Jag har inte varit så flitig på att uppdatera på sistone. Men eftersom min antagligen trognaste läsare med jämna mellanrum påminner mig om att jag borde skriva oftare ska jag nu publicera ett inlägg fast jag egentligen inte har mycket att säga.
Det är fulla dagar just nu och det kommer det ännu att vara en bra tid fram över. Hur som helst är jag tacksam för den gångna helgen.
Mozambique planerandet börjar ta fart på riktigt nu. Jag hoppas att det inte blir alltför stressigt med allt som ska ordnas.
Värmen har hittat hit på riktigt nu, och det är nu jag är tacksam över att Worcester är en blåsig plats. Och även fast poolen här på basen är liten och vattnet är kallt är den till glädje nu.
Och ännu varmare lär det bli. Mozambique kommer också att vara extremt varmt då vi är där.
Denna vecka spelade jag fotboll med männen igen. Och oj vad det är roligt att få spela, även fast fotbollsplanen är under all kritik. Och nu känner jag mig bekväm med att fara och spela med männen och de är väldigt välkomnande. Jag är alltid den enda dam och oftast den enda blonda som spelar också för de flesta männen är brasilianare eller afrikaner. Men om man ska skilja ur kan man ju göra det ordentligt och med stil.
Och så har jag kalasat hela lördagen. En god vän Priscila hade födelsedag och hon behövde firas ordentligt. Så tillsammans med min brother in crime här så ställde vi till med fest.
Livet är till för att levas och njutas. Det är ett av mina motton här.
Just to be alive, and be it to the full!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar