Nu är det väldigt nära. Ett helt skolår är så gott som slut, och mitt första riktiga sommarlov som lärare är nu närmare än någonsin.
Så vad gör det egentligen fast termometern visade +2°C i morse när jag körde till skolan och det kom ner snöblandat regn i kombination med stark nordlig vind och 2 juni.
Visst längtar jag till varma soliga dagar, men sist och slutligen är vädret en ganska oväsentlig del i mitt liv. Det finns det som kämpar med svåra saker på riktigt.
Så just nu känner jag mest bara tacksamhet. För det här året. För alla utmaningar, eller kanske mera för känslan efter att jag tagit mig igenom dem. För erfarenheter rikare jag är. För de bästa kollegorna. För eleverna. De har ständigt tvingat mig till skälvutvärdering.
Så nu tar jag riktigt snart sommarlov. Till att börja med ska jag sova lite längre på morgnarna och sedan under två veckor ska jag panikcykla tills Vätternrundan är över. Jag har ju redan konstaterat att jag inte kommer att vara lika förberedd som senast, men nog har jag tänkt ta mig runt ändå bara inga större incidenter inträffar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar