Nåja, efter drygt en vecka är åtminstone största delen av huvudvärken borta. Men sen började halsen värka. Inte sådär förkylningssjuk sjuk hals, utan mera sådär anginasjuk sjuk hals. Plus att tandköttet kring en av visdomständerna också började bli lite inflammerat. Så jag antar att detta är den kombination som också ger mig lite feber. Sjukt tandkött har jag haft förut (med några års mellanrum dock), och det brukar oftast gå om efter några dagar. Så med olika painkillerps och antiinflammatoriska tabletter, så hade jag hoppats att det skulle reda upp sig. Igår kväll började jag se om jag skulle hitta något annat intressant i halsen eller om det såg svullen ut.
Och tadaa. Den som söker han finner. Ibland kanske inte det man hoppats på. Stora mysiga vita inflammerade fläckar i halsen. Så nu sitter jag här under mina filtar med stegring mellan pillren, fryser massor mellan varven och mera smärta än någonsin och vetskapen om att jag kan gå till en doktor för att få riktigt antibiotika tidigast på måndag. Dålig tajming.
Och så åkte Jesse iväg igår morse på en sju veckors outreach.
Tur att åtminstone Gud är god iallafall.
Slut på självömkan del 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar