Det här med språk

En torsdag eftermiddag och jag sitter och dricker te hos en familj jag bara träffat ett fåtalgånger. Men jag känner mig bekväm och hemma. Detta är ett hem med värme och gästfrihet. 

Familjen kommer från Afganistan och har redan varit några år i Finland. Alla familjens barn går i skola och förskola på finska, men de pratar alla flytande svenska också. Och så har de lärt sig engelska. Svenska säger de att de lärt sig främst på svenskalektionerna i skolan. 

Och jag kan inte sluta förundras att de kommit till ett nytt land och redan lyckats lära sig tre nya språk. 

I skolan försökte de tappert lära mig finska i tio år utan desto större framgång. Jag känner mig fortfarande ganska obekväm då jag ska kommunicera flera meningar i rad på finska. 

Och i tidningarna idag står det att den finländska skolan som räknas som en av världens bästa är världssämst på att lära ut finska åt svenskspråkiga. 

Och då undrar jag att om dessa människor som kommer hit som flyktingar lyckats ta till sig båda Finlands språk på så kort tid, hur kan det då vara så svårt för mig och många andra att lära sig det andra. 

Men en sak vet jag och det är att dessa människor kommer att vara en resurs för vårt land. 

De är det redan. 

Och jag kände mig redan mycket rikare efter att ha fått spendera några timmar hemma hos dem.