Julfirande

Det var en trevlig julfest på fredag. Jag hade lånat ett par skor av Princess, de var leopardfärgade och det var de högsta klackarna jag någonsin gått i. Försök inte gå i nedförsbacke med högklackat.
Julfesten var både rolig, familjär och högtidlig. Sällan man ser alla YWAM:are så festklädda.
Och fantastisk god mat fick. Och fina julklappar till alla i staffen. Även personliga sådana. Vackert.
Det gav mig lite julkänsla. Och samhörighet också.

Igår hade vi lite julfirande med DTS:en också. Internationella delikatesser på bordet, julmusik och julklappar. En bra avslutning före vi åker iväg till olika ställen.
Tidigare på dagen var jag och köpte lite julgåvor som jag ska ta med till Mozambique. För de flesta av  våra studeranden är det första gången de firar jul hemifrån, så jag vill åtminstone ge dem något smått.
Jag hoppas också att mina planer på att åka och fira jul på barnhem lyckas. Jag har inte hört något från Mozambique ännu, men jag hoppas det går vägen.

Jag kommer troligtvis inte att ha så mycket internet i Mozambique, så det kommer inte att bli så mycket uppdaterande under den tiden. Åtminstone inte i januari. Till kännedom.

Planeringen framskrider

Vi fick alla våra visumansökningar godkända på tisadg. Detta trots att en person saknade de obligatoriska passfotona och att de först sade att vi hade för många ansökningar för att de skulle hinna med alla samma dag. Men hem kom vi med alla pass och visum och vi också double entry.  Tack Jesus!
Nu hoppas jag bara att vi på tisdag när vi är på busstationen lyckas köpa våra returbiljetter för hemresan.

Vi hade vår sista föreläsning igår, och snart delas klassen i två grupper för att åka iväg till olika ställen. Vi städad klassrummet idag och packade ihop allting, så att nästa grupp kan ta över vårt rum.
Det mesta börjar vara ordnat, så jag känner mig ganska lugn inför avresan tidigt tisdag morgon. Så nu är jag redo för helg och lite julfirande före vi åker iväg. Ikväll är det staff julfest här på basen. På lördag har vi lite julfirande med DTS:en. Jag börjar vara redo för julen också.

Visumansökan

Må människorna vid Mozambiques konsulat vara på bra humör imorgon, för å åker jag in till Cape Town med 15 stycken visumansökningar. Och jag hoppas att det ska gå smidigt och att de ger oss double entry visum utan något krångel.

Hur som helst får jag en dag i Cape Town medan jag väntar på att visumen ska vara färdiga att hämtas på eftermddagen samma dag. Och det är ju inte så dåligt.

December

Dagarna i ödemarken gick fint. Lite mat men vackra vyer och landskap. Och jag trivs med att sova i tent. Kanske extra mycket här i Afrika. Mest för jag kan sitta uppe länge på kvällarna och titta på stjärnorna och det är inte fruktansvärt kall

Och nu har det också hunnit bli december. Tiden fortsätter att flyga i väg och nu är det bara drygt en vecka tills jag lämnar Sydafrika för två månader och beger mig ut på nya äventyr.

Sista veckan här börjar imorgon.
Så nu sitter jag och lyssnar på julmusik och försöker få känslan av lilla jul och första advent.
Advent. Väntan på Kristus. Jag saknar lite vintern oc hsnön och julbelysingen. Det är inte samma sak här då det är varmt och ljust. Men nog blir det ju jul iallfall.
Och jag har typ bestämt att jag ska vara hemma i Purmo på jul nästa år. En del av planerna för nästa år börjar vara lagda och det är spännande.

Mozambique

I måndags köpte vi flygbiljetter till Johannesburg. Igår fick vi ordnat skjuts till flygfältet och också någon som plockar upp oss i Joburg för att sedan ta oss till busstationen.
Idag köpte vi bussbiljetter till Maputo. Och det mesta har varit ganska förmånligt.
Så nu har vi ordnat hela ditresan. Hur vi ska ta oss hem senare är en annan sak, men nog ordnar det sig. Senare.

På måndag eller tisdag åker jag till Cape Town för att föra in visumansökningarna. Saker och ting börjar falla på plats och det är en stor lättnad.

De senaste dagarna har varit en massa yrande med reseplanerandet, men nu är det lite lugnare.
Imorgon åker vi iväg till vildmarken på typ överlevnadsläger. Jag hoppas att det ska göra gott för kropp och själ  och inte vara uttröttande. Men överlag brukar jag kunna sova rätt bra i tält. Och det är länge sedan jag varit på en riktigt hajk, så det ska bli roligt.
I am ready for NIKO and the wolderness.

Mitt i natten

Om man inte kan sova för att man inte är trött och det är alldeles för varmt i rummet är det tacksamt om man kan ta med datorn och fara ut och sätta sig på trappan och surfa lite och titta på stjärnorna och lyssna på insikterna samtidigt som en halvkall bris kyler ner en.

Jag har lite vårt att föreställa mig att jag om två veckor förhoppningsvis sitter på en buss på väg till Mozambique.
Planerandet går framåt, men fortfarande finns det mycket som ska ordnas ännu. Mitt team är bra dock. Jag gillar dem. Tur är väl det. Det hjälper lite mot att klockan tickar iväg och dagarna blir färre och färre.

Excitment blandat med liite stress. Men vad ska inte det bli bra.
Ska snart göra ett nytt försök att sova. Det här med att dricka kaffe på kvällen är kanske inte någon riktigt bra idé.

Halvvägs

Den senaste tiden har jag ibland tagit lite stress över alla Outreachförberedelser. Ibland så verkar en del saker så mycket krångligare i Afrika. Men nu har vi köpt hälften av alla biljetter vi behöver, så nu är det bara de "mindre komplicerad" kvar. Förhoppningsvis så lyckas vi fixa resten senast onsdag. Det är min personliga deadline.
Men nu är vi iallafall halvvägs.

Och när jag är som mest att göra och jag nästan håller på och blir stressad kommer dessa små glädjeämnen som är de stora sakerna. Som att någon frågar om de han kan ge mig kaffe och komma in med det till klassrummet. Eller en av våra talare som jag träffade förra året men inte pratade speciellt mycket med, kommer ihåg mig, ger mig en kram och frågar hur jag har det och är allmänt trevlig och uppmuntrande.
Eller bara en bit choklad som jag fortfarande har kvar från senaste Finlandsleverans.

För övrigt hade jag en härlig söndagspromenad längs Worcesters gator igår. Bara gå omkring, njuta av livet, njuta av söndagen, och njuta av lugnet samtidigt som jag alltjämt beundrar bergen runtomkring.
Tala med random människor. Dricker coke. Vi ser en söt liten baby, och vi frågar om bi får hålla henne. De är något speciellt med att hålla ett litet barn i sin famn. En två månader gammal liten prinsessa.
Vilket underverk.

Nu tillbaka till den fulla veckan.