Vackra dagar

Jag vaknar upp till vackra dagar. Även fast jag för någon dag vaknade av att fönstren bara skallrade och det var storm ute. Men mest njuter jag bara av att få titta ut över bergen med snöklädda toppar och samtidigt som vägrenarna är fulla av orangea blommor. 

Det är fortfarande vinter här, men vintern håller på och övergår i vår. Och jag njuter faktiskt av att få gå med tre lager tröjor på mig på kvällarna. Behöver aldrig riktigt göra det i Finland. Och dagarna är soliga för det mesta och i solen är det faktiskt ganska varmt. Och stjärnhimmeln är klar de flesta nätter. 

Och jag sover som en prinsessa i min röda sovsäck. Jag är tacksam att jag i sista stund valde att ta med min varmare sovsäck istället för den tunnare. Och hittills har jag haft ganska lugna dagar. Stafftrainingen börjar på riktigt på måndag. 

Hela sommaren har jag sovit max 6 timmar per natt. Nu sover jag åtta timmar, stiger upp och äter frukost och flera dagar går jag tillbaka och lägger mig och sover två timmar till. Jag förstår inte hur det är möjligt, jag brukar inte kunna göra det, men jag njuter av det. När skolan väl drar igång blir det betydligt intensivare dagar.

Men jag ser med spänning fram emot det.

Jag lär känna nya människor och jag spenderar tid med gamla bekanta. Pojkarna har har redan börjat fråga när jag ska börja komma spela fotboll med dem. Jag lovade ju dem att jag skulle ta med fotbollsskorna då jag kommer tillbaka till Sydafrika. Så vid något skede måste jag uppfylla mitt löfte och joina dem. Men jag ska återhämta mig lite mera först. Jag sträckte en muskel någonstans kring revbenen av allt hostande för nästan tre veckor sedan, och den är fortfarande sjuk. Och det är en muskel jag använder då jag andas, så det går inte riktigt att låta den vila helt heller. Och ju mera jag rör mig och ju högre puls jag får, desto mer känner jag av det. Men jag lever fortfarande i hoppet om att det kommer att bli bättre snart.

Jag njöt av att i tre dagar få prata Purmodialekt med Ina. Hon åkte iväg för nästan en vecka sedan nu. Men jag uppskattade de tre dagar vi tillbringade på samma ställe.

Jag trivs med den internationella omgivningen. Jag ska försöka lära mig lite mera portugisiska den här gången jag är här. Och så ska jag öka på mina grunder i afrikans. 

Sydafrika

Jag är tillbaka i Sydafrika, och jag älskar det. Jag känner mig hemma här och är bara så otroligt lycklig. Jag har ett rum och jag har ett klädskåp. Vilken lycka bara sådan enkla saker kan skänka.
Jag har blivit varmt emot tagen och fått hundratals kramar.

Och jag hann få min väska på flygfältet i Helsingfors precis i tid så jag hann checka in den i sista stund före avgång. Fick göra detta gratis, och allt detta resulterade i att jag fick ta med mig mycket mera saker än vad jag egentligen skulle ha fått. Och jag behövde inte släpa runt på min kappsäck på Helsingfors bussar. På bästa sätt.

Jag har sovit himmelskt här i den kalla natten i min röda sovsäck. Efter några dagar av resande och 8 timmars jetlag känns det bra att börja få rutin igen. Jag vaknade upp precis lagom till frukost och får snart fara och sova igen. Life is good.

Och det har varit underbart att få träffa människorna här igen. Hela gårdagen gick jag bara runt och njöt. Och jag väntar med förtjusning till kvällens basemeeting. Oj vad jag har saknat dem.

Att få se Taylor och Jazmin, som blev riktigt goda vänner förra vintern var fantastiskt. Fem månader är ibland en ganska lång tid. Men då du kommer tillbaka och märker att ingenting har ändrats är jag bara full med tacksamhet.

Vilken gåva och välsignelse att få vara tillbaka i Sydafrika än en gång.

Kanske inte fullt så smidigt

Och resandet ha börjat. Resan från Edmonton till Finland kan jag väl inte direkt säga att gick smidigt, men jag var på bra humör i allafall.

Först då jag kommer till Edmonton meddelas det att de har avbokat min reservation utan anledning, vilket leder till att de måste boka om alla flyg igen. Det tar en stund, men efter lite organiserande lyckas de få in mig på alla flyg jag skulle på, men jag kan bara få ut platsbiljetten till mitt första flyg och resten ger de sedan på respektive flygfält.
Jag kommer iväg. Allt på flygfältet i Minneapolis går smidigt. Jag hade väntat mig att USA skulle vara strikt, men jag faktiskt inte igenom en enda säkerhetskontroll.

Då det är dags att stiga ombord på nästa flyg, meddelar de att det har tekniska problem och håller på och funderar ut en lösning till det. Efter en stund meddelar de att vi åker med ett annat plan, men att det tar en stund innan de hunnit städa det och gå igenom säkerheten. Ca en och en halvtimme senare kommer vi dock iväg.

Eftersom jag hade 3,5 timme tid att byta flyg från början, så har jag fortfarande ca 2 timmars tid trots förseningen, så jag förflyttar mig mot rätt terminal för att checka in igen och få min platsbiljett då jag kommer till Paris. För det första är det världens långsammaste kö, och personerna vid diskarna är om möjligt ännu långsammre. Kvinnan vid disken hittar inte min bokning och skickar mig vidare till Air France informationsdisk. Där tar de god tid på sig, men efter en stund konstaterar de att de avbokat mitt sista lyg på grund av att det föregående flyget är försenat. Istället har de bokat in mig på ett senare flyg.
Förstår inte riktigt logiken i det, för jag hade god tid på mig att ta mig till nästa flyg, men nåja.
Ställer mig i kö igen. Kön är nu ännu långsammare. Det tar en timme före det blir min tur att checka in. Jag får min platsbiljett och för första gången under resan får jag möjlighet att välja plats var jag vill sitta.  Mannen vid disken upplyser mig dock om att flyget är försenat, men förväntas kunna avgå 1:40 efter planerad tid. Suck. Efter att ha rest ett dygn börjar jag vara lite trött och hungrig.

Jg lyckas sova ganska bra på sista flyget dock och resan går ganska fort. Framme i Helsingfors så finns dock inte mitt bagage och konstaerar att jag behöver ju inte bära kappsäcken nu iallafall.

Åker till Emmas. Det var iallfall trevligt. Och gästvänligheten här är stor. Och jag hinner lite uppleva lite finska sommar och natur igen.

Så nu väntar jag med spänning på om mitt bagage ska hinna fram före nästa flyg efter lunch imorgon.

Livet skulle vara mera tråkigt om allt skulle gå som man tänkt sig.
Och för övrigt verkar jag ha redan ha anpassat mig till jetlagen ganska bra.

Choklad

Och lyckan över att ha vänner som helt oväntat ger en choklad. Och att det dessutom råkar vara en av mina favoritsorter då det gäller choklad gör ju inte saken värre.
Speciellt då personen i fråga är helt omedveten om detta.

Dessutom fick jag en present och ett meddelande av en okänd avsändare igår. En luftmadrass med smileysar på som man kan ha på sjön.

Livet är intressant.

Oh Canada

Sista veckan. Konstigt. Vart tog sommaren vägen. Nu åker jag snart tillbaka till vårvinter i Sydafrika. Jag kommer nog att sakna den finländska hösten. Men kanske nästa år. Vi får se.

De är lite halv kalt och regnigt idag så de tre tröjor jag fick av Taylors mamma kommer väl till hand. Det kommer de säkert att göra i Sydafrika också, för där kommer det att vara kallt.

Helgen spenderades hemma hos Anne. En kort helg och jag vilade mest och försökte låta bli att hosta ut mina lungor. Börjar bli lite bättre, men ska ännu försöka ta det så lugnt det går, även om det är svårt med fulla dagar med en massa program.
Helgen gav hur som helst ro för själen. Mycket vila och bara osocial samvaro och ändå känns så stark gemenskap. Det är inte med alla man kan ha det. Men har man folk omkring sig 23 timmar i dygnet så är det precis det jag behöver.
Och jag ser faktiskt fram emot mina nästan tre dagar av resande från söndag till onsdag för att hinna tänkaskriva, reflektera, tacka, vila och bara vara.

Kanada är så mycket mera öde än jag hade förväntat mig. Men i och för sig hr jag mest bara befunnit mig på öde platser. Vackert dock. Men platt.
Och jag Malawi drack vi kranvatten utan att koka det. Och då vi var tvungna att pumpa upp det från brunnen drack vi det utan att koka eller filtrera det också. Åtminstone 90% av gångerna.
Och här verkar det som att de flesta män tycker om hästar också. Och det är allmänt koncentrerat. Under lägren kan man välja ridning eller horsemanship som en av aktiviteterna och det är lika mänga pojkar som väljer det som flickor. Det är nog lite cowboykultur här. Och jag älskar det.

Och jag håller på och lär mig första versen av Oh Canada. Och det första jag tänker på då är inte alla de gånger vi förlorat mot dem i ishockey.

Fyra dagar till. Fyra dagar av 63. Det är ganska lite.

Dagens outfit och en av tröjorna jag fått.

Min röda sovsäck

Nio dagar kvar i Kanada. Kan inte riktigt fatta. Det har gått så fort men samtidigt har så mycket hinna hända. Så många människor jag har mött. Och så många uppmuntrande människor jag fått träffa.

Jag har blivit lite sjuk igen. Sådant suger. Men jag överlever. Taylors mamma kom hit för att hjälpa till i köket idag, så hon har försett mig med halvpastiller och citron/ingefära-te.
Gud förser mig med människor var jag än befinner mig. Taylors familj som till och med firade min födelsedag med både tårta och presenter och har visat mig så mycket värme redan före jag träffat dem. De har ordnat en massa för mig. Jag har en familj här i Kanada nu också. Redan för en tid sedan började Gud tala till mig om att ordet familj är så mycket större än jag trott. Mer än bara blodsband. Jag har min familj i Finland. Jag har en familj i Kanada nu också. Jag har en internationell familj som var min vardag förra året och som finns lite här och där just nu. Och jag är säker på att Gud kommer att förse mig med en familj även då jag åker tillbaka till Sydafrika om mindre än två veckor.

Jag kan inte riktigt förstå att det r sant. Men samtidigt är jag så lycklig och tacksam.
Och igår fick jag höra den glada nyheten att Luna, den vackraste av alla koreaner kommer att staffa DTS:en med mig. Hon är fin och det var en glad nyhet. Hon är två år yngre än mig och vi kommer troligtvis att dela rum i Sydafrika.
Och inte nog med det. Mindre än två veckor tills jag får se Jazmin. Oh happy day.

Livet är märkligt. Men ganska fantastiskt.
Och efter en vecka ledigt då jag inte var speciellt motiverad att åka tillbaka och jobba, är jag tacksam för världens härligaste cabin, som jag blev tilldelad på ett luustigt sätt. Mina flickor är fantastiska denna vecka. Alla av dem.

Och nu ser jag jättemycket fram emot att få sova i min röda sovsäck då jag kommer till afrika. Har väntat på det i över ett år. Ja, jag ser till och med lite framemot de kalla sydafrikanska nätterna den här tiden på året.

Back to reality

Det har varit en underbar vecka. En massa vattensport, en massa god mat och välbehövd vila. Jag har varit ute och sprungit med Taylors passa några gånger. JAg har nästan sluppit min förkylning och jag har kajakat mer än jag gjort på flera år.

Då jag var i Sydafrika talade jag en kväll med Taylor sådär allmänt om födelsedagar. Det är en lång story, men jag brukade tycka att mina födelsedagar var jobbiga av olika orsaker.

Så igår efter att vi ätit steak (inrullade i bacon) och en massa annan underbar mat. Denna vecka har haft den högsta standarden vad det gäller mat för en hela vecka i hela mitt liv.
Hur som helst, plötsligt kommer Taylora mamma inbärande med en stor tårta och alla börjar sjunga Happy Birthday. Det var en massa andra av deras familjebekanta där också och en massa vänner från camp, så jag funderar vem som har födelsedag, men konstaterar att det är en massa människor jag inte känner där, så det är säkert någon av dem och joinar glatt i sången. Sen när de nästan sjungit klart sätter de ner den enorma tårtan framför mig och jag kan läsa Happy Birthday Karolina och konstatera att den också har 28 ljus. Och inte nog med det. Sen får jag presenter också. En grön Saskatchewan roughriders college och matchande strumpor. Det är länge sedan jag blivit så överraskad. Och det värmde enda in i själen. Vilka fantastiska vänner jag har. Och vilken gästvänlighet jag mött denna vecka. Jag saknar ord.

Jag for sedan ut på en midnatts kajaktur med Taylor och Jeremy i månskenet och plötsligt börjar de skjuta fyrverkerier från olika platser runt hela sjön. Det var en bra sista dag på en underbar vecka. Nu tillbaka till verkligheten och de två sista veckorna av arbete. Veckorna går fort.