Mer än bara fotboll

Så var en fotbollssäsong över igen. Det går tillbaka ända till 2009 sedan jag spelade en hel fotbollssäsong sist. Och med att ha haft paus helt från fotbollen i 2 år, så kändes det roligt att få spela igen. Visst har det ibland varit tidskrävande och inte var det alla gånger roligt att stiga upp och fara på träning till kl 8 i Tellus på lördagsmorgnarna under vintern, men fotbollen har varit så mycket mera än fotboll. Speciellt med vårt lag i år.
Så med flaggan i topp avslutar vi denna säsong och jag är fortfarande lika övertygad om att jag har de bästa lagkamraterna, de bästa tränarna och att vi haft den finaste publiken i år.
TACK!

Och även om vi normalt spelar i rött, så är vi svarta på de här bilderna.

Dagarna de går och går

Mycket händer, men samtidigt fortsätter allt ungefär som vanligt. Så jag vet inte riktigt vad jag ska uppdatera.
Men jag har nu följt mitt träningsprogram inför Lidingöloppet i 6 veckor. Det är rekord och jag har sprungit min sista långa långlänk. Nu kommer långlänkarna att bli lite kortare fram till loppet. Efter det tror jag att jag ska ta det lite lugnare med löpningen en tid. Jag jobbar ännu ännu inom hemvården, men om knappt två veckor så återvänder jag till skolvärden igen. Och så håller jag på och flyttar till stan. Alltså Jakobstad. Tänk att jag skulle hinna med en sådan era i mitt liv också. Och så fortsätter jag att plocka bär. Av alla sorter. Inte riktigt, men ändå ganska många sorter. Och det känns som att hela världen är full av hallon i år. Åtminstone hela Purmo. Nästan åtminstone. Sen i slutet av augusti hann jag också inleda både paddlings-, bad- och strandsäsongen. Bättre för sent än aldrig. Och så håller ju fotbollssäsongen på ännu också. En match har vi kvar, som spelas på lördag i Nivala av alla ställen på jorden. Men det är redan klart att vi har vunnit serien för i år, för inga andra lag kan komma ikapp mera.

Och nu funderar jag på att hur det kommer att bli med mina planer att fara och vandra i höst. Det ser ut som att det tidsmässigt skulle vara möjligt i slutet av september/början av oktober. Men har det hunnit bli för kallt då?

Träningsprogram

Jag har träna löpning efter ett träningsprogram. Jag har inte följt ett träningsprogram på kanske 13 år. Jag gjorde ett försök att utgå från ett träningsprogram inför maratonet, men dels hoppade jag in i programmet två månader för sent och sen så ändrade jag de flesta pass i alla fall. Det fungerade mest som ett program där jag tittade hur långt eller mycket jag borde ha sprungit.

Men nu är jag inne på min tredje vecka och det går ganska bra, även om jag här också började programmet först vid träningsvecka 11 av 20. Men om det går bra så följer jag då åtminstone den andra hälften. Grejen för mig är nu inte att springa mera, utan snarare kanske lite mera sällan men mera kvalitativt. Jag är en fruktansvärt bekväm löpare. Jag pressar mig sällan, utan springer nästan alltid i min komfortzon.  Därför blir det lätt ganska enformiga länkar.
Men nu får jag in ett lätt pass, ett intervallpass och en långlänk per vecka. Och det är faktiskt ganska roligt med lite variation.
Det är alltså ett träningsprogram inför Lidingöloppet som jag följer. Ett program jag hittade på nätet. Och Lidingöloppet är då ett 30 km terränglopp som i år går den 26 september i Stockholm.
JAg har inte sprungit något terränglopp sedan jag var med i IK Falkens terrängcup och tävlade i klassen F11 och sprang 1000 meter, men jag har alltid tyckt om att springa i skogen så jag tror att det ska bli riktigt roligt.

Det närmaste någonsin

Det senaste kanske två veckorna har tanken slagit mig någon gång nu som då att det kanske snart skulle vara på tiden att jag uppdaterar mig och köper en ny telefon. Men sen har jag glömt bort det igen. Egentligen vet jag ju inte om jag behöver en smart telefon ännu. Den telefon jag har nu har jag haft i åtta år och den fungerar bra ännu. Men ibland, dock väldigt sällan, finns det några funktioner jag saknar på min nuvarande telefon. JAg dock uträtta allt den andra på annat sätt, men det skulle vara så behändigt att ha allt i telefonen och inte behöva bära omkring på både kamera och dator vid sådana tillfällen.
Så idag var jag det närmaste jag någonsin varigt att beställa efter en smarttelfon. Så få se om de hela ännu hinner gå om, eller om jag faktiskt blir en telefon rikare ännu i sommar/höst.

Till grejen hör ju det att jag egentligen inte riktigt behöver en. Jag har ju redan en telefon som fungerar. Och jag tycker om att använda upp saker tills de inte går att använda mera. Dessutom är ju elektronikbranschen (som så många andra branscher) ganska ful. Oftast är det en massa asiater som arbetar alltför långa arbetsdagar med alltför lite lön under alltför dåliga förhållanden för att jag ska få ha lite mera lyx i mitt liv till så billigt pris som möjligt. Det känns liksom bara så fel.

Så för att tänka på något roligare så kan ni glädjas med mig över att mig åtminstone över 25 år gamla smultronställe fortfarande levererar.

Stockholm igen

Efter maratonet blev det lite lugnare med löpningen en tid. Dels fick jag en lätt förkylning som fick mig att ta det lugnt några dagar. Sen köpte jag också en ny cykel som dels var så dyr att den måste användas flitigt, men samtidigt är jag också fast av tjusningen att prova på något nytt och att faktiskt ha en cykel som är lätt och som man kan åka ganska fort med. Sen har det varit en del fotboll också och så har jag försökt hinna med lite rullskidning också. Och några enstaka gånger till gymmet. Och att löprundor har på något konstigt sätt blivit väldigt korta de gånger de faktiskt blivit av.

Så för att försöka motiviera mig själv lite (egentligen tycker jag nog det är roligt att springa) så anmälde jag mig till Lidingöloppet i slutet av september. Så det lär bli en till Stockholmsresa i år.

Och för att komma ihåg den fina löpkänslan, så bjuder jag här på några bilder från maratonet.

Fokuserad till tusen, eller hur det nu var. 

Half way through and still smiling :) Har här sprungit precis halva loppet.

Mindre än hundra meter kvar och ler kanske ännu mera här. Dessutom sprang jag som allra snabbast efter 40 km.

Blöt men lycklig första gångs maratonlöpare.

Arbete och sånt

I slutet av juni var jag ledig fem dagar i rad. Sedan jobbade jag en dag och var sedan ledig två dagar till. Det kändes som semester. Dessutom lyckades jag pricka in sommarens hittills varmaste helg under min ledighet. Och dessutom jobbade jag bara kvällar under på två veckor, så jag blev väldigt bortskämd med sovmorgnar.

Nu har jag återgått till det vanliga livet och har jobbat sex morgnar i rad nu. I morgon är jag ledig och sen fortsätter jag med fyra morgnar till. Kontraster i vardagen. Men vackert så. Nu har jag lärt mig att stiga upp tidigt på morgnarna igen.

Resten av sommaren kommer att vara lite jämnare fördelad. Dessutom kommer jag småning om att jobba lite mindre under några veckor. Vackert så. Sommaren tänker jag njuta av oberoende. Sen må jag jobba eller vara ledig. Det kalla och ibland regniga vädret kommer heller inte att få störa min sommar.

Dessa vita nätter

Tänk att kunna fara ut och springa just före midnatt och det är fortfarande ljust ut. Ljust och svalt och skönt. Ljusa nätter kändes väldigt avlägsna i Sydafrika.

Ja, alla dessa sköna ljusa, förrädiska nätter som först håller upp en alltför länge och sedan inte riktigt vill ge en någon sömn när man väl kommer i säng; nog är de trots allt alldeles underbara.