ikväll.
Nu är det upp till bevis för de finska lejonen.
Men jag är nog tveksam om jag orkar se hela matchen iallafall.

Ryssland mitt i natten

Det är nu det straffar sig att jag sov alldeles för länge på eftermiddagen. Plötsligt är jag klarvaken och det är alltför sent. Tur att det är en ledig dag imorgon åtminstone.
Så vad ska man då göra om man nu måste vara vaken en natt?


För tillfället håller jag på och lyssnar på rysk musik. Oj vad det gömmer sig mycket minnen i den musik man lyssnade på i ett visst skede av ens liv. Jag blir riktigt nostalgisk och börjar sakna Ryssland. Konstatera samtidigt också att det är tråkigt att jag nog glömt stora delar av den ryska jag en gång lade ner ganska mycket tid på att lära mig en gång i tiderna. Jag som brukade åka till Ryssland två gånger i året har inte varit dit på nästan fem år nu. 
Just nu får jag nästan lust att ta upp ryskan igen. Men NÄR ska jag hinna med det. Dessutom finns det så många andra språk jag skulle vilja förbättra och lära mig också. 
Och Afrika kom och stal en del av min uppärksamhet för Ryssland. Jag vet inte riktigt hur det gick till, och hur jag lät det hända. Det bara blev så. 
Men både Ryssland och Afrika har lämnat stora spår i mitt hjärta. Kanske har de stulit delar av det också, fast jag ibland kanske försöker tränga undan det lite. Men dessa två platser verkar i min ögon ganska svåra att kombinera.


Under tolv resor till Ryssland hinner man samla på sig en del minnen. Jag lärde mig äta och till och med tycka om saker jag annars aldrig ens skulle ha smakat. Jag blir på något sätt så mera levande och närvarande då jag är ute och reser. I synnerhet om jag reser själv. 
Om jag riktigt vill kan jag känna den speciella doft som finns då man åker ner i metron. Ibland for jag och åka bara för att jag kunde och hade tid och för att helt enkelt bara känna Ryssland i mig. Se på människorna. Höra språket. Njuta av upplevelsen och stunden och nuet.


Jag hoppas att jag kunde njuta av stunden just nu också, men mest tänker jag på vad jag kunde göra så att jag skulle bli trött riktigt riktigt snart. Men det går nog det också.

Powernap

Idag försov jag mig till fotbollsmatachen. Eller inte till själva matchen, utan till tiden då vi skulle vara där, dvs. 18:00. Jag vaknar 18:15. Ups... Som tur var det hemmamatch och inte så långt borta, så jag ställde mig på rekordfart och hoppade på cykeln och var framme före halv. Hann sist och slutligen riktigt bra, fast jag hann göra de andra i lite nervösa.

Var jättetrött då jag kom från arbetet idag efter några intensiva dagar och för lite sömn. Så jag tänkte jag skulle hinna vila en timme före matchen. Men det blev nästan två... Sånt händer.

Nu är det en sådan kväll då jag skulle känna för att äta chips och se på film, för jag har en långhelg framför mig. Har dock varken chips eller någon film jag skulle vilja se närvarande. Livet är hårt.

Måste försöka tänka ut något annat.

Länge

Igår tyckte jag att 21 år är en lång tid, som sist och slutligen känns ganska kort i och med att jag kan komma ihåg det och har den bakom. Idag tycker jag att tio månader är en lång tid. För det är tio månader det tar innan jag får se en god vän jag tog farväl av idag. Hon åker till England senare i veckan och jag har redan åkt iväg på mina resor när hon kommer tillbaka. Nästa gång vi ses blir tidigast i slutet av mars. Det är ganska länge tycker jag.
Tiden känns mycket längre då man har den framför sig än då man har den bakom sig.

Annars hade jag en lyckad eftermiddag och kväll i Vasa. Två fina besök hos enbart härliga människor. Några av de finaste man kan tänka sig faktiskt. Vilken gåva.

Don't worry

just relax.

21

Åren kommer åren går. 21 år är en lång tid. Jag har ju vänner som inte ens nått upp till den åldern ännu. Tänk att jag kan minnas längre än vad de är gamla. Det känns konstigt. Det finns dagar som aldrig lämnar minnet. En dag som idag. Men för 21 år sedan. Jag hade inte ens fyllt sju. Du var åtta. Det var mulet och det regnade mellan varven. Du hade en rosa jacka på dig. Jag hade gummistövlar. Det var en tisdag.

Fotboll

Då var fotbollssäsongen inledd på riktigt. Seristarten blev dock ganska intressant detta år. Inte riktigt vad vi väntat oss. 
Att spela på en grusplan utan linjer kan vara utmanande i sig. Men domaren gjorde ett riktigt bra jobb. Det är väldigt sällan jag sagt det efter att vi har haft match i Kokkola. Motståndarlaget hade bara 9 spelare då vi började. Då det återstår 15 minuter av matchen avbryts den, eftersom ytterligare an av deras spelare skadar sig och man och man måste ha minst 7 spelare på plan för att få spela. Men det blev en 0-5 seger och 3 poäng så det får vi vara nöjda med. Efter att ha varit lite vilsna i matchen i början så kom vi riktigt bra i gång i slutet, så det var synd att vi inte fick spela den till slut. Jag är stolt över mitt röda lag. 


Och nu börjar jag tycka att det är riktigt tråkigt att säsongen blir så kort för mig i år. Skulle gärna vilja hinna spela mera. Visst blir det roligt att få åka till Kanada också. Men helst skulle jag ju vilja ha båda. 

Hope

A rainy day like this I enjoy to having a day off, drinking my latte from the the prettiest up mugs, while I am looking out through the window. Another day of life.


And I know that there is still hope for the summer to come. It is coming soon. Soon everything is gonna be green again. A new season. More life. Beauty to enjoy.

It is on its way.

IF

IF you can keep your head when all about you 
Are losing theirs and blaming it on you,
If you can trust yourself when all men doubt you,
But make allowance for their doubting too;
If you can wait and not be tired by waiting,
Or being lied about, don't deal in lies,
Or being hated, don't give way to hating,
And yet don't look too good, nor talk too wise:

If you can dream - and not make dreams your master;
If you can think - and not make thoughts your aim;
If you can meet with Triumph and Disaster
And treat those two impostors just the same;
If you can bear to hear the truth you've spoken
Twisted by knaves to make a trap for fools,
Or watch the things you gave your life to, broken,
And stoop and build 'em up with worn-out tools:

If you can make one heap of all your winnings
And risk it on one turn of pitch-and-toss,
And lose, and start again at your beginnings
And never breathe a word about your loss;
If you can force your heart and nerve and sinew
To serve your turn long after they are gone,
And so hold on when there is nothing in you
Except the Will which says to them: 'Hold on!'

If you can talk with crowds and keep your virtue,
' Or walk with Kings - nor lose the common touch,
if neither foes nor loving friends can hurt you,
If all men count with you, but none too much;
If you can fill the unforgiving minute
With sixty seconds' worth of distance run,
Yours is the Earth and everything that's in it,
And - which is more - you'll be a Man, my son!

by R Kipling

Om jag inte blir missionär

Om jag inte blir missionär kan jag bra tänka mig att arbeta som mattelärare.
Det låter kanske konstigt, för det är ju en av de saker jag är utbildad till. Men det fanns faktiskt en tid då jag nästan helt hade uteslutit det alternativet. Det kändes lite tråkigt, eftersom det är just det jag har utbildning för. Och orsaken till att jag ibland tänkt att det inte är något för mig, har delvis att göra med omständigheterna runt den tid då jag jobbat som lärare. Så det är inte bara lärarjobbet i sig själv, utan mest tiden då jag jobbat som lärare som jag helt oskyldigt förknippar med själva arbetet.


Men efter vårens vikariat har jag börjat se det som en seriös möjlighet. För jag har trivts riktigt bra med det nu när jag vikarierat under våren. Så mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas. Jag trodde inte att jag kunde känna så här.
Tiden i Sydafrika gjorde gott på så många olika sätt. Och jag märker fler och fler av dem hela tiden.
Jag är så glad.


Och lyssna noga nu. Det kan hända att jag faktiskt till och med skulle kunna tänka mig att arbeta i Österbotten. Det trodde jag inte om mig själv. Då jag kom tillbaka från Sydafrika, funderade jag faktiskt på om jag någonsin vill spendera en lång, mörk kall vinter i Finland igen.
Kanske det bara är för att våren är på kommande och kvällarna är ljusa, som Finland är mera lockande nu och får mig att komma på andra tankar. Men i så fall må det nu ha en sådan positiv effekt. Våren ska aldrig underskattas då det gäller att bringa hopp och möjligheter.


Nu säger jag ju inte att jag planerar att flytta hit till Österbotten på heltid. Men jag säger att det inte ses som en omöjlighet mera.


Nog är det skönt att jag inte behöver veta så mycket om min framtid ännu.

Stolt

Jag har varit på församlingens vårmissionsfest. Det är ungefär som det låter. Mina föräldrar på 55+ drar ner medelåldern. Det finns både bulla och mjuk kaka till serveringen. Dessutom finns det två typer av lotterier, och jag vinner två vinster fast jag inte köpt lotter till något av dem.
Tydligen hade någon annan gjort det åt mig.


Men jag måste säga att jag tycker om dessa äldre damer i min församlingen som troget understöder missionen. Och det var glädjande att så pass många vill komma och lyssnade då jag och Emma fick berätta om våra äventyr i Afrika respektive Asien.
Och jag tyckte inte att det gjorde något att jag ungefär i mitten av mitt föredrag märkte att jag tydligen i något skede bytt från dialekt till högsvenska.


En av dessa äldre damer skickade till och med meddelande till min mor och sade att hon gärna skulle komma men att hon tyvärr var förhindrade, men att mamma skulle hälsa mig.


En annan kom och sade efteråt "att no va du bra".
Och kyrkoherden avslutade med att säga att han är stolt över oss.


Det är inte ofta folk har sagt att de är stolt över mig mig. Men det gånger det har hänt kommer jag ihåg.


Och jag är stolt att få vara Purmobo och att ha växt upp i församlingen där.

Och detta är mina två lotterivinster.

A home

A new place. A new home. Or at least a new address. 

Welcome to take part of my thoughts and adventures. 

Maybe also a lot of nonsense. 

A never ending journey. A journey that is getting better for every day.

But still some days of sorrow in between.

Where is home? 

The world is my home. 
But actually home is not a place. It is more like a condition.

Every place I lay my foot on is home, because my Father is always there. 

And the more I walk, the closer home I am coming. 

Both my home here and my home there. 

Home is where the heart is.

Life is interesting. And beautiful. A beauty I have not always seen.

But my eyes are more open now than before. 

But I know there are still a lot of things I have not seen. 

There are more to come. 

Greater things are still to be done.

Even in my life.

This life is mine. A life to live.

To try, grow, learn, dream, love, enjoy and serve.

But also to be loved, be served and to receive.

If God is for us, who can be against us?