Sommarlovets allra sista stund

Imorgon börjar jag arbeta. Jag har förbundit mig att arbeta ett helt år. Det är det längsta avtal jag någonsin haft. Och det känns ändå ganska bra. Nya utmaningar väntar. 

Och den sista helgen har jag försökt ta ut det sista. 

På fredag var jag på sommarens första långlänk. Jag sprang från stan till Purmo. Det blev drygt 25,5 kilometer. Jag hann bli törstig, men annars kändes det förvånansvärt bra. Men jag känner mig nog ändå ganska otränad med tanke på ett eventuellt maraton om fem veckor. Då räcker det inte med en långlänk. Men det är ju några veckor kvar ännu. 

Igårkväll var jag ut på en midnattstravet med cykeln. Det gav lite Vättern flash backs att cykla i mörkret. Men det var rofullt och fint att cykla i lampljus.  Det gav en känsla av att hösten verkligen är på väg, med både mörkare och kyligare väder. 

Och på något sätt känner jag mig redo. 

Allt har sin tid. Och nu är det tid för något nytt. 

Jag tror nog att hösten kommer att bli bra den också. På sitt eget sätt. 

Och nu börjar det vara dags att avsluta den allra sistasommarlovskvällen. Imorgon väntar möten. På tisdag kommer eleverna och sedan ännu mera möten. Och på onsdag börjar väl en någorlunda vanlig arbetsdag. Sen rullar det bara på.  

Mindre än en vecka kvar

Tiden går fort. Om precis en vecka har jag förhoppningsvis kommit i mål i Vätternrundan. 

Diverse storm- och regnväder har resulterat i att det blivit en paus från cyklandet några dagar. Men idag ska jag försöka fara ut på en runda. Det är soligt och mulet omvartannat men det regnar åtminstone inte. 

Jag har heller inte kollat vad de lovar för väder till nästa helg ännu. Hoppas på uppehåll och någorlunda varmt så man inte måste ha med sig så mycket extra kläder på cykeln. 

Åtminstone två cykelpass till ska jag försöka hinna med före den stora prövningen kommer. 

Och imorse var fotbollsträningarna riktigt roliga. 

Våtdräktspremiär

Juni började lika bra som maj slutade. Strålande solsken och drygt 25 grader varmt. Bättre än så blir det inte. 

Jag kom mig iväg på en cykeltur redan på förmiddagen. Ca 60 km kom jag upp till. Kändes mycket bättre än dagen innan. Ingen huvudvärk idag och tillräckligt med vätska. Må sen vara att vägen till Kortesjärvi inte är lika vacker som vägen till Öja genomLarsmo. Men med blommande hägg och syren och grönska överlag var det nog fint det med. 

Passade på att tvätta och vaxa bilen också när jag ändå hade en ledig dag. Må sen vara att all pollen som blåser ner från björkarna gjort den halvt gul till kvällen. 

Sen på kvällen efter att jag varit och sett min första fotbollsmatch för säsongen, blev det Våtdräktspremiär och utomhussimspremiär. Och det var varmt. Alltså på riktigt. Tror att jag skulle ha klarat mig utan våtdräkt. 

Hur som helst var det alldeles underbart. Två kilometer kom jag upp i under min kvällssimning i solnedgången. 

Och medan jag plaskade på i det friska vattnet kunde jag inget annat än konstatera att den finländska sommaren nog är ganska fantastisk. 

Detta var livskvalitet. 

Uppdatering på cykelfronten

Majmånad började ganska bra vad gällde cyklingen. Men sennågonstans blev det plötsligt fullt i kalendern plus att jag drog på mig en litenförkylning. Inte av den värsta sorten, men så att jag hade fyra dagars paus frånträningen. 

Så nu tänkte jag att jag måste avsluta starkt istället när det är månadens sista dag. 

Och vilket härligt sommarväder det varit. Det får en att tro att man orkar cykla hur långt som helst. För att sedan inse att man behöver mycket mera vätska i 25 graders värme än när det bara är 10 grader. Men härligt var det fast jag måste börja ransonera med vätskan i slutet. Och 105 km fick jag ihop. En sträcka jag är helt nöjd med. 

Lite trött var jag på fotbollsträningarna sen efteråt, för det var inte mycket tid för vila mellan passena. Men så skönt det är med sommarväder. 

Förkylning nummer två

Ifjol klarade jag mig väldigt lätt undan. Jag var oförskämt frisk och hade inte en enda riktig förkylning. 

Nu är det maj och jag är redan inne på min andra detta år. Det suger. 

Annars har detvarit ganska fullt upp med annat också. Jag har inte cyklat på över en vecka. Och kan konstatera att de nu är fyra veckor kvar till Vätternrundan. Nu borde kilometrarna börja rulla in. 

På måndag hoppas jag att jag ska kunna vara tillbaka i sadeln igen. 

Och sen får det vara fokus på cykling de närmaste veckorna.  

Cykelväder

Äntligen börjar största delen av vägarna vara sopade och vädret är också ganska stabilt soligt. Perfekt cykelväder. Jag var ut på tre kortare rundor förra veckan och det börjar nog bli betydligt skönare attcykla nu, bara man är då förståndig så man börjar med motvind. Man lär sig av sina misstag. 

En och en halv månad kvar till Vätternrundan nu. Jag borde nog börja med lite längre rundor snart. Jag ska försöka få till en lite längre runda till helgen. 

Ute på vägarna igen

Efter en nästan två veckors paus blev drt blev två cykelturer i helgen. En på fredag och en på lördag. 

På fredag tyckte jag det gick lätt och att jag kunde cykla ganska fort. Ända tills jag vände om och konstaterade att jag tydligen haft mera medvind än jag trott. För då gick det plötsligt tungt. Och det blev kallt. Vinden var inte alls varm och före jag var hemma hann jag bli ganska frusen. 

På lördag vill jag undvika dessa problem. Så jag hade sökt fram min marinullsundrrtröja och började med motvind även om det var ganska lugnt den dagen. Och det blev en ganska behaglig cykeltur. Nu i efterhand konstaterar jag att jag borde ha farit längre. 

Småningom börjar de lova lite varmare väder hitåt, så då börjar det förhoppningsvis komma fler kilometrar på kontot. 

En dålig rygg

Det råkade bli fyra dagar paus från träning då jag hade gäster och sedan for och arbeta kväll genast efter att de gett sig av. 

Idag började jag med fotbollsträning och hade tänkte fara och cykla sen. Men vid en skottövning på mål så river det till i ryggen då jag drar på ett skott och ryggen har varit halvdålig sedan dess. Inget allvarligt men på något sätt låste den sig så jag tänkte det var bäst att vila resten av dagen. 

Förhoppningsvis är den bättre redan imorgon så jag kan fara ut på en cykelvänlig då. 

Fotboll är en farlig sport. 

Nybörjarglädjen

En av de roligaste sakerna med att börja en ny sport och vara nybörjare är att man ganska fort börjar se framsteg och slå nya rekord. För i början krävs det inte så mycket för att bli bättre. Och redan idag tyckte jag att jag började få mera känsla i cyklingen genom att cykla med skor jag klickar fast. Och så var ju det här bara andra gången. 

Efter att ha sprungit maraton och skidat Vasaloppet är det väldigt svårt att komma upp till längsta sträcka under en träning. Men när det gäller landsvägscykling så har jag där tänkt slå nya rekord flera gånger ännu i sommar. 

Landsvägssäsongen inledd

Jag har väckt upp racern från vinterdvalan. Jag tror den ska heta oLIVia.

 Väljar man rätt vägar är de så pass sandfria att det gårbra att cykla. Det blev en drygt 30 kilometers länk som inledning. Imorgon ska jag försöka hinna på en länk före kvällsskiftet också. 

Jag börjar också inse och acceptera att det nog inte blir något Stockholm marathon för mig i år. Jag kommer inte att hinna träna både för det och Vättern rundan, och den här gången prioriterar jag Vättern. 

Istället har jag hunnit börja fundera på att fara och springa Helsingfors City Marathon och/eller Oslo Marathon istället. De skulle vara i augusti och september. Det skulle passa min tidtabell bättre. 

Kontrasternas skönhet

I lördags simmade jag i Medelhavet. I söndags for jag ut och skida. 

I fredags sprang jag i en ärmlös topp. Igår tog jag på mig långkalsongerna igen. 

Idag var jag på en ny skidlänk. Men jag inser nog att säsongen går mot sitt slut. Så på eftermiddagen var jag och köpte nya cykelskor och pedaler. 

Det är ett paradigmskifte på gång. Och övergångar kan också vara vackra. 

 

Cykeln i vinterdvala

Jag tror jag har varit på årets sista cykeltur med min Alive. Min cykel har börjat heta det. Det kan ju hända att cykelvädret fortsätter en tid ännu, det vet man ju inte, men idag har jag satt cykeln i vinterdvala. Jag har spolat bort all lera från dagens runda och torkat bort även annan smuts som lyckats fastna, och främst kedjan har blivit ordentligt tvättad och uppmord. Förhoppningsvis kommer den att må bra i källarn nu under vintern. Kanske jag tittar till den någon gån nu som då.

Vi har haft en angenäm första säsong tillsammans även fast den ibland har kommit lite i skym undan för annan träning. Men den verkar nöjd ändå. Drygt 1000 km har vi hunnit färdas tillsammans. Nu får den börja förbereda sig på nästa säsong. Det är då den ska upp till bevis på riktigt.

Och förutom att tvätta cykeln så var jag ett varv till krafthallen på morgonen också. Nu gäller det att börja förbereda armarna på att det snart börjar bli deras tur att jobba. De har fått alltför mycket vila under sommaren. Betydligt mer träning har det fått än före förra skidsäsongen, men ändå väldigt lite. Men ännu hinner man väl förbättra situationen lite åtminstone.

Höga Västern

Det var igår som anmälan till vätternrundan skulle ske. Själv var jag befriad från det ansvaret, för jag var med i en liten grupp, där min fasters man hade fått äran att anmäla hela gruppen samtidigt. Och det uppdraget klarade han galant, för redan samma kväll fick jag ett mejl med bekräftelse att jag har fått en startplats till Vätternrundan.
Gruppen som jag är med i heter för övrigt Höga Västern (2/3 av gruppens medlemmar heter antingen Höglund eller Westerlund). Och nu har alltså alla av Höda Västerns 6 medlemmar beviljats startplats.

Fredagen den 17 juni kl 20:58 ska jag börja trampa och börja arbeta av de 300 kilometrarna. Så det blir att cykla hela natten och ungefär fram till lunchtid nästa dag. Hur sen lunch det blir den dagen återstår att se.
Hur som helst ska det bli roligt och intressant att få prova på något nytt. Och det här kommer hittills att bli den längsta utmaningen av alla mina långlopp. För hur snabbt jag än cyklar så kommer nog timvisaren på klockan att hinna fullfölja ett helt varv.