Jag har anlänt till Purmo. Jag har två morgnar vaknat upp i ett tyst och stilla rum. Det rum som är mitt, trots att jag inte bott här fulltid sedan augusti 2003. Men det är det här som ska vara mitt hem nu en tid framöver. Jag tror nog det kan börja kännas som hemma. Men ärligt talat vet jag inte riktigt vad som är hemma mera.
Ända sedan jag flyttade hemifrån för nästan 11,5 år sedan har jag inte bott längre än två år på något ställe. Undantagsvis basen i Sydafrika, men där har jag också bytt rum två gånger plus att jag varit borta några månader ett antal gånger.
Så egentligen är ingenting riktigt hemma, men samtidigt är varje plats där jag ställer ner min väska och vet att jag kommer att stanna här för en liten tid hemma. Ibland gäller det att göra sin boplats till ett hem.
Så även då jag bodde på ett dammigt i golv i ett favela i Brasilen så kändes ganska hemma då. Lika så min säng (som jag inte ens kunde sitta i, för det var en annan säng ovanpå), som var min enda möbel i ett rum som jag delade med flera andra på basen i Sydafrika för flera månader. Det var mitt hem.
Så nu ska jag försöka göra mitt Purmo till mitt hem, även om det delvis känns som jag bara är på besök. Även om det är för en längre tid. Och på något sätt kommer det nog att gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar