måndag 12 december 2016

Luckorna som inte blivit oöppnade

Det har blivit lite paus med luckorna, men de har nog öppnats ändå. I lördags inleddas fotbollsträningen med första träningen i Terjärv bollhall. (Fråga inte varför vi tränar i Terjärv.) Jag vet ju inte ens om jag ska spela till sommaren, men med så hårigt fotbollslag som vi har, så är det också svårt att sluta.

Idag fick jag se årets första luciatåg. Det bestod av fyra vackra flickor och en pojke från Afghanistan, Irak, Finland och Kosovo. Vackert så.

Förra veckan blev jag också bjuden på irakisk middag. Vi äter alltför mycket choklad på jobbet. Jag har haft årets nästsista prov. Jag skidar ibland. Det känns som väldigt sällan, men i och med att vi ändå har snö har jag ändå fått ihop mera kilometrar än jag haft den här tidpunkten de tidigare åren. För två år sedan, som var mitt bästa skidår, så var jag ju ännu i Sydafrika vid den här tiden.

En gång i veckan fortsätter jag att kämpa på med att bli bättre att crawla. Förra veckan fick jag inte en endast kallsup. Det är nästan värt att fira.

Och igår bjöd jag in mig själv för att kalasa med fammo som fyller 91 år idag. Och på tal om att fira så fyller även jag 32 och ett halvt år idag. Det är halvvägs till pension. Å andra sidan kommer vi väl att vara tvungna att jobba fram till 75 om jag blir så gammal. Och så finns det väl ändå ingen pension kvar att få. Men jag tar ingen stress, utan tar en dag i taget.

Så bland annat sådant har gömt sig i luckorna förra veckan. Nu är jag inne på den sista hela arbetsveckan det här året. Tänk att även detta år närmar sig sitt slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar