Uppdateringsluncher, Och sådant.

Jag åkte på en snabbvisit till min gamla studiestad. Den som var mitt hem i över 7,5 år med undantag av ett halvt år och de flesta somrar däremellan.
Och både på vägen ner och upp, körde jag genom min andra gamla studiestad, som inte var min studiestad speciellt länge , men som ändå en del vänner bestämt sig för att bosätta sig i.

Och jag har hunnit med två lunchdater, en kaffedate, en middagsdate, en kvällstedate och en palatsbrunch. Tycker att jag lyckats utnyttja min färd längs vägen riktigt bra, så jag lyckats få till matsällskap både på vägen söderut och sedan på väg norrut igen. Men maten i all ära, men den slog nog inte sällskapet. Flera av dessa människor hade jag inte träffat på väldigt länge. Så länge att vi här pratar år, då det gäller en del av sällskapet.
Men vilken gåva det är då det ändå går att fortsätta som att en gemensamma måltid skulle vara det naturligaste i världen. Att kunna fortsätta där man slutade, eller bara efter en kort uppdatering. Och vad fint att få ha en sådan brokig skara av vänner. Och oj vad jag tycker mycket om dem.

Och sen så är ju nog Åbo en vacker stad. Speciellt då den visar upp en solig sida.

Kollektivboende

Jag är tillbaka i palatset. Och även om jag aldrig bott i det på dess nuvarande adress och de jag egentligen känner bäst inte var hemma, kändes det ändå som att komma hem. Palatset är inte en adress. Det är kanske mera som ett fenomen. Ett fenomen av kärlek och gemenskap. 

Och nog är det något fint med att bo och dela liv tillsammans. Jag insåg den än en gång då jag deltog på palatsmötet idag. Inte alltid lätt, men fint och givande. 

Jag som nu för första gången i mitt liv bor ensam. Och visst kan det vara skönt det också. Men jag tror på kollektivt boende. 

Och ikväll har jag fått håret fixat av en alldeles ny bekantskap. 

Bara det är ju vardagslyx. 

Det stämmer ju inte riktigt mera

Jag konstaterade att jag borde uppdatera informationen på min blogg småning om. Ska försöka ta mig dit och göra det någon gång. Inom en snar framtid. För jag bor ju inte i Sydafrika mera. Även om jag också bara säger att jag är här i Finland tills vidare, så är det ju här jag håller hus just nu. Åtminstone till nästa sommar. Sen får vi se.

Men jag trivs bra i min lilla lya. Och det börjar mer och mer kännas som hem. Eller åtminstone som ett lite längre tillfälligt hem.

Och imorgon ska jag fara på en lite visit till min gamla studiestad. Den stad som var mitt hem i sådär kanske sju år. Det var ganska lång tid det också. Även om den gick snabbt de åren också.

Livet det bara fortsätter.

De är redan här

Det har redan i flera veckor dagligen skrivits om flyktingar i tidningarna. Och många gånger har jag blivit riktigt ledsen då jag läst kommentarerna till en del av artiklarna. Man får ha olika åsikter om det hela. Och jag säger inte att det är en helt oproblematisk situation vi befinner oss i. Men nu är det inte mera frågan om vi ska ta emot flyktingar eller inte. De kommer ändå och många är redan här. 

Och när de nu redan är här tycker jag vi ska göra det bästa av situationen och få dem att känna sig välkomna. Hjälpa dem att bli en del av vårt samhälle. De har haft det svårt nog ändå. Vi behöver inte addera till deras börda. Vi har inte gått i deras skor så vi har inte rätt att döma. 

Bland annat därför spenderade jag och några andra finländare några timmar i fäbodaskogen på lördagen med ett förtiotal irakiska flyktingar. 

Och bland annat därför har jag suttit och druckit te och umgåtts me några afganska kvinnor ikväll. För vem är jag att sitta och bli irriterad på Finlands flyktingpolitik och ha åsikter om vad som borde göras om jag inte kan lyfta ett finger själv?

På Lidingö

Jag har inte spenderat särskilt mycket tid i Stockholm. Jag hittar ganska dåligt och känner inte riktigt till vad det finns för olika områden som mer eller mindre hör till allmänbildningen.

Men så kom det ju en helg som jag skulle spendera i Stockholm i och med att jag skulle och springa dit. Och även om det blev en väldigt kort visit kan jag konstatera att Lidingö är vackert. Och vädret visade sig också från sin bästa sida.

Så här är lite ljusglimtar från min sista morgonpromenad.