Ibland förundras jag hur de finaste av människor kan ha blivit en del av just mitt liv. Hur kom de in i bilden? Och jag vet att jag inte har gjort något för att förtjäna det. Det är bara nåd och en stor gåva. Och då stunder då jag förstår storheten av detta blir jag varm ända in i själen.
De senaste dagarna har jag saknat en del av Sydafrikamänniksor väldigt mycket. Samtidigt njuter jag av mina Finlandmänniskor och är tacksam att jag får spendera tid med dem. Det bästa från två världar.
Och så är jag tacksam och förundras över hur en del saker kan förändras. Till det bättre. När något jag för en lång tid varit tvungen att tvinga mig själv till att göra och att stiga ut ur bekvämlighetszonen även när det tar emot, och då jag nu sedan märker att det som tidigare var något som jag försökte smita undan från har blivit en sann glädje fylls mitt hjärta av ännu mera tacksamhet. Och då menar jag något som på riktigt brukar frambringa stor ångest men som nu har vänts till glädje.
Och sedan jag kom tillbaka från Finland har jag vid enstaka tillfällen gått och tänkt på princesstårta. Ja, det är en av mina favorittårtor. Och vad bjuds det inte på i lärarrummet idag om inte just princesstårta.
Det är så coolt då ens önskningar besvaras före jag ens hunnit be om det.
Gud är god och han älskar mig. Det har han bevisat på så många olika sätt den senaste tiden. Och det fyller mig med liv och glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar