Vänner

Jag har många goda vänner här. Något jag är väldigt tacksam för. Att få bo på ett ställe då man alltid har människor att umgås med runt omkring sig är en gåva (även att få välja att ha tid för sig själv är en gåva).

Och så finns de där vännerna som är extra speciella. De som alltid har uppmuntrande ord på lager och alltid att bara finnas där eller för att prata.
Och som till exempel kör mig runt under hela tiden mina föräldrar var i Worcester och som både kör mig till och hämtar mig från Cape Town och som ställer upp mer än någon kan förvänta. Att välja att gå en extra och en tredje mil, bara av ren kärlek.

Och så har jag en annan speciell vän som får mig att känna mig friare än aldrig förr. En som får mig att bli mera mig själv fullt ut. Mera vild, högljudd och halvt galen.
Och att få dela och berätta kan vara befriande. Även fast det är saker som jag egentligen inte känner mig bekväm att berätta. Men ibland måste man våga lita. Och då är det tacksamt om det finns sådana som vill lyssna. Och som förstår och som ger tid. Gud, varför ger du mig allt det här?

Och så är det också en stor gåva att få fara ut och äta och på bio med en alldeles underbar Priscila en helt vanlig onsdagskväll.
Jag lever ett värdefullt liv. Och jag förstår att uppskatta det mera och mera för varje dag.