Framtiden

Framtiden är ett lite skrämmande ord. Inte för att jag direkt oroar mig för den. Det går ganska bra att ta dagen som den kommer, för jag vet att det kommer att ordna sig på ett eller annat sätt ändå. Jag känner mig tillfredsställd just nu fast jag bara får jobb för ett par dagar åt gången och det egentligen inte finns något löfte om någonting. Men jag vet att det kommer att ordna sig
Men nu är det en tid då de flesta lärartjänster blir ledig anslagna för nästa läsår. Och ansökningar om de ska lämnas in i början av mars. Det är ganska snart. Hur ska jag kunna veta nu vad jag vill göra i augusti och ännu längre fram. Jag vet ju inte ens hur länge jag vill stanna i Finland. Och skulle jag vilja ha ett fast jobb just nu?

Ojoj, alla dessa frågor.