Jag springer

Jag har nu följt mitt träningsprogram (som jag laddade ner från nätet) då det gäller löpning i nio veckor. Så länge har jag aldrig följt ett program förut. Int ens då jag skidade, för du var jag ganska bra på att fuska då det gällde träning.
Nu återstår det bara en vecka kvar av programmet. Två ganska lätta pass och sedan till sist Lidingöloppet på lördag. Jag vet inte om jag är tillräckligt förberedd eller inte, men på något sätt känner jag mig nog mera förberedd än inför maratonet. Inför det hade jag ju bara varit på tre långlänkar. Nu har det ju varit en långlänk i veckan i två månader, även past en del har varit lite kortare långlänkar.
På ett sätt ska det bli skönt att få en liten paus från löpningen sen efter det. Även om det samtidigt är lite tråkigt, för jag tycker om att springa på hösten. Få se om jag lyckas vara så disciplinerad i allafall att jag fortsätter att springa några gånger i veckan fast jag inte har något jag tränar för.

Och detta är min första löparselfie. 

Till Jakobstad

Jag har flyttat. Och till Jakobstad av alla ställen. Och jag har nu hunnit bo en vecka i min lilla lya som jag nog tror att jag kommer att kunna trivas i. Jag börjar ha det mesta jag behöver där och ganska mycket till. Men inget internet ännu. Kanske skaffar jag någon gång. Man vet aldrig.

Och problemet med fortfarande massor med bär i skogen och det faktum att frysen hemma i Purmo redan är full löste jag genom att köpa en till frys. Så nu ska nog mina 30 liter blåbär, 20 liter hallon, 10 liter kantareller få tillräckligt med plats där de samsas med vinbären, smultronen, hjortron, lingonen och saften. Säga vad man vill om den här sommaren, men skogen den har levererat på alla fronter.

Jag har också hunnit jobba min första vecka i skola den här hösten. Och det ser ut som att det kommer att bli ganska många veckor i skolan den här hösten. Och faktiskt under vintern också. Allt ordnar sig. Och det har jag aldrig tvivlat på heller. Det finns andra som har varit mycket mera oroad för min jobbsituation. Själv har jag inte oroat mig en endaste sekund.

Lite av skogens saldo här på sensommaren:

Mer än bara fotboll

Så var en fotbollssäsong över igen. Det går tillbaka ända till 2009 sedan jag spelade en hel fotbollssäsong sist. Och med att ha haft paus helt från fotbollen i 2 år, så kändes det roligt att få spela igen. Visst har det ibland varit tidskrävande och inte var det alla gånger roligt att stiga upp och fara på träning till kl 8 i Tellus på lördagsmorgnarna under vintern, men fotbollen har varit så mycket mera än fotboll. Speciellt med vårt lag i år.
Så med flaggan i topp avslutar vi denna säsong och jag är fortfarande lika övertygad om att jag har de bästa lagkamraterna, de bästa tränarna och att vi haft den finaste publiken i år.
TACK!

Och även om vi normalt spelar i rött, så är vi svarta på de här bilderna.

Dagarna de går och går

Mycket händer, men samtidigt fortsätter allt ungefär som vanligt. Så jag vet inte riktigt vad jag ska uppdatera.
Men jag har nu följt mitt träningsprogram inför Lidingöloppet i 6 veckor. Det är rekord och jag har sprungit min sista långa långlänk. Nu kommer långlänkarna att bli lite kortare fram till loppet. Efter det tror jag att jag ska ta det lite lugnare med löpningen en tid. Jag jobbar ännu ännu inom hemvården, men om knappt två veckor så återvänder jag till skolvärden igen. Och så håller jag på och flyttar till stan. Alltså Jakobstad. Tänk att jag skulle hinna med en sådan era i mitt liv också. Och så fortsätter jag att plocka bär. Av alla sorter. Inte riktigt, men ändå ganska många sorter. Och det känns som att hela världen är full av hallon i år. Åtminstone hela Purmo. Nästan åtminstone. Sen i slutet av augusti hann jag också inleda både paddlings-, bad- och strandsäsongen. Bättre för sent än aldrig. Och så håller ju fotbollssäsongen på ännu också. En match har vi kvar, som spelas på lördag i Nivala av alla ställen på jorden. Men det är redan klart att vi har vunnit serien för i år, för inga andra lag kan komma ikapp mera.

Och nu funderar jag på att hur det kommer att bli med mina planer att fara och vandra i höst. Det ser ut som att det tidsmässigt skulle vara möjligt i slutet av september/början av oktober. Men har det hunnit bli för kallt då?

Träningsprogram

Jag har träna löpning efter ett träningsprogram. Jag har inte följt ett träningsprogram på kanske 13 år. Jag gjorde ett försök att utgå från ett träningsprogram inför maratonet, men dels hoppade jag in i programmet två månader för sent och sen så ändrade jag de flesta pass i alla fall. Det fungerade mest som ett program där jag tittade hur långt eller mycket jag borde ha sprungit.

Men nu är jag inne på min tredje vecka och det går ganska bra, även om jag här också började programmet först vid träningsvecka 11 av 20. Men om det går bra så följer jag då åtminstone den andra hälften. Grejen för mig är nu inte att springa mera, utan snarare kanske lite mera sällan men mera kvalitativt. Jag är en fruktansvärt bekväm löpare. Jag pressar mig sällan, utan springer nästan alltid i min komfortzon.  Därför blir det lätt ganska enformiga länkar.
Men nu får jag in ett lätt pass, ett intervallpass och en långlänk per vecka. Och det är faktiskt ganska roligt med lite variation.
Det är alltså ett träningsprogram inför Lidingöloppet som jag följer. Ett program jag hittade på nätet. Och Lidingöloppet är då ett 30 km terränglopp som i år går den 26 september i Stockholm.
JAg har inte sprungit något terränglopp sedan jag var med i IK Falkens terrängcup och tävlade i klassen F11 och sprang 1000 meter, men jag har alltid tyckt om att springa i skogen så jag tror att det ska bli riktigt roligt.

Det närmaste någonsin

Det senaste kanske två veckorna har tanken slagit mig någon gång nu som då att det kanske snart skulle vara på tiden att jag uppdaterar mig och köper en ny telefon. Men sen har jag glömt bort det igen. Egentligen vet jag ju inte om jag behöver en smart telefon ännu. Den telefon jag har nu har jag haft i åtta år och den fungerar bra ännu. Men ibland, dock väldigt sällan, finns det några funktioner jag saknar på min nuvarande telefon. JAg dock uträtta allt den andra på annat sätt, men det skulle vara så behändigt att ha allt i telefonen och inte behöva bära omkring på både kamera och dator vid sådana tillfällen.
Så idag var jag det närmaste jag någonsin varigt att beställa efter en smarttelfon. Så få se om de hela ännu hinner gå om, eller om jag faktiskt blir en telefon rikare ännu i sommar/höst.

Till grejen hör ju det att jag egentligen inte riktigt behöver en. Jag har ju redan en telefon som fungerar. Och jag tycker om att använda upp saker tills de inte går att använda mera. Dessutom är ju elektronikbranschen (som så många andra branscher) ganska ful. Oftast är det en massa asiater som arbetar alltför långa arbetsdagar med alltför lite lön under alltför dåliga förhållanden för att jag ska få ha lite mera lyx i mitt liv till så billigt pris som möjligt. Det känns liksom bara så fel.

Så för att tänka på något roligare så kan ni glädjas med mig över att mig åtminstone över 25 år gamla smultronställe fortfarande levererar.

Stockholm igen

Efter maratonet blev det lite lugnare med löpningen en tid. Dels fick jag en lätt förkylning som fick mig att ta det lugnt några dagar. Sen köpte jag också en ny cykel som dels var så dyr att den måste användas flitigt, men samtidigt är jag också fast av tjusningen att prova på något nytt och att faktiskt ha en cykel som är lätt och som man kan åka ganska fort med. Sen har det varit en del fotboll också och så har jag försökt hinna med lite rullskidning också. Och några enstaka gånger till gymmet. Och att löprundor har på något konstigt sätt blivit väldigt korta de gånger de faktiskt blivit av.

Så för att försöka motiviera mig själv lite (egentligen tycker jag nog det är roligt att springa) så anmälde jag mig till Lidingöloppet i slutet av september. Så det lär bli en till Stockholmsresa i år.

Och för att komma ihåg den fina löpkänslan, så bjuder jag här på några bilder från maratonet.

Fokuserad till tusen, eller hur det nu var. 

Half way through and still smiling :) Har här sprungit precis halva loppet.

Mindre än hundra meter kvar och ler kanske ännu mera här. Dessutom sprang jag som allra snabbast efter 40 km.

Blöt men lycklig första gångs maratonlöpare.