Det är nu det straffar sig att jag sov alldeles för länge på eftermiddagen. Plötsligt är jag klarvaken och det är alltför sent. Tur att det är en ledig dag imorgon åtminstone.
Så vad ska man då göra om man nu måste vara vaken en natt?
För tillfället håller jag på och lyssnar på rysk musik. Oj vad det gömmer sig mycket minnen i den musik man lyssnade på i ett visst skede av ens liv. Jag blir riktigt nostalgisk och börjar sakna Ryssland. Konstatera samtidigt också att det är tråkigt att jag nog glömt stora delar av den ryska jag en gång lade ner ganska mycket tid på att lära mig en gång i tiderna. Jag som brukade åka till Ryssland två gånger i året har inte varit dit på nästan fem år nu.
Just nu får jag nästan lust att ta upp ryskan igen. Men NÄR ska jag hinna med det. Dessutom finns det så många andra språk jag skulle vilja förbättra och lära mig också.
Och Afrika kom och stal en del av min uppärksamhet för Ryssland. Jag vet inte riktigt hur det gick till, och hur jag lät det hända. Det bara blev så.
Men både Ryssland och Afrika har lämnat stora spår i mitt hjärta. Kanske har de stulit delar av det också, fast jag ibland kanske försöker tränga undan det lite. Men dessa två platser verkar i min ögon ganska svåra att kombinera.
Under tolv resor till Ryssland hinner man samla på sig en del minnen. Jag lärde mig äta och till och med tycka om saker jag annars aldrig ens skulle ha smakat. Jag blir på något sätt så mera levande och närvarande då jag är ute och reser. I synnerhet om jag reser själv.
Om jag riktigt vill kan jag känna den speciella doft som finns då man åker ner i metron. Ibland for jag och åka bara för att jag kunde och hade tid och för att helt enkelt bara känna Ryssland i mig. Se på människorna. Höra språket. Njuta av upplevelsen och stunden och nuet.
Jag hoppas att jag kunde njuta av stunden just nu också, men mest tänker jag på vad jag kunde göra så att jag skulle bli trött riktigt riktigt snart. Men det går nog det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar