Det drar ihop sig

Studerandena har börjat anlända. Det börjar vara nära nu. Våren börjar också vara på väg. Men när man äntligen börjar tro att värmen är p väg blir det kallt igen. Men hur som helst, Sydafrika är vackert oberoende om det är varmt eller kallt.

Idag fick också se goda vänner från förra året. Att dessa tre personer kom till Worcester för att spendera tre månader här skänker mycket glädje.
Ja, bara att få vara här gör mig lycklig.

Igår och idag hjälper jag till i köket här på basen. Och det är ganska roligt, fast det är min sista lediga dag på länge.

I och med att det är terminsbyte på gång här innebär det också att det byter människor till en viss del. Den bittra delen av YWAM livet. Människor kommer och går från ens liv. En del är bara del av det för en kort tid. Det är en del av livet. Men det suger iallafall att vara tvungen att ta farväl av människor som varit en stor välsignelse i ens liv, bara genom att finnas till.

Men livet går vidare och många människor finns fortfarande kvar.
Ett nytt kapitel börja snart.

Portugisiska

Som jag säkert nämnt finns det en massa brasilianare här på basen. Så nu ska jag lära mig portugisiska. Min one on one från förra året har lovat att undervisa mig. Visst finns det många här som funderar som lärare, men alla fraser jag lär mig är kanske inte fullt så användbara. Som t.ex att "Jag ska krossa ditt ansikte". Men nu har jag tänkt börja lära mig lite på riktigt.

Jag måste ju vara förberedd ifall jag åker till Brasilien 2014 för fotbolls VM. Haha. Kanske jag borde stanna där till 2016 för OS också.
Jag skypade med en god vän från Brasilien i fredags, och han har en extra lägenhet jag kan bo i. Dessutom hade han köpt en ny bil, så att han kan plock upp mig från flygfältet. Så allt är ju typ liksom redo. Bara flygbiljetten som fattas. Nästan åtminstone.

The nations

Att sitta och se på en fotbollsmatch mellan Brasilien och Sydafrika är ett nöje i sig. Att sitta och se på den då man befinner sig i Sydafrika med en massa brasilianare på basen är ännu roligare. Att iaktta den passion för fotboll som tycks finnas i varje brasilianares hjärta skänker glädje. Och sydafrikanerna kan nog vara ganska passionerade de också.
Tänka att jag får befinna mig mitt ibland alla dessa nationer. Jag är en rik människa.

Att få ha min goda vän Marilyn på besök sedan torsdag har också skänkt enormt mycket glädje. Efter en DTS har man hunnit dela en hel del som gör att man har en speciell typ av vänskap. Vi var ut och äta igår. Fem personer från fem olika länder och fyra olika världsdelar. Vilken gåva.
Nu börjar det på riktigt gå upp för mig hur fint och speciellt det faktiskt är att få befinna sig mitt i allt det här. Jag har alltid njutit av det, men nu börjar jag få en djupare förståelse för det.

I love the nations!! Varje land jag besöker stjäl en del av mitt hjärta. Var kommer min framtid att vara?
Livet är spännande.

Och jag har börjat fundera på om jag faktiskt borde skaffa en sydafrikans telefonnummer. Själv anser jag mig inte riktigt behöva en, men många andra tycker tydligen att jag gör det.
Djupa funderingar en söndagkväll.

Staff training

Idag börjar stafftrainingen. Jag ser med spänning fram emot det. Alla som ska jobba med denna DTS har anlänt och äntligen får vi börja förbereda på riktigt och få mera information om allt.
Det kommer att bli en till internationell DTS. Vi har ganska många studerande från Europa detta år. Men också människor från Nordamerika, Afrika och Asien. Det finns också några från Brasilien som ännu inte har bestämt sig om de ska gå skolan eller inte. Det finns ännu plats för flera studeranden, så vi ber att Gud ännu ska kalla några till att komma med.

För övrigt gillar jag dagar då koreaner eller brasilianare arbetar i köket. Under förra helgens weekend duty fick vi smakupplevelser från båda länderna och det var positiva upplevelser!!

IF Standard

Jag älskar Afrika. Bergen, solen, färgerna. Ja, till och med de kalla nätterna som vi har här den här tiden på året. Men just nu skulle jag helst vara i Finland och fira med världens bästa fotbollslag.

Ja, jag säger er IF Standards damlag är fantastiskt. Och efter många roliga fotbollsår, så blev det till sist vinst i serien. Och vilken fin säsong det har varit. Jag kunde bara vara med i början av säsongen, men har med glädje kunna följa med vinst efter vinst på nätet.

Så nu hoppas jag att tjejerna njuter av segern och så hoppas jag kunna joina någon gång i vår pånytt.

<3 <3 <3

Vackra dagar

Jag vaknar upp till vackra dagar. Även fast jag för någon dag vaknade av att fönstren bara skallrade och det var storm ute. Men mest njuter jag bara av att få titta ut över bergen med snöklädda toppar och samtidigt som vägrenarna är fulla av orangea blommor. 

Det är fortfarande vinter här, men vintern håller på och övergår i vår. Och jag njuter faktiskt av att få gå med tre lager tröjor på mig på kvällarna. Behöver aldrig riktigt göra det i Finland. Och dagarna är soliga för det mesta och i solen är det faktiskt ganska varmt. Och stjärnhimmeln är klar de flesta nätter. 

Och jag sover som en prinsessa i min röda sovsäck. Jag är tacksam att jag i sista stund valde att ta med min varmare sovsäck istället för den tunnare. Och hittills har jag haft ganska lugna dagar. Stafftrainingen börjar på riktigt på måndag. 

Hela sommaren har jag sovit max 6 timmar per natt. Nu sover jag åtta timmar, stiger upp och äter frukost och flera dagar går jag tillbaka och lägger mig och sover två timmar till. Jag förstår inte hur det är möjligt, jag brukar inte kunna göra det, men jag njuter av det. När skolan väl drar igång blir det betydligt intensivare dagar.

Men jag ser med spänning fram emot det.

Jag lär känna nya människor och jag spenderar tid med gamla bekanta. Pojkarna har har redan börjat fråga när jag ska börja komma spela fotboll med dem. Jag lovade ju dem att jag skulle ta med fotbollsskorna då jag kommer tillbaka till Sydafrika. Så vid något skede måste jag uppfylla mitt löfte och joina dem. Men jag ska återhämta mig lite mera först. Jag sträckte en muskel någonstans kring revbenen av allt hostande för nästan tre veckor sedan, och den är fortfarande sjuk. Och det är en muskel jag använder då jag andas, så det går inte riktigt att låta den vila helt heller. Och ju mera jag rör mig och ju högre puls jag får, desto mer känner jag av det. Men jag lever fortfarande i hoppet om att det kommer att bli bättre snart.

Jag njöt av att i tre dagar få prata Purmodialekt med Ina. Hon åkte iväg för nästan en vecka sedan nu. Men jag uppskattade de tre dagar vi tillbringade på samma ställe.

Jag trivs med den internationella omgivningen. Jag ska försöka lära mig lite mera portugisiska den här gången jag är här. Och så ska jag öka på mina grunder i afrikans. 

Sydafrika

Jag är tillbaka i Sydafrika, och jag älskar det. Jag känner mig hemma här och är bara så otroligt lycklig. Jag har ett rum och jag har ett klädskåp. Vilken lycka bara sådan enkla saker kan skänka.
Jag har blivit varmt emot tagen och fått hundratals kramar.

Och jag hann få min väska på flygfältet i Helsingfors precis i tid så jag hann checka in den i sista stund före avgång. Fick göra detta gratis, och allt detta resulterade i att jag fick ta med mig mycket mera saker än vad jag egentligen skulle ha fått. Och jag behövde inte släpa runt på min kappsäck på Helsingfors bussar. På bästa sätt.

Jag har sovit himmelskt här i den kalla natten i min röda sovsäck. Efter några dagar av resande och 8 timmars jetlag känns det bra att börja få rutin igen. Jag vaknade upp precis lagom till frukost och får snart fara och sova igen. Life is good.

Och det har varit underbart att få träffa människorna här igen. Hela gårdagen gick jag bara runt och njöt. Och jag väntar med förtjusning till kvällens basemeeting. Oj vad jag har saknat dem.

Att få se Taylor och Jazmin, som blev riktigt goda vänner förra vintern var fantastiskt. Fem månader är ibland en ganska lång tid. Men då du kommer tillbaka och märker att ingenting har ändrats är jag bara full med tacksamhet.

Vilken gåva och välsignelse att få vara tillbaka i Sydafrika än en gång.