Nästan nästa vecka

Imorgon får jag säga att jag nästa vecka. Och det känns betydligt mindre än 12 dagar. Åtta veckor är nu nästan nere i en och en halv.
Och sex veckor av arbete är nu nere i en dag kvar.
Och imorgon ska jag bila söderut för återse min gamla studiestad och förhoppningsvis en hel del bekanta. Och jag är glad och tacksam för gästvänliga själar som öppnar sina hem för besökare.

Så imorgon börjar alltså min runda i Finland för att hinna besöka människor i olika städer. Åbo på måndag, Vasa sen på söndag och till sist Helsingfors därpå följande onsdag. Och jag ser fram emot en massa trevliga pratstunder och koppar kaffe.

Vad man borde och vad man vill

Sedan jag köpte min ruturbiljett till Sydafrika har jag fått förfrågan om en massa extra arbetsdagar för resten av maj. Och nu senast idag fick jag förfrågan om att jobba resten av läsåret. Och det skulle ju egentligen ha varit ganska ypperligt. Men nu har jag ju redan köpt mina biljetter och måste tacka nej. Och jag visste ju att det skulle bli så. Om jag inte köper mina biljetter i tid skulle jag tacka ja till en massa extra vikariedagar. Att det skulle komma så många förfrågningar som det gjorde hade jag kanske inte räknat med, men i alla fall...
Och jag är nog helt nöjd med att få åka tillbaka till sydligare breddgrader. Men ändå kommer tanken, "borde jag inte ha stannat kvar i Finland för att jobba resten av maj?". Det skulle både ha gett mera arbetserfarenhet och pengar.
Och det får mig att än en gång tänka efter, hur många av de val jag gör, gör jag för att jag känner att jag borde och hur stor del gör jag för att jag vill.
Hur starkt präglad är jag av andras förväntningar på mig och vad väljer jag själv. Oberoende av vad jag väljer är det ju jag som ska leva med konsekvenserna av det.  I detta fall blir konsekvensen lite mindre pengar och lite mera tid i Sydafrika.
Men sist och slutligen så skulle det inte ha varit så stor roll vad jag valt, för jag skulle ha vunnit oberoende. Bara på olika sätt.
Det viktiga tror jag är att när vi väl en gång valt, väljer att vara nöjda med de val vi gjort och gör det bästa av det.

Och när vi måste gör a ett val och inte gör det, så är det i sig själv ett val vi gör.

Steget före

Och sådana stunder då bönesvaren plötsligt kommer för saker jag knappt hunnit be om. Som människor som borde ha hört av sig för över två månader sedan plötsligt mejlar dagen efter att jag nämnt det i förbifarten i en av mina samtal med Gud. Eller lektionsplaner som löser sig av sig själva.
Och hur det ibland bara lönar sig att vara villig, fast det kanske inte ligger inom ens bekvämlighetszon, och hur Gud fixar på andra sätt istället.
Gud är ju på riktigt den coolaste som finns.

Och nu hoppas och ber jag att jag ska få till ett skypesamtal med en som fyller år på fredag.

Våren

Söndagen till ära har våren visat upp sin bästa sida med sol och värme och vilken fantastisk känsla. Jag riktigt njöt hela den sträckan jag gick från bilen i garaget till ytterdörren, då jag kunde gå utan jacka utan att frysa.

Och att dessutom få spela fotboll i detta väder gör att jag blir lite lyckligare än vanligt. Jag kommer att sakna detta lag massor denna sommar och kommer med iver att följa med hur det går för dem från Sydafrika. Och jag tror stenhårt att de kommer att göra bra ifrån sig.

Och idag slog det mig hur snabbt tiden här i Finland har gått. Nu borde jag börja boka in mina dejter, för att se till att jag hinner träffa alla jag borde före jag åker iväg.

Fredagsfeelis

Och fredagen är här, solen lyser och allt är frid och fröjd. Arbetsdagarna blir färre och färre, värmen är på kommande och våren är nu sannerligen på väg. Jag har bokat in både en Åbo tur och en Helsingfors visit. Om tre veckor får jag sätta mig på planet som ska ta mig ända ner till Sydafrika.

Och här sitter jag nu i mitt soliga rum, njuter av dagen som varit, ritar lite i min anteckningsbok och njuter av att vara här och nu.
Kvällen ska sedan få spenderas med fotbollsflickorna.

It is good to be alive.

He tar se

I början av veckan gick det trögt. Men det är lite så det är. Måndag till onsdag är tunga, sen går resten betydligt enklare. Men det gäller att inte låta sig sjunka ner i gyttjan för minsta lilla utmaning, utan istället plock upp alla guldkorn som finns gömda.
Vad väljer jag? Väljer jag att vara den som faller för första minsta slag och lämnar liggande, eller väljer jag att ta fram fightern i mig och gå starkare, gladare och segrande ut. Och nu är det redan torsdag.
Och idag öser regnet ner och förhoppningsvis tar med sig en stor del av snön.
Och såhär nästan helg, tar jag och unnar mig en söndagslatte fast det bara är torsdag.

bara tisdag

Förra veckan gick snabbt. Den här veckan känns redan lång och det är bara tisdag. Men det är bara att fortsätta.
Då jag vaknade i morse kändes allt tungt. Egentligen helt utan anledning. Men kanske jag bara var lite extra trött, och helst bara skulle ha fort satt att sova och så såg allt kanske lite gråare ut än vanligt. Men det fick mig också att samtidigt bli väldigt tacksam att jag slapp undan den långa mörka perioden av håret.

Kaffe med fina Ina var en stor glädjepunkt för dagen som dock väger upp allt med besked. Väldigt uppmuntrande och inspirerande. Mera sådana kaffedejter.

Att få prata lite med min favorit brasilianska var också en av höjdpunkterna på dagen.

Jag säger bara att goda vänner är en enorm gåva.
Och vetskapen om att det finns människor som saknar mig i Sydafrika och väntar på att jag ska komma tillbaka värmer mitt hjärta.

Bara tisdag, är inte så dåligt trots allt.