lördag 10 augusti 2013

Avian Park

Avian Park är en stadsdel i här Worcester. Det är ett av de fattigare områdena och delar av det är en så kallad kåkstad eller township, vilket innebär att det finns en massa människor som ordagrannt bor i skjul. Visst finns det hus också, men även de är alla av modellen primitivare.
Förutom fattigdom är också alkohol och drogmissbruk ett relativt vanligt problem där.
En av mina kollegor har stora delar av sitt ministry där. Han åker ut dit nästan alla veckans dagar. Jag har åkt med några gånger förut då jag var här förra gången, men nu den senaste månaden har jag börjat åka med mera regelbundet på kvällarna.
 En del av verksamheten är att ha soppkök där. Det vill säga att vi åker dit med mat som blivit över från köket på basen. Det finns också en del lokala butiker som donerar mat där bäst före datumet håller på och går ut. Samtidigt som vi är där passar vi också på att ha lite program med barnen, sjunger några sånger och ibland tittar vi på film på en laptop med dem, berättar om Jesus och delar några ord av uppmuntran med dem. Efter det delar vi ut mat åt dem och de kan gå hem, för den här tiden på året är det kallt så man ville inte stanna ute så mycket extra på kvällarna. Ibland kommer barnen dit iklädda i endast shorts och T-shirt, medan jag själv har tre eller fyra lager långärmade tröjor på mig. En del kommer också utan skor. Det finns också en del vuxna som brukar komma dit. Antalet brukar variera, ibland bara 10, ibland kanske 40. För flera av dem är det det enda mål de får per dag.
Hur mycket mat vi har med oss per gång varierar beroende på hur mycket vi lyckats fått tag i. Det kan också vara svårt att beräkna eftersom antalet människor som kommer kan variera ganska mycket från gång till gång. Men varje gång hittills har vi haft möjlighet att kunna ge alla som kommit något att äta. Ibland förstår vi inte riktigt hur det kan räcka till, för gruppen människor kan ibland vara stor, och flera gånger är det på riktigt att vi bara öser och ser från en kastrull, men varje gång finns det ändå lite kvar där.
Jag tycker om att lära känna olika delar av Sydafrika och livet här. Ett land med så mycket historia, ett land med så rikt naturliv och ett land med så många härliga människor. Men också ett land med så många utmaningar och orättvisor man ännu måste övervinna.
Men jag kan inte låta bli att älska detta land. Sydafrika. Hur hamnade jag här?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar