Kollektivboende

Jag är tillbaka i palatset. Och även om jag aldrig bott i det på dess nuvarande adress och de jag egentligen känner bäst inte var hemma, kändes det ändå som att komma hem. Palatset är inte en adress. Det är kanske mera som ett fenomen. Ett fenomen av kärlek och gemenskap. 

Och nog är det något fint med att bo och dela liv tillsammans. Jag insåg den än en gång då jag deltog på palatsmötet idag. Inte alltid lätt, men fint och givande. 

Jag som nu för första gången i mitt liv bor ensam. Och visst kan det vara skönt det också. Men jag tror på kollektivt boende. 

Och ikväll har jag fått håret fixat av en alldeles ny bekantskap. 

Bara det är ju vardagslyx.