Skidåkning

Dagarna det fortsätter att gå och jag följer bara med. Rätt ofta försöker jag nöta på i skidspåret, vilket lyckas över all förväntan. Knappt två veckor kvar till Botnia Vasan nu och knappt sex veckor kvar till Vasaloppet.
Och för att jag inte skulle gå på minus med kaloriintaget så åt jag två stycken fastlagsbullar idag. Jag har  flera år igen då det gäller fastlagsbullsätande. Och det stör mig inte allt.

Ja, och så provar jag på nya saker ibland också. Förra veckan manglade jag lakan för första gången i mitt liv. Det fick mig att tänka på Frida.
Och så var jag funktionär på distrikts mästerskapen på skidor som ordnades i Lappfors i lördags. Det gjorde mig lite nostalgisk och fick mig lite att längta tillbaka till den aktiva tiden som skidåkare. Men samtidigt var det ganska skönt att bara få stå och se på också.

Åtminstone dagarna

Och så var det helg igen. Åtminstone dagarna förstår att gå. Och efter kvällsjobb ikväll så tar även jag helg nu. I brist på annat får jag nöja mig med yoghurt med blåbär till mitt fredagsmys.

Nuförtiden får jag höra många historier från förr i tiden. Det känns dyrbart på något sätt, för snart har vi inte så många med oss längre som levt under kriget och tiden just efter. För det är ju de som kämpade för vårt land en gång i tiden och levde här då allting skulle byggas upp igen.

Kanske jag nog borde försöka skaffa lite chips till imorgonkväll. Yoghurt är nog lite för frukostaktigt.

Som förr

Hurra för en förkylning som började ge med sig före den på riktigt bröt ut. För jag vill ju tro att det inte svänger igen. Och min antiförkylningssoppa gjorde nog susen tror jag.

Och idag har jag varit tacksam för att få stiga upp senare än vanligt. Äta morgonmål och dricka kaffe i lugn och ro medan jag läser tidningen och sedan sätta mig i soffan och titta på skidåkning.  Sådär som det var förr då jag gick i gymnasiet om jag inte råkade ha någon skidtävling den helgen. Fast på den tiden drack jag inte kaffe.
Men hur som helst var det en ganska skön start på en söndag.

Jag hoppas

I nästan fem månader fick jag hållas väldigt friskt. Inte ens en liten förkylning. Nog var jag skonad. Detta om något måste ju vara nåd.
Igår for jag och förhoppningsvis skidade och bastade bort börjanet på den förkylning som nu tycks komma smygande. Eventuellt adderade jag till den istället. Jag vet inte, det återstår att se. Men jag vill ju så gärna tro och hoppas på det första.

Jobb

I tisdags skickade jag mejl och sade att jag är tillgänglig att komma och jobba. På onsdag ringde jag och bjöd ut mig på en annan arbetsmarknad. I går ringde de från båda ställena och erbjöd mig jobb. Så nu på fredagkväll har jag jobbat tre gånger de senaste två dagarna. Nu är jag redo för helg. Samtidigt är jag väldigt tacksam att jag fått jobba. Då man vikarierar vet man inte alltid så länge på förhand hur man kommer att jobba. Men egentligen passar det mig ganska bra. Just nu. Att få lite extra lediga dagar mellan varven och att ha friheten att säga nej ifall det finns en dag jag har andra planer. Och så vet jag att Gud tar hand om mig. För jag tror ju nog att det kommer att ordna sig med jobb i vår, fast jag inte har något fast jobb. Men min Gud är trofast. Alltid!

Och så lär jag mig mycket om Purmo och livet under min tid här i Finland. Att få lite intryck och höra historier och historia om och från Finland också och inte bara från resten av världen.

Något viktigt

Nu gör jag något för allra första gången. Något som jag antagligen borde ha gjort för väldigt länge sen. Och något som kanske skulle få en del människor av gapa av förfäran och tycka att jag leker lite med elden då att de hör att jag aldrig gjort det förut.
Men det är ändå bättre sent än aldrig. Om fyra dagar är det fyra år sedan jag köpte min dator. Och idag, nu som bäst, håller jag på och säkerhetskopierar alla filer på den. För nej jag har inte gjort det förut. Det finns bara ett fåtal filer som även kan finnas på något USB-minne någonstans och en del av de äldsta bilderna kan vara bränd till en skiva. Men annars, om min dator skulle bestämma sig för att dö, så skulle jag förlora alla mina dokument, alla mina bilder och alla filer som man kan tänkas hitta på min dator.
Så jag tror att jag gör något viktigt nu. Men det lär nog ta en stund. Hittills har dator kopierat ungefär 2% av det som ska kopieras, och den har ändå redan hållit på, inte en lång stund, men i alla fall en stund. Så jag tror jag ska gå ner och titta lite på TV så får datorn fortsätta i lugn och ro. Det lär komma ett program om året som gått för den svenska kungafamiljen.

Strömavbrott

De sista månaderna i Sydafrika lärde mig att leva med strömavbrott. Skulle inte minnas att det varit så många strömavbrott där tidigare under min tid där, men sen fanns det en tid då de kom var och varannan dag och man visste aldrig hur länge de skulle hålla på. Och det var ganska mörkt då.

Mitt största problem idag var att jag inte kunde börja titta på skidåkningen från Tour de ski:n på TV från början. Och det är ju verkligen ett i-landsproblem, som egentligen inte var något stort problem.

Och så kunde jag ju både koka upp vatten till mitt kaffe och göra mat på vedhällan, vilket fick mig att känna mig lite praktisk, även om det var en väldigt liten sak.

Egentligen är det ju ganska bra att med jämna mellanrum bli påminda om att man inte ska ta allt för givet.