Diagnosen

Efter en del observationer och allmänt googlande, har jag nu själv gett mig diagnosen att det var någon typ av allergisk reaktion av penicillinet jag åt tidigare som orsakade förra utmaning. Men samtidigt håller jag nog ändå fast vid att jag inte är allergisk mo något, tills mottsatsen bevisas.
Oftast brukar reaktionen komma tidigare än i mitt fall, men enligt min säkra wikipediakälla så ligger jag ännu inom intervallet, med mina sju dagar efter att antibiotikakuren inleddes. Nåja, hur som helst. Nu är jag trött på att diskutera krämpor.

Så istället kan jag skriva att amaryllisen som jag fick till min födelsedag nu är i full blom och skänker mycket skönhet till mitt rum. Krukan med de stora röda blommorna pryder nu toppen av mitt klädskåp tillsammans med målningen jag fick på alla hjärtans dag. Ja, uppe på klädskåpet är det soligaste platsen jag har i mitt rum där jag kan placera en blomma.

Jag är också tacksam över att det varit lite varmare idag och det är faktiskt ganska skönt att sitta ute i solen på eftermiddagen även om jag fortfarande är i "lite sjuk"-tillstånd och hade tre lager med långärmade tröjor på mig fast en del andra sitter i bara t-shirt.
Men nog måste jag erkänna att jag längtar till sommaren och även till de dagar då jag skulle klara mig med bara en långärmadtröja.
Men samtidigt har jag denna vecka varit väldigt tacksam övar att det är just vinter och kallt så att jag utan att lida av värmeslag har fått täcka min rödprickiga lekamen.

Livets skola

Jag lär mig och kommer till insikt om nya saker hela tiden.  Och att få spendera tid med visa erfarna människor som är villiga att ge av sin tid och dela sina erfarenheter för att investera i andra människor är en stor gåva.
Och att få se människor ta steg i tro, våga riskera och använda de gåvor de har och växa skänker mig glädje. Och vilka dolda talanger jag fick se idag.

Annars undrar jag vem som har stulit mitt immunförsvar. Antibiotikakuren är slut och halsen bra, men istället så fortsätter jag med det ena efter den andra. Just nu i tur är något som ser ut som en allergisk reaktion eller röda hund (fast jag mig veterligen inte är allergisk mot något). Röda utslag på stora delar av kroppen. Kliar gör de dock inte, så det tackar jag det ödmjukaste för.
Och nej, jag har inte ätit något som jag inte brukar äta, och jag har inte bytt tvättmedel.
Men jag tänker inte låta mig distraheras. Med tron om att allt kommer att vara bättre imorgon ska jag snart gå och lägga mig.

Uppdatering

Okej! Jag är inte sjuk mera. Efter några sömnlösa nätter, så kom jag mig i måndags iväg till en läkare som kunde konstatera att jag har inflammerade tonsiller. Jag fick antibiotika och mera painkillers, och det hjälpte. Redan nästa dag var det bättre och sedan dess har det bara blivit bättre för varje dag och nu har jag friskförklarat mig själv. Halleluja.

Och det var så roligt att vara tillbaka i klassen på torsdag. Kändes lite som att jag missade hela början av skolan. Men nu är jag back in buisness and fit for fight igen.

Och så vill jag också säga att jag älskar mina två rumskompisar. De är fantastiska och skänker mig så mycket glädje, även om vi inte ser varandra särsksilt många timmar per dag.

Självömkan del 2

Nåja, efter drygt en vecka är åtminstone största delen av huvudvärken borta. Men sen började halsen värka. Inte sådär förkylningssjuk sjuk hals, utan mera sådär anginasjuk sjuk hals. Plus att tandköttet kring en av visdomständerna också började bli lite inflammerat. Så jag antar att detta är den kombination som också ger mig lite feber. Sjukt tandkött har jag haft förut (med några års mellanrum dock), och det brukar oftast gå om efter några dagar. Så med olika painkillerps och antiinflammatoriska tabletter, så hade jag hoppats att det skulle reda upp sig. Igår kväll började jag se om jag skulle hitta något annat intressant i halsen eller om det såg svullen ut.
Och tadaa. Den som söker han finner. Ibland kanske inte det man hoppats på. Stora mysiga vita inflammerade fläckar i halsen. Så nu sitter jag här under mina filtar med stegring mellan pillren, fryser massor mellan varven och mera smärta än någonsin och vetskapen om att jag kan gå till en doktor för att få riktigt antibiotika tidigast på måndag. Dålig tajming.
Och så åkte Jesse iväg igår morse på en sju veckors outreach.
Tur att åtminstone Gud är god iallafall.
Slut på självömkan del 2.

Huvudvärk

Jag som aldrig brukar ha huvudvärk är nu inne på tredje dagen i rad. Inte ens 13 timmar vilande hade någon effekt. Ingen förkylning eller så, utan bara huvudvärk och lite allmänt värk i kroppen o ett massa frysandet. Dels är det ganska kallt ute, men jag adderar nog lite till det vanliga också. Men man får ju int va pito som Purmobo i Afrika. Men jag vill nog ändå hoppas att det inte ska bli mycket långvarigare. Att stiga upp efter 13 timmar och konstatera inget har ändrat, var kanske inte det jag hoppats på imorse.
Slut på självömkan.
Åtminstone finns det gentlemän som hämtar kallt vatten åt mig att dricka och fyller min varmvattenflaska så att natten ska bli lite angenämare. Och jag är fortfarande evigt tacksam för min röda sovsäck jag köpte i Namibia. Den har räddat mig många nätter när den vanliga filten inte räckt till.

Trevlig midsommar på er!
Här börjar det förhoppningsvis vända mot ljusare och varmare dagar snart.

Dagen före

Jag har alltid tyckt om dagen före något jag ser fram emot. Allt finns fortfarande framför en och jag har fått vara full av förväntan. Sen spelar det ingen roll om det är jul, min födelsedag eller något annat roligt. Och även fast jag inte varit speciellt aktiv med att fira mina födelsedagar de senaste åren, med undantag från ifjol, så njuter jag av denna stund nu. Min sista dag som 28. Och vilket fint år det har varit.
Och nu ikväll lärde jag mig att den 12 juni är valentine's day i Brasilien. Det är inte så dåligt att få fylla år en sådan dag. Dessutom är det Rysslands nationaldag också. Jag älskar mitt internationella dag. Och förutom min födelsedag är det en annan speciell dag imorgon också. Något som är stort, men som ändå gör mig lite nervös.
God natt gott folk. Livet är gott.

Blessed to be a blessing

Detta är min födelsedagsvecka. Och därför ska jag njuta till fullt.
Och då jag tänker tillbaka på året som gått, kan jag konstatera att det varit ett gott år fullt med äventyr, utmaningar men också massor av välsignelser. Det har varit ett gott år. Antagligen mitt bästa såhär långt.
Och därför vill jag denna vecka välsigna och dela med mig åt andra, för jag har själv fått ta emot mycket under det gångna året.
För jag vill inte att det ska handla om vad jag kan få denna vecka. Jag ska försöka se vad jag kan ge och hur jag kan hjälpa och glädja andra. För det är i sanning en stor glädje att kunna ge.
Så därför har jag börjat veckan med att bjuda vänner på restaurang som aldrig skulle ha råd att gå själva, betala resten av skolavgiften åt en vän, för vilken det höll på och bli ett stressmoment, och ge bort en del pengar åt en människa som under den senaste månaden haft inbrott i sitt hem två gånger och blivit bestulen på de mesta av sina ägodelar.
För livet i Sydafrika är inte alltid en dans på rosor. Just nu är det kallt. Såväl inne som ute och typ alla fryser. Var man uppe tillräckligt tidigt i morse kunde man se rimfrost i gräset. Kackerlackorna är en del av vardagen. En del av de som jobbar här men bor på andra sidan av vägen från basen har haft inbrott i sina små hem (näst intill skjulliknande baracker) den senaste månaden.  En bekant blev bestulen på sin dator. En av hennes vänner skickade henne lite pengar så hon skulle kunna köpa en ny. Hon han ha den i två veckor före hon hade inbrott igen och de tog den också. Förutom det tog de en kamera, nästan alla hennes kläder och smycken också.

Men ändå kan jag inte annat än älska landet. Det är vackert, och trots dess historia och all brottslighet och är det fritt och man får vara som man är. Människorna är trevliga, och det finns något här som bara gör att jag älskar landet.