Midsommar och vardag och sånt

Kom på här om dagen att jag inte varit hemma i Finland över midsommaren de tre senaste åren. Och jag har inte riktigt uppmärksamat den på något sätt heller. I år spenderades den i Kanada. Ifjol vad det Namibia som gällde och året före det spenderades midsommaraftonen på en buss genom Namibia på väg mot Zambia och midsommardagen sedan i Zambia. Jag undrar var jag kommer att vara nästa år. Kanske jag faktiskt skulle satsa på att var i Finland... eller kanske Sverige  så att jag faktiskt skulle få lite midsommarkänsla.

Idag har jag en ledig dag. Men det kommer att vara en intensiv sommar sen då allting drar igång på riktigt. Så därför ska jag försöka uppdatera lite flitigare nu, för sedan när allt börjar, vet jag inte hur mycket tid och ork jag kommer att ha för sådant. Men jag ska göra mitt bästa.

Så idag chillar jag mest. Sov relativt länge. Tog en promenad ner till vattnet. Det är varmt och soligt idag. Åt frukost på terassen. For ut på en frisbeegolfrunda med Tim, Mark och Asleigh. Faktiskt första gångan jag provade på frisbeegolf, fast William spelade dagligen i matteinstensbibliotek under min Åbotid. Men relativt roligt var det. Hade tänkt fara ut och paddla idag, men jag tror att de andra redan for, så det får nog bli en annan dag för mig.
Ikväll ska vi göra sushi till middag.

Av staffen här finns det två från USA; Jeremy och Mark. Sen så finns Anne som är Ministry Director. Hon är från Danmark, men har bott i Kanada de senaste 15 åren, så jag vet inte om hin räknas som internationell. Sen har vi Princess från Sydafrika bara hon får sitt visum. Och så är det jag från Finland. Men annars är det bara kanadensare.

Jag har inte rest runt så mycket här i Kanada ännu och troligtvis kommer jag inte att hinna göra det heller, men jag har hunnit lära mig en del av de mest kända kedjorna, som är the place att äta, dricka eller hänga ut på.
Och så har jag lärt mig att typ alla kanadensare torktumlar sina kläder. Förstår inte riktigt varför för det är varmt och soligt ut, men det är tydligen så man gör här. Sen äter de desserter till frukost, vilket jag lite hade räknat med att man gör på den här kontinenten. För det mest finns det dock också mindre söta alternativ.
Sen så är ju landet faktiskt fullt av dessa jordekorrar som folk sportar med att köra över då de springer över vägen. Och tro det eller ej, men jag är helt okej med det.

Och så tror jag att jag har min telefonladdare i Finland. Så jag kommer nog att ha min telefon avstängd i sommar. Inte för att jag tänkt använda den speciellt mycket ändå, men nu kommer den definitivt vara ut bruk. Måste bara komma på en annan lösning för alarm på morgnarna, för det var telefonens främsta syfte under min tid här.

Manitou Lake

Jag har nu varit en vecka i Kanada. Börjar lite vänja mig. Flera har sagt att Saskatchewan är en ful provins, men det mesta jag har sett av det hittills är bara vackert.
Stället jag bor på är vackert. Det finns en stor sjö alldeles vid området. Även fast vattnet är jättesalt och halvsmutsigt så är den till stor glädje. Sen finns matsalen upp på en hög backe, så det blir backträning flera gånger per dag.

Människorna här är trevlig. Jag har dock inte riktigt lärt känna dem ännu. Har inte riktigt kommit in i allt ännu och är ännu ganska tyst och försiktig av mig. Är glad att Jeremy och Anne är här som jag känner från tidigare. På fredag kommer Taylor också och förhoppningsvis Princess bara hon hinner få sitt visum.

På något sätt har jag större krav på mig att tala bra engelska här än vad jag hade i Afrika. Här är det bara folk med engelska som första språk, medan det i Afrika fanns en massa folk med engelska som andra, tredje eller fjärde språk.
Men det är väl bara att prata på ändå.

Men människorna här är som sagt väldigt vänliga och jag har ingenting att klaga över dem.

På lägerområdet där jag jobbar finns det ca 20 hästar, det finns en uppsättning kanoter, klättervägg, en skateboardpark, plats för paintboll, bågskytte, en fotbollsplan och en inneidrottshall. Det finns med andra ord en massa aktiviteter att göra och under lägren kommer det att vara fullt program typ hela tiden. Jag börjar mer och mer inse att det kommer att bli en intensiv sommar.

Egentligen börjar stafftrainingen först på tisdag och det första lägret veckan därpå, men nu i helgen så har det varit ett annat läger här som vi hoppade in på direkt. Det har varit en full och intensiv första helg med lite sömn, men nu har vi nästan två dagar ledigt.

Jag har det bra, men känner att jag inte riktigt är inne i allt ännu och vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av sommaren.

Men jag vet att den kommer att bli intensiv, lärorik och utmanade. Men förhoppningsvis väldigt rolig också.

Kanadaland

Och då vi just ar ätit upp förrätten som bestod av räkor och rödvin på tisdagskvällen, dyker plötsligt Taylor upp i Edmonton. Bästa överraskningen jag kunde få.

Och nu har jag besökt THE mall i Edmonton. Det vill säga West Edmonton Mall. Där finns det bl.a. ett stor rink, en simhallbassäng med livsfarliga vattenrutchbanor, en sjölejonpark, ett nöjesfält och massvis med affärer. Jag måste nog erkänna att det hade lite annan kaliber än vad jag är van med.

Och nu har vi roastrippat från Alberta över till Saskatchewan till lägerområdet. Det är fint här. Vacker utsikt och så finns det en massa hästar.

Kanada är nog stort. Med samtidigt hade jag förväntat mig att Edmonton skulle vara mycket större rörigare än vad jag uppfattade det som.

Det kommer att bli en intressant och intensiv sommar.

Dagens bild ;)

Framme i Edmonton och blir väl omhändertagen och fås sova i typ världens bekvämaste säng. Jazmins och Taylors släktingar är alldeles underbara.
De har färska jordgubbar och blåbär i skåpet, två alldelse underbara döttrar, ett jättefint hus och igår fick jag dricka vin på terassen på kvällen.
På onsdagkväll anländer min sydafrikanska syster och sedan kommer Anne och hämtar oss och vi åker alla sen vidare mot lägerområdet.

Hänger runt med Jeremy nu några dagar. Vi  håller varandra uppdaterade om vad som hänt sedan sist, spelar Wii med J&T:s kusiner på en typ 60 tums TV och utforskar området. 

Och jag är typ världsbäst på att anpassa mig till jetlagen. Sov först 5 timmar en natt i Finland. Stanna sedan upp 49 timmar och sov bara lite på bussen och på flygen under den tiden. Sedan går du och lägger dig normal kanadensisk tid och nästa dag känner jag inte av någon jetlag alls och har svårt att föreställa mig att det redan är kväll i Finland då jag vaknar upp på morgonen i Kanada.

Calgary

Bara ett flyg kvar nu. Har titta lite på fotbolls-EM här på flygfältet i Calgary.
Jag tror jag borde byta tröja snart, för nu har jag samma på alla bilder.
Och så förstår ni väl att det är jätteviktigt att uppdatera från varenda flygfält med bild ;)
Något ska man ju fördriva tiden med.

Hej från Amsterdam

Jag måste ju underhålla mig själv medan jag väntar på nästa flyg. 

Tack Emma, Emma och Fredrik för resegodiset ;)

Här på flygfältet i Holland är vattnet lite billigare. Men tro inte att jag tänker betala 1,75€ för en halv liter vatten för det. Ti får ha e. 

Vad ska man göra om man plötsligt får nio extra timmar en dag? Det känns lite lustigt att mitt plan åker iväg halv ett. Klockan halv två och tio timmar senare är jag framme i Calgary. 

Jag har ju aldrig upplevt någon riktigt jetlag tidigare.

Snart

får jag se dessa härliga typer. Låt mig presentera:

Jeremy som jag får se redan ikväll.

Princess som anländer på onsdag.

Anne som hämtar oss från Edmonton på onsdag och Taylor som  joinar vårt minireunionsommargäng om ca en och en halv vecka.

Mitt i natten

Sitter vid flygfältet och väntar på att få checka in. Inte så värst livat här den här tiden. Hade en helt trevlig snabbvisit i Åbo. Kaffe vid café art. Jaromatch med några mattestudiekompisar. Och vilken skön seger det blev. Sen ännu besök hos Heidi och Johan före det var dags att gå mot bussen som nu har tagit mig till flygfältet i Helsingfors.

Det har blivit en del hej då de senaste dagarna. Ett hej då är ju inte så farligt egentligen. Jag brukar mera se det som ett vi ses igen. Men då jag vet att hej då kommer att vara mera definitivt är det lite jobbigt. Det är inte det att vi inte kommer att ses igen, utan att det inte alls kommer att vara som förut sen. Det är lite jobbigt, men det är en del av livet. Och ibland måste man låta saker gå.

Jag har inte riktigt tänkt så mycket på Kanada ännu. Men nu börjar det vara nära. Och jag är jättetacksam at Taylor fixat att jag kan bo hos hennes moster i Edmonton några dagar före jag åker vidare. Och roligt att Jeremy kommer också.

Nu är jag fruktansvärt törstig, men jag vägrar att betala 3€ för en halv liter vatten. Mest bara för att det är så vansinnigt dyrt, för något som borde vara väldigt billigt.

Helsingfors- Vanda flygfält. 

Packad

Ja, inte jag då, men min kappsäck. Den som ska till Kanada. Funderandet över det som ska få komma med till Sydafrika men troligtvis inte till Kanada är också på gång. Ja, jag är faktiskt nästan klar med den biten också. Bara jag får ta min rinkka (som egentligen är 4 cm för lång) som handbagage borde det inte vara något problem. Ibland hjälper det du ju faktiskt att bara le och se snäll ut. Sen kan det väl inte vara en nackdel att vara blond på ett turkiskt flygbolag heller.

Ikväll har jag tagit avsked av mitt fotbollslag en sista gång. Jag har grillat på äkta finländskt vis, kött dock istället för korv. Jag har sett Sverige åka ur fotbolls EM och jag har skött en massa pappersarbeten, som man måste göra om man ska vara borta en längre tid. Jag tror att det mesta börjar vara under kontroll.

Ser fram emot en dag i Åbo imorgon.

Och tack till Taylor som har ordnat sovplats åt mig tre dagar i Edmonton hos sin moster.

Allting händer så sjukt snart nu. Jag tror dock att jag börjar vara redo. Men det känns nog lite svårt att föreställa sig att det kommer att vara i slutet av vintern jag  nästa gång är i Purmo.  

He gaar på he sista

Fem minuter kvar av sista fotbollsträningen och jag skadar knät. Vet inte om det är bra eller dålig tajmning. Men jag hoppas och tror att det inte ska hålla i sig så länge. Men nog värker det lite ännu.

Jag packar. Åtminstone har jag börjat fundera på det. Hur packar man för nio månader då man kommer att befinna sig på olika platser? Tack och lov att de tär sommar i Kanada då jag är där. DEt förenklar det hela ganska mycket.
Malin föreslog att jag skulle packa kappsäcken full med pengar, så kan jag köpa det jag behöver sen. Och det skulle ju var en ide, bara jag skulle ha en massa guldpengar att sätta dit.
Så jag tog paus och for på stallstalko till Isabellas istället. Det var roligare.
Detta är nog den finaste tiden på året. Speciellt då man kan avsluta kvällen med att sitta på en terass medan solen går ner.

Jag fixar pappersarbeten och ordnar saker. Förhoppningsvis är det inget viktigt jag glömt att tänka på.
En dag kvar i Purmo. En dag kvar i Åbo. Sen blir det en natt på buss och på flygfält. Efter det får jag två eftermiddagar och kvällar och en 9 timmars jetlag.
Söndagkväll lokaltid borde jag vara framme i Edmonton.

FM Karolina Höglund

Jag hade kalas igår. Jag har inte haft det sedan jag fyllde 14. Men jag tyckte om det. Och jag tyckte om att få förbereda och baka inför det. Och roligt att människor jag inte ser så ofta hade möjlighet att komma. Och de som kom var sådana där människor som det är bra att ha på kalas. De liksom tar en positiv stämning med sig och så är de sådana där med vilka man kan prata både allvarliga saker och totalt nonsens med och lyckas inkludera alla.
Och roligt att vädret visade sig från sin bästa sida så vi kunde sitta ute och grilla först före vi fortsatte på insidan.

Det värmer att så många skickat gratulationshälsningar. Sådär på riktigt. Ord är nog något som talar till mig.

Och så fick jag ett brev på posten av min professor som var skickat till FM Karolina Höglund. Sällan någon titulerar mig magister.
Min professor fortsätter att samla poäng. Jag skickade e-mail åt honom sent på måndag eftermiddag och redan på tisdag dimper brevet med de intyg jag vill ha (prydligt satta i en grön plastficka) ner i postlådan. Dessutom gratulerar han mig på födelsedagen och påpekar att jag delar födelsedag med bl.a. staden Helsingfors och honom själv.

Nr 28

Jag har precis fullbordat mitt 28:de år. Mitt bästa år hittills. Ett år som har varit så annorlunda från alla andra år jag haft.

Detta var året då jag spenderade mera tid i Afrika än i Finland och hann bo i hela tre olika länder där. Detta var året då jag åt biff i Windhoek, spelade volleyboll med brassarna i Sydafrika och bar vatten på huvudet och lärde mig nacka hönor i Malawi. Året då jag fick en ny internationell familj i och med mitt DTS gäng och vännerna på basen i Worcester. Detta var året då jag drack mera pulverkaffe än vad som är anständigt ens för en livstid och i svaga ögonblick till och med tyckte om det. Detta var året då jag kampade på förbjudna platser och lekte i vågorna i Cape Town. Detta var året då jag steg ur min bekvämlighetszon mer än vanligt och tog steg ut i tro mera än jag gjort tidigare. Detta var ett år då jag genom övning fick lära mig nya saker. Detta var året då drömmar vaknade till liv. Detta var året då jag mina ögon öppnades mera för det liv som faktiskt finns.

Jag har stora förväntningar på nästa år.

11.06.2012

Det är sommar!

Sista veckan

Jag har nu mindre än sju dagar kvar i Finland detta år. Jag borde småningom börja planera mitt packande, med tanke på att jag åker typ direkt från Kanada till Sydafrika utan att komma hem emellan. Hur packar man för nio månader då man ska befinna sig på minst två olika kontinenter med åtminstone delvis olika program. Tur att det är sommar i Kanada åtminstone när jag är där. Nåja, jag har ju ännu flera dagar på mig. Så jag fortsätter att leva vardagsliv några dagar till.

Jag är och hjälper till på skriftskolan nu när det har förmiddagslektioner. Till helgen åker de iväg på läger. På kvällarna brukar jag också vara och hjälpa Mixu med att ha fotbollsträningar åt de yngsta juniorerna. Det är faktiskt riktigt roligt. Alla åldersgrupper har sin charm.
Då jag undervisade kemi åt åk 8 i vår, fick jag höra att "du kan nog mycket om alkoholer du." På fotbollsträningarna för 5-7-åringar har jag fått höra att jag har fina shorts och fint nagellack.

Jag slutade studera för två år sedan. Men jag tror jag fortfarande har världens bästa professor. Jag visste att han var bra redan då, men han fortsätter att inkassera poäng från mig. Hjälpsamma och tillmötesgående professorer som gör mer än de måste ska man vara tacksamma för
Det är lite som att be om silver, men få guld.

Sju dagar och tusen saker jag ska hinna göra. Eller nej, det är mindre än sex dygn tills jag åker iväg. Mindre än fem dagar tills allt ska vara färdigt packat och jag har åkt ner till Åbo. Ibland kan fem dagar vara en fruktansvärt lång tid, men ibland går det så fruktansvärt snabbt.

Bastukväll

Efter en härlig varm solig lördag och en dryg timmes skypande med Jazmin så passar det utmärkt att avsluta en bra dag med bastukväll.
Det känns lite konstigt att de i Sydafrika sitta med vinterjacka på inomhus, medan jag själv sitter i Finland med bara en topp, men det är ju typ så det är den här tiden på året.

Kvällen vid villan med några från fotbollslaget blev fin. Vi blev inte så många, men ack så bra kväll vi fick. Mat, bastu, simning, lite mera bastu och simning och diskussioner långt in på natten. Att mitt fotbollslag är det bästa har jag ju länge vetat, men ibland behöver man komma bort från plan för att se hur fina flickorna verkligen är. Hur kan det komma sig att just jag får spela i världens bästa lag?

Den match som eventuellt skulle ha blivit flyttad, blir sist och slutligen spelad den ursprungliga dagen, så jag hinner inte vara med på den.
Så nu ska jag träna med flickorna två sista gånger och sedan blir det att tack a för mig.
Fotbollslaget är en stark orsak till att jag skulle kunna vara i Purmo nästa sommar. Det skulle vara roligt att få spela en hel säsong igen. Men vi ska se. Framtiden fram till mars är planerad, men efter det är allt öppet.

Glädjen som kan komma en helt vanlig fredagkväll

En sådan där dag då man får njuta av att det är fredagkväll och att det faktiskt är sommar med att sitta och dricka en kopp te på balkongen. Glädjas över segern i den spännande och innehållsrika fotbollsmatchen som som herrarna spelade lite tidigare i kväll.

Se fram emot skypedaten med Jazmin imorgon och över sushiingredienserna jag inhandlat idag och som ska bli lunch imorgon. (Fick sushikravings för några dagar sedan och nu har jag gjort slag i saken.)
Och sen förstås kvällen ute på en villa med bastu, simning, mat, fotboll, grillaande och en massa bra typer. Vilken idyllisk sommarkväll.

Sen ett meddelande om att jag kommer att få lite pengar tillbaka. Det finns också en liten chans att jag ännu kommer att hinna spela en fotbollsmatch till i år.

Detta är en bra tid.

Dygnsrytm

Jag har fått dålig dygnsrytm. Det beror kanske främst på att jag var lyckligt lottade och kunde sova nästan hela tågresan tillbaka till Bennäs igår fast den var mitt på dagen och jag åtminstone nästan sovit ordentligt natten före. Sen gjorde det kanske inte saken bättre att jag drack två koppar kaffe relativt sent på kvällen också. Så denna natt sov jag inte speciellt många timmar. Detta i sin tur resulterade i att jag sov kanske två timmar på eftermiddagen idag, vilket i sin tur troligtvis kommer att leda till att jag knappast kommer att få någon sömn i natt heller inom de närmaste timmarna. Nåja, det är ju i allafall sommar. Då hör det väl till att man ska vända lite på dygnet.

Senaste natt kunde jag ju åtminstone utnyttja en del av tiden att förbereda den undervisning som jag hade åt konfirmanderna. Jag hade nämligen blivit tillfrågad från församlingen om jag kunde komma och hålla någonting under deras dagsskriftskola. Min rubrik blev Kristendom-Tråkig, Osann och Irrelevant?
Och jag trivdes ganska bra med att undervisa. Tiden i Afrika har lärt mig många saker. Haha.
Och roligt att församlingen redan hunnit fråga tre gånger om jag kan komma och dela något eller undervisa.

Min sista fotbollsmatch i sommar blev en riktigt rysare. Men i den 90 minuten sätter Jenny N iskallt bollen i mål. Spänning från början till slut i en match där vi överlag inte hade marginalerna på vår sida. Men det räckte, och vilken skön seger efter en match då vi fått kämpa från början till slut.

Nu ser jag fram emot en chillkväll med fotbollslaget på Ninas villa på lördag. Ska bli kul.

Mera Helsingfors

Är nu tillbaka till Purmo och börjar förbereda mig på att ladda upp för sista fotbollsamtchen. Välkommen till Åvallen kl 19:00 ikväll.

Och mitt effektiva mejlande i fredags gav resultat. Då jag kom hem från Helsingfors möttes jag av ett brev innehållande ett intyg jag behövde och hade frågat efter, och jag har också fått svar från de andra ställena om att arbetet är på gång.
Vackert så. Hoppas att allt sådant där pappersarbete skulle gå att slutföra före jag åker iväg i slutet av nästa veckan. Det är så mycket lättare att sköta det på plats än från andra sidan världen.

Och så har jag fått största delen av lönen från vårens vikariat också. Hoppas de kommer ihåg att betala ut resten också, för nu verkar det som att de bara betalat ut lite random dagar. Men vikarierar man flera olika lärare samma vecka, så kan det väl bli lite komplicerat.

Fina fina flickor.

Härligt god somrig mat.

Nöjd över några riktigt riktigt bra dagar i Helsingfors.

Helsingfors

Så befinner jag mig än en gång i huvudstaden. Och vilken bra tid jag har här. Middag utomhus med de fina flickorna igår. Och poäng till Malin som tackar nej till ministermiddag för att tillbringa kvällen med oss. Och gästvänligheten och betjäningen hemma hos Emma får full poäng. Vilka fina människor jag får känna. I am a lucky woman.
Och tack till den gentleman som dagen före fiskat upp en stor fisk åt oss och tillrett den på grillen. Det var jättegott och det smakade sommar. Och hela Helsingfors doftar syren. I'm lovin it.
Samtal med Malin långt in på natten.

Nordiska ministerrådet som betalar vår taxiresa in till stan. Fantastiskt trevliga människor på sydafrikanska ambassaden igen. Ibland borde man gå dit bara om man behöver bli på bra humör, för den effekten har det alltid haft på mig. Jag hämtade ut mitt visum till Sydafrika. Visumet går ut 2015, en månad före mitt pass. Vackert så. Få se hur länge jag sist och slutligen stannar i Sydafrika.

Tre timmar på stan Med David och Anne. Härligt att få träffa och spendera tid med dem och hålla varandra uppdaterade om vad som är på gång. Jätteroligt att de hade möjlighet att komma in till stan. Och så besökte vi ett enligt Anne hippiecafé.

Nu chillar jag på ett annat café så länge jag väntar på att Emma och Malin ska sluta arbeta och vi kan gå middag. Jag och Emma gjorde det ju till tradition att gå på restauran på tisdagskvällar i slutet av förra sommaren.
Tillbaka mot Purmo imorgon och min sista fotbollsmatch för den här sommaren. Min sista hela vecka i Finland har börjat.

Do not let your past rob your future

I don't like birthdays. Not my own. Or actually I both hate and love them in the same time. It's a long story and it is abit complicated. But I learnt that it's best if I just let them pass by without paying any attention to them. And I learnt to like it that way. Or at least accept that it's best that way.

But I had a discussion with Jesus about birthdays some days before christmas last year. That gave me some new insights about birthdays and it made me promise to celebrate my birthday this year. 
Now had I almost regretted my promise.
But then I remember something a wise person said to me during my time in South Africa. "Don't let your past rob your future". He was a man of wisdom. Not only because of this, but of many reasons.


And with these words in my head I'm going to celebrate this year. Actually Iäm gonna have a month of celebration. Celebrate that I got to live a year as 27 years old. A year that was my best so far. And a year when I met people who loved me back to a life of joy. And I'm gonna celebrate that I soon (probably) will start a new year with new adventures and possibilities. A year of celebrations. I am gonna start celebrating again. Celebrate and be celebrated.


And already tomorrow I will start a time of celebrations together with wonderful Emma and Malin in Helsinki. Two days with two great girls and friends. It's gonna be so good!

alla andra

Jag har varit på studentkalas till granngården idag. Sen på ännu ett kalas lite längre bort och sist och slutligen har jag haft knattefotboll åt Purmos framtid. Jag har träffat en hel del människor jag inte sett på länge. Och det förvånar mig hur tiden går framåt. Hur kan de som alltid har varit små redan hunnit ta studenten. Jag minns ju tiden då de ännu inte ens fanns. På fotbollen har det varit barn till de som är ungefär i min ålder. Hur kan deras barn redan vara i skolålder? Hur har det hunnit med allt det här?
Hur kommer det sig att alla andra blir äldre, när jag själv fortfarande är lika ung som förut? Jag förstår inte riktigt.

Shona

Ja, det här är nog en av de tråkigaste dagar jag haft på länge. men jag fick åtminstone plötsligt här på morgonen reda på att Shona från Schweiz (en dag ska jag lära mig att stava det rätt på första försöket), min bästa vän från tiden i Malawi kommer att komma till Sydafrika i September för att göra en BCC. Och ingen är gladare över det än jag. Vi kommer alltså att befinna oss på samma ställe i 3 månader!!! Fantastiskt!
Och jag tycker riktigt mycket om den rinkka jag fick. Den kommer nog att passa bra för många olika ändamål och resor.

Jag har varit lite rastlös, irriterad och på allmänt dåligt humör den senaste veckan, men nu regnar det in en god nyhet efter den andra. Jag överöses av godhet efter godhet. Gud är trofast!

Men nog har jag tråkigt just nu för det.


Men inte gör det så mycket, juni har sannerligen börjat bra ändå.

Fina Shona

och det fortsätter att regna...

... in goda nyheterna. Skypade till Sydafrika igår och fick både se och prata med en hel hög goda vänner. Oj vad jag väntar på att få sätta min fot där igen. Och så fick jag den goda nyheten att Stephen kommer att staffa CDTS:en med mig i september. Härligt. Det är goda nyheter.
Och så har jag fått en rinkka. Tusen tack fina Mira!

Kanske far jag senare i eftermiddag och kollar utbudet på en av nejdens studenter bjudningar.

Stephen i äkta semester bröderna Fluff frisyr.

Gårdagens after canoeing på indisk restaurang med Frank.

Bra början

Och då en dag av sommaren börjar vara till ända, kan jag konstatera att den börjat bra. En drygt två timmars paddlingstur med Frank på Larsmosjön. Lite vått och lite blåsigt, men alldeles underbart. Kaffe på på en av stadens caféer. Indisk mat till middag. Titta på lite fotboll på Åvallen, fast det kändes som att vi mest bara satt och pratade och skrattade. Sen ännu en liten pratstund med Erica på kvällen. En tjej jag träffar alltför sällan nuförtiden, och som lät mig bo två månader under hennes fönsterbräde höstvintern 2008. Och där fick jag riktigt mjölk till kaffet. Det är nog mest bara på landet man får det.

Juni

Häggen står i full blom och det doftar sommar. Alldeles underbart. Och plötsligt kommer jag på att jag inte befunnit mig i Finland i juni sedan 2009. Jag har missat både hägg och syren de senaste åren. Hur kom det sig. Juni är och har ju liksom alltid varit min månad, och ändå har jag alltid lyckats vara borta från Finland då det är som allra vackrast här.

Nåja, åtminstone häggen hinner jag uppleva detta år innan jag åker iväg. Och häggbuketten jag plockat och satte i en vas på bordet doftar fortfarande ljuvligt och är en fröjd för ögat.

Idag ska jag fira att sommaren officiellt har börjat. Detta genom att ha skrivit undan en del jobbiga e-mail redan nu på morgonen och hoppas på det bästa och att småningom fara och paddla med Frank! Inte illa.

Jag kommer nog att missa äppelskörden även detta år.

En ljuvlig doft av försommaren.

Våga sticka ut ur mängden.

En del påstår att maskrosen är ett ogräs. Men isåfall är den
åtminstone ett väldigt vackert ogräs.