Längdskidåkning

Vinter. Den var snölös, den var kall, men på något sätt ändå alldeles underbar. Kanske jag varit borta från den finländska vintern tillräckligt många år och inte riktigt behövt uppleva denna nästan för evigt långa mörka period, och de gånger jag kommit till vintern har jag kommit från en gassande sol i Afrika, men jag måste nog ändå säga att jag tycker om vintern.

Och under mina skidturer de senaste dagarna i den Lappforska skogen kan jag nog inget annt säga än att vintern är vacker. Och att alla dessa frostiga och snöklädda träd är en skönhet för ögat. Likaså januarihimlen när det är kallt, bara man är ute så länge det ännu är ljust så att man faktiskt kan se den.

Och sedan får man ju inte glömma att gammal hederlig längdskidåkning nog är en helt fantastisk sport.

Skidskor

Här kommer den utlovade bilden på skidskona. Och om ni inte ser vilka skönheter det är, så är det helt ändå.

Vinter

Ja, det är en lit märklig vinter, men vinter är det väl iallafall antar jag. Först typ 5 plusgrader i nästan en månad. Sedan iskallt.

Men jag passade ändå på att köpa nya klassiska skidskor, i hopp om att det ännu ska hinna bli skidväder. Eller egentligen köpte jag väl dem inte, jag blev sponsorerad eller välsignad med dem. Men det är ju liksom bara ännu bättre.

Bara för att alla kanske inte förstår glädjen över att ha ett par nya skidskor, så jag försöka få upp en bild av dem inom en inte alltför lång framtid.

Men tills dess får ni nöja er med några andra vinterbilder.

Ishotellet i Jukkasjärvi

Även fast jag skrev att jag inte hunnit göra så mycket ännu i år, så har jag ändå varit på en resa till Norra Sverige. Gällivare var huvudmålet där jag hälsade på min syster, men lite annat hann vi också med på den resan. Som tillexempel att göra ett besök på ishotellet i Jukkasjärvi. Och låter inte Jukkasjärvi otroligt svenskt, för att ligga i Sverige?
Hur som helst, visste ni att bara snö och is kan vara så vackert?

År 1014 har börjat. Gör det bästa av det.

2014

Ett nytt år. Kanske ett nytt år att försöka bli en aktivare bloggare. Vi får se. Det har ju inte börjat särskilt bra, men nu kan det ju liksom bara bli bättre.

Det nya året började med angina och feber, så även det kunde ju bara gå uppåt sedan dess också. Och en helt okej början har det varit även om jag inte gjort speciellt mycket och inte hunnit skida en endast gång än i vinter. Först fanns det ingen snö. Sedan blev det iskallt. Kanske det skulle hinna komma något mitt emellan väder ännu före jag åker tillbaka till Sydafrika den 28 januari.

Men nytt år är det och nytt år innebär ju alltid en nystart på kanske inte allt, men på ganska mycket som man kanske vill ha en nystart på.


Så detta år tänkte jag satsa på att leva kungligt. För jag är ju trots allt dotter år kungarnas kung.

Det närmar sig

Två veckor tills jag sätter mig på flyget hem till Finland och en förhoppningsvis vit jul. Det känns så konstigt och overkligt. Sist jag firade jul hemma med familjen är 2010. Det är tre år sedan. Och den senaste tiden har jag faktiskt saknat Finland lite. Vet inte exakt vilken del av det, men något inne i mig har längtat hem till mitt fosterland för en tid. Kanske för att det börjar vara advent nu och julen kommer allt närmare. För visst känns det lite konstigt att lyssna på julmusik i shorts. Men eftersom det lär vara lillajul idag gör jag mitt bästa nu på kvällen för att försöka komma in i lite stämning.

Det har varit en intensiv tid, så jag har inte riktigt kommit mig för att skriva på länge. Men nu är det lite lugnare för ett tag. 

DTS:en hade avslutning på torsdag förra veckan. Efter det hade jag besök av Malin och Allan för två dagar här i Worcester. Efter det blev det en snabbvisit till ambassaden i Pretoria. Fast jag vet inte om jag skulle kalla det snabbvisit då en envägs bussresa är 18 timmar. Sedan ska man tillbaka också. Men dit kom vi och tillbaka också och förhoppningsvis fick vi uträttat det vi skulle.

Nu är jag fortfarande trött efter 5 intensiva månader och försöker vila lite. Men den riktiga vilan ska jag sedan försöka ta ut i Finland.

En dag till

Av den åtta veckors långa outreachen återstår nu endast en dag. Det finns massor av saker jag har tyckt om med den och jag har fått många nya erfarenheter, men samtidigt börjar jag vara ganska trött och är redo för vila. En till tidig morgon. Att jag är tvungen att stiga upp 6:10 på en lördagmorgon är okej den här gången. Men senare på dagen ska jag sova.

Och efter en torr månad, så öser regnet ner idag. Och det är ganska skönt.