Om jag inte blir missionär

Om jag inte blir missionär kan jag bra tänka mig att arbeta som mattelärare.
Det låter kanske konstigt, för det är ju en av de saker jag är utbildad till. Men det fanns faktiskt en tid då jag nästan helt hade uteslutit det alternativet. Det kändes lite tråkigt, eftersom det är just det jag har utbildning för. Och orsaken till att jag ibland tänkt att det inte är något för mig, har delvis att göra med omständigheterna runt den tid då jag jobbat som lärare. Så det är inte bara lärarjobbet i sig själv, utan mest tiden då jag jobbat som lärare som jag helt oskyldigt förknippar med själva arbetet.


Men efter vårens vikariat har jag börjat se det som en seriös möjlighet. För jag har trivts riktigt bra med det nu när jag vikarierat under våren. Så mycket bättre än jag någonsin vågat hoppas. Jag trodde inte att jag kunde känna så här.
Tiden i Sydafrika gjorde gott på så många olika sätt. Och jag märker fler och fler av dem hela tiden.
Jag är så glad.


Och lyssna noga nu. Det kan hända att jag faktiskt till och med skulle kunna tänka mig att arbeta i Österbotten. Det trodde jag inte om mig själv. Då jag kom tillbaka från Sydafrika, funderade jag faktiskt på om jag någonsin vill spendera en lång, mörk kall vinter i Finland igen.
Kanske det bara är för att våren är på kommande och kvällarna är ljusa, som Finland är mera lockande nu och får mig att komma på andra tankar. Men i så fall må det nu ha en sådan positiv effekt. Våren ska aldrig underskattas då det gäller att bringa hopp och möjligheter.


Nu säger jag ju inte att jag planerar att flytta hit till Österbotten på heltid. Men jag säger att det inte ses som en omöjlighet mera.


Nog är det skönt att jag inte behöver veta så mycket om min framtid ännu.