Tacksamhet

Jag fyllde 30. Jag befann mig i Rio De Janeiro och hela Brasilien firade. Till på köpet är det alla hjärtans dag här i Brasilien 12 juni.Människor sjöng för mig på morgonen på engelska, portugisiska, koreanska, afrikaans, xosa, zulu och tswana. Det är troligtvis de flesta språk någon någonsin sjungit på för mig. Laura kommer dock på god andra plats, för hon sjöng på 4 språk för mig då jag fyllde 26 och befann mig i Windhoek, Namibia.Och jag har ingen ålderskris även fast jag varken är gift, har hus eller fast arbete. För varje dag lär jag mig mera om livet och alla dess sidor och vad rikedom egentligen är.

Jag har levt favela liv. I detta favela finns det ännu ingen polisstyrka. Det gäng som styr här håller ”ordningen”. Det känns lite som på film. På många olika sätt. Jag kan tyvärr inte skriva några detaljer här, men fråga senare när ni ser mig om ni vill veta mera. Och om ni har sett filmer från i favelan i Brasilien så kan ni få en liten glimt av vad det handlar om. Jag har somnat till ljudet av funk musik och vaknat upp till ljudet av grälande hundar. Alla mina sinnen har upplevt vad favelaliv handlar om.Jag mötte många fantastiska människor. Jag fick uppleva flera olika typer av vardagar. Jag kände att jag levde.

Jag lämnade storstadslivet i Rio De Janeiro och flyttade till Itamonte, en liten stad uppe i bergen. En ganska mysig stad som är känd för sina ostar. Människor rider längs gatorna och ibland går kor omkring där också. Alla känner alla och det är omöjligt att gå vilse.Sedan vi anlände hit har vårt kylskåp alltid varit fullt med olika sorters ostar. Det är något jag kommer att sakna då jag anländer till Worcester.

Mitt team och människorna i kyrkan ordnade en överaskningsfödelsedagsfest åt mig i slutet av juli. Jag anade absolut ingenting. Absolut nada. Några människor från kyrkan hade bakat tre stora tårtor åt mig. Gud känner mig bättre än någon annan. Även de minsta detaljer i mitt hjärta. Det var massor med människor på min fest. Jag fick flera presenter än vad jag fått på minst 15 år. Kanske 20. Under hela min tid i Brasilien har jag blivit överraskad över hur Gud har försett mig och mitt team. Välsignelse efter välsignelse har regnat in.

Nu är det bara fyra dagar kvar i Brasilien. Nio och en halv vecka har redan gått. Hittills har jag bara betalat för flygbiljetten och lite mat på våra lediga dagar. Vi har blivit välsignade med mat och husrum under hela vår tid här. Även fast vi befann oss en månad i Rio under fotbolls VM. Min Gud är storNu ska jag njuta av mina sista dagar här och försöka att göra mitt allra bästa. Även Brasilien kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. En dag kommer jag återväna. Kanske kommer den dagen mycket tidigare än vad jag trott.

Tacksamhet är dagens ord. Tacksamhet