Lydnad

Påsken börjar vara till ända för detta år.
Lydnaden och kärleken förde Jesus ända in till döden. Döden på ett kors. Men denna död innebar mera liv än världen någonsin skådat. Och det samam gäller ännu idag. Liv och liv i överflöd. Tar vi emot det och tar vi till oss det? Att leva fullt ut. Att njuta av livet och leva i tacksamhet?

Lydnad var ett ord jag fick då jag dagarna före nyår bad för det kommande året. Att leva i lydnad. Lydnad till Gud. Lydnad leder till välsignelser. Men det är inte välsignelserna som är drivkraften. Utan Gud är den enda jag vill frukta. Och jag vill vara tillgänglig för honom.
Och under vårvintern har jag blivit påmind om något jag vet jag borde att gjort för länge sedan. Första gången jag upplevde att jag måste ta itu med det var när jag skulle fylla 15. Men jag sade till Gud att jag inte kan. Inte nu. Det blir snart 14 år sedan. Sedan dess har åren gått och jag har med några års mellanrum blivit påmind om det igen. Ibland har jag försökt att ändra, men aldrig tagit itu med det på riktigt. För det skulle innebära att jag måste svälja min stolthet och ödmjuka mig.
I februari blev jag påmind om det igen. Och nu kände jag att jag inte bara kan låta det vara mera. Eller jag kan, men jag vill inte. Jag hade fått en större inre visshet om betydelsen av det. Och en större kärlek till Gud som gjorde att jag verkligen ville. Samtidigt visste jag att det är mig själv jag gör den största tjänsten. Det är inte världens största sak det gäller. Men ack så viktig. Och hur ska jag kunna vara trogen i något stort om jag inte klarar av det i det små sakerna.
Så jag gav mig själv en deadline. Och jag tog mod till mig och gjorde det jag skulle med en dags marginal. Ödmjukhet kan ibland vara svårt. Men samtidigt tror jag att det kommer att ge betydligt mera. Och Gud är alltid trofast. Det har han bevisat gång på gång bara under det senaste året.

Skönhet

Ibland gömmer sig skönheten i så små enkla, stora vardagliga saker att den kan vara svår att se. Men samtidigt är den så ren och så verklig.

Och idag är skönhet för mig glädjen av att bara få leva, en ny silverklocka som jag äntligen kan börja använda, skypedatear med vänner långt borta och vetskapen om att det finns människor som jag tycker så mycket om att jag saknar dem då de inte är här.

För övrigt ber jag om ursäkt att jag inte riktigt kan bestämma mig hur jag vill att min blogg ska se ut, så just nu håller jag på och provar olika saker tills jag hittar något som känns rätt.

Penguins and Table Mountain

Because of struggle to upload photos on the base, I have not really posted any photos from my last time in South Africa here on my blog. So here I want to give you the possibility to admire Cape Town and consider to come visit me next time I go back to South Africa. These two photos were from the days when my parents visited me. You are welcome!

Africa Penguins in Cape Town

Table Mountain and Lion's head. Lion's head makes much more sense from this perspective.

För sällan

Kaffe med världens finaste Malin och med den antagligen för tillfällen mest kända dansken i svenskfinlnad. Livet är gott. Att träffa favoritmänniskor bara en gång per år är absolut för sällan.

Då tacksamheten flödar över

Ibland förundras jag hur de finaste av människor kan ha blivit en del av just mitt liv. Hur kom de in i bilden? Och jag vet att jag inte har gjort något för att förtjäna det. Det är bara nåd och en stor gåva. Och då stunder då jag förstår storheten av detta blir jag varm ända in i själen.

De senaste dagarna har jag saknat en del av Sydafrikamänniksor väldigt mycket. Samtidigt njuter jag av mina Finlandmänniskor och är tacksam att jag får spendera tid med dem. Det bästa från två världar.

Och så är jag tacksam och förundras över hur en del saker kan förändras. Till det bättre. När något jag för en lång tid varit tvungen att tvinga mig själv till att göra och att stiga ut ur bekvämlighetszonen även när det tar emot, och då jag nu sedan märker att det som tidigare var något som jag försökte smita undan från har blivit en sann glädje fylls mitt hjärta av ännu mera tacksamhet. Och då menar jag något som på riktigt brukar frambringa stor ångest men som nu har vänts till glädje.

Och sedan jag kom tillbaka från Finland har jag vid enstaka tillfällen gått och tänkt på princesstårta. Ja, det är en av mina favorittårtor. Och vad bjuds det inte på i lärarrummet idag om inte just princesstårta.
Det är så coolt då ens önskningar besvaras före jag ens hunnit be om det.
Gud är god och han älskar mig. Det har han bevisat på så många olika sätt den senaste tiden. Och det fyller mig med liv och glädje.

Det bästa med att komma tillbaka

Spontanbesök hos en av mina bästa vänner. Fick träffa hennes bedårande dotter som jag aldrig sett förut. Jag har varit borta nio månader nu och kom hem för en veckan sen. Hon flyttar till USA på obestämd tid om 2,5 veckor. Det är lite dålig tajming av oss. Men allting har sin tid och ibland är det dags för nya skeden i livet och nya utmaningar. Och jag upprymd för hennes skull.

Jag fick träffa stora delar av mitt fantastiska fotbollslag idag då jag for och träna med dem idag. Även om jag inte kommer att kunna spela i sommar så känns det ännu som mitt lag. En gång röd i själen, alltid röd. Och även om risken är att jag inte kommer att kunna gå normalt i morgon efter dagen bodypumppass, så var det skönt att få träna på riktigt. Få träna med de fina.

Igårkväll kom en annan god vän in en vända på besök. På tisdag blir det besök från en fin vän som flyttar runt i norden och som jag träffar alltför sällan. Under påsken räknar jag med att hinna träffa andra favoritmänniskor.

Det bästa med att komma hem igen efter en lång tids frånvaro är alla återseenden. Jag ska njuta av alla mina dagar här i Finland. Och efter det kommer jag att glad och lycklig återvända till Sydafrika.

Varje dag ska levas och njutas av. Och livet är alltid gott. Oberoende vad som händer.

Tillbaka i Finland

Jag är tillbaka i Finland. Efter 9 månader på språng, så mellanlandar jag nu i Purmo för ca två månader. För första gången på väldigt länge har jag nu ett eget rum, eget utrymme och mera av mina egna saker. Och om jag ska vara riktigt ärlig har jag egentligen inte saknat det. Visst är det skönt att ha det nu, men eter att ha blivit van att bo tätt inpå andra människor och bo på begränsat utrymme med begränsad mängt tillhörigheter, så tänkte jag aldrig på att jag saknar något.

Jag tror jag var för lycklig för att sakna. Jag trivs med lyx och jag trivs med att leva primitivt. Allt är en gåva och allt har sin tid.

Och fast det idag var 40 grader kallare än sist jag var ute och tog en promenad så var det skönt. Jag njöt. Njöt av stjärnhimmeln. Njöt av månljuset. Njöt av livet. Av ögonblicket.

Vilken gåva att kunna njuta av stunden.

Promenader

Jag har börjat ta promenader. Oftast inte så långa, utan mest bara för att komma utanför basen en stund och för att det är ett skönt sätt att umgås på. Ibland är allt så mycket enklare på något sätt om man får gå eller göra något på samma gång som man diskuterar. Och jag har haft givande promenader. Det finns så många intressanta människor som alla har sin egen historia att berätta.
Och Worcester är omringat av berg och den vyn kommer jag nog aldrig att tröttna på.
Och fast jag haft sommar nästa nio månader nu, så har jag inte riktigt tröttnat på värmen heller.

Men snart byts sand i sandalerna ut mot knastrande snö under skorna. Och jag är glad för det också.

Sista veckan

Märkligt hur snabbt tiden går. Sista veckan här redan. Vart tog fe här sju månaderna vägen?

Jag vet inte hur klar jag varit tidigare för en del har frågat, men hur som helst kommer jag tillbaka till Finland den 17 mars. Men sedan troligtvis någon gång i maj åker jag tillbaka till Sydafrika för att stanna där till slutet av året. Planen är att komma hem någon gång före jul och fira en vit jul i Finland detta år.
Resten av tiden i Sydafrika ska jag arbeta med en ny DTS. Denna med fokus på Awakening, Supernatural DTS. Det ska bli spännande.

Idag var jag ute och gick med en vän som är hemma här från Worcester. Vi gick till ett av de fattigare och vildare områdena av Worcester. Han visade det område var han växte upp. Vi besökte en gammal dam som fungerade som hans mormor.
Plötsligt kändes Sydafrika så mycket mera som resten av Afrika och inte som Sydafrika. Man behöver inte gå långt borta för att komma till en helt annan vardag.
Och jag är så tacksam att jag får se de här kontrasterna.

Livet

Jag njuter av livet. Det är hett. Ibland blåsigt, men vinden känns mest som en hårfön. Då jag kommer tillbaka till Sydafrika nästa gång kommer det att vara kallt, så jag njuter.

Jag delar rum med två superfina personer. Jag har en helt galen vän som tar fram de galnaste sidorna jag har inom mig och som utmanar mig på flera olika sätt. Och jag är tacksam för det. Folk som vågar utmana och få mig att tänka efter och att handla, men som gör det på ett rakt men kärleksfullt sätt. Jag behöver det.

Jag funderar en del på framtiden. Det är så mycket på gång och så många stora beslut som kommer att styra livet på olika sätt. Alla beslut har följder och konsekvenser som sedan följs av nya frågor och beslut.
Det är väl så livet är. Men livet är vackert. Och jag lär mig att uppskatta det mera och mera hela tiden.

14 dagar

Två veckor kvar i Sydafrika nu. Det känns lite konstigt att veta att jag kommer att vara i Purmo om 14 dagar. Jag har inte varit där på nio månader. Det är ju en hel graviditet. Det är det längsta jag varit borta från Österbotten någonsin. Men jag ser fram emot det. Det är mycket på gång och jag har stora förväntningar. Spännande.
Jag kommer att sakna Sydafrika. Jag kommer att sakna människorna här. En del extra mycket. Jag vet inte hur länge jag stannar i Finland. Ca två månader skulle jag tro. Beror på.
Ibland känns det som att jag inte riktigt vet vad som håller på och hända. Men livet är gott.

Och ibland finns det märkliga sammanträffanden som jag inte riktigt förstår. Kanske kommer jag att förstå senare.