Fäbodaloppet

Nu sitter jag här med min nya mörkrosa ullmaxtröja och ett borttappat örhänge. Det är dagens saldo. Ja, en blåsa på handen fick jag också. Hur ska man hitta ett örhänge som man tappat längs ett 42 kilometers skidspår? Troligtvis föll de då de tog av mig nummerlappen vid mål, så det minskar ju området lite åtminstone. Men att hitta ett silversnöflingeörhänge i lös snö där typ tusen människor har gått är väl kanske inte det lättaste. Men kanske är det värt ett försök. Ibland kan det lyckas.

Men för övrigt har det varit en ganska angenäm dag. Skidningen gick bra. Jag är lite förvånad att man kan komma "tillbaka" så pass enkelt efter ett tolv års tävlingsuppehåll. Tänk att bara två månaders skidåkning kan räcka så pass långt. Jag blev sist och slutligen fyra och fick högst antagligen uppseedat mig lite till för vasaloppet. Jag skulle ha behövt vinna, för då skulle jag ha fått en cykel. Den cykel jag har nu fik jag till födelsedagen då jag fyllde elva. Det blir 20 år sedan i sommar. Det är en ganska lång tid tycker jag. Men den har varit en trogen tjänare i både vått och torrt och köld och värme. Den är nog värd att bli penisionerad snart.
Två veckor kvar till vasaloppet nu. Då är det upp till bevis.

Min nya tröja som jag fick som pris idag.