The DTS

The theme of this DTS (Discipleship Training School) I am staffing now is awakening and the focus is on transformed life, supernatural experience and apostolic living. And we are really believing that this is what God has promised us for this school. And we have already seen a lot of these things happen. And I am sure there is more to come. And I am so proud over the students, how they step out in faith and risk with God and use the gifts he has given them. People Who step out and take their place. Not someone else's, just as it s supposed to be.
It is just so encouraging to see how much God already has done, and to see people be set free from things that has bound them and lies they have believed in for years. And to hear each and everyone's story is just so interensting. Each one of us has a story to tell. A story worth to be told.

And I really enjoy working with the people I am working with. Such a wonderful group of people and I learn from all of them all the time. It is really amazing how God works.

And last Thursday did I heard one of the best teachings I heard in a long time. A teaching that really made sense to me and opened up my eyes for things I did not see before. Suddenly the pieces fell into place, and I became a bit more humble.

Människor

Jag vet att jag inte är speciellt bra på att uppdatera med bilder. Och främst beror det på att internet är så pass dåligt här att det inte riktigt klarar av att ladda upp bilder ifall de är i tillräckligt litet format.

Men internet lär också ha blivit lite snabbare, så jag ska se om det lyckas lite bättre i framtiden, även om jag inte vågar lova att det kommer att bli mera bilder i framtiden. Men hur som helst ska ni få en bild av drygt hälften av studerandena från julis upplaga av DTS.

Så detta är alltså en del av de människor som rör sig i min vardag för den tid av mitt liv. I denna bild hittar ni också alla de fyra tjejer som är mina 1on1s.

Drygt hälften av studerandena från den nya DTS:en. Denna grupp representerar Sydafrika, USA, Madagaskar, Brasilien, Angola, Sydkorea, Indien, Zimbabwe och Ghana.

Julfeelis

Det är mitten av juli och på något konstigt sätt har jag mera julstämnning än på väldigt länge. Jag vet inte om det beror på mitt röda nagellack och min röd scarf tillsammans med mina gråa stickatröja, eller om det är för att det fortfarande är mörkt då jag stiger upp på morgnarna, eller för att det är den kallaste tiden på året här nu, eller om det är för att jag inte sett största delen av mina kusiner på mera än ett år eller om det bara börjar vara för att det känns som att det är väldigt länge sedan jag firat en riktig vit jul. Antagligen an blandning av alltihop. Men hur som helst så började julsånger komma till mitt huvud när jag gick hem från kyrkan idag. (Kyrkan är för övrigt kanske också är en faktor som bidrar till min julstämning, för det är ett tag sedan jag varit dit också.)
Och även fast det ännu är drygt fem månader kvar så börjar jag se fram emot att fira julen i Finland i år. För med största sannolikhet kommer jag till Finland i mitten av december.

Fram till det ska jag njuta av några intensiva men roliga och lärorika månader här i Sydafrika. Och jag är fortfarande väldigt tacksam att jag får vara just här.
Och så har jag så bra kollegor också.

Lördagsshopping

Efter att min kära mor oväntat satt in lite extra pengar på mitt konto, så blev det lite spontan shopping i form av varmare kläder och nagellack. Nu är det bara ett par vinterskor som saknas. Sällan jag köper stickade tröjor i mitten av juli, men nu kände jag att jag behövde lite variation då det gäller val av varma kläder. Om man har tre lager långärmade tröjor på sig, så räcker det inte till så många olika kombinationer, då de största plaggen alltid hamnar att bli det yttersta.
Samtidigt är jag tacksam att vintern här varit varmare än normalt och hoppas att det håller i sig så ända tills de riktiga varmare dagarna börjar komma.

Så denna lördageftermiddag har jag tänkt studera lite afrikaans och lacka om naglarna. Alla har vi våra lördagsnöjen.

Diagnosen

Efter en del observationer och allmänt googlande, har jag nu själv gett mig diagnosen att det var någon typ av allergisk reaktion av penicillinet jag åt tidigare som orsakade förra utmaning. Men samtidigt håller jag nog ändå fast vid att jag inte är allergisk mo något, tills mottsatsen bevisas.
Oftast brukar reaktionen komma tidigare än i mitt fall, men enligt min säkra wikipediakälla så ligger jag ännu inom intervallet, med mina sju dagar efter att antibiotikakuren inleddes. Nåja, hur som helst. Nu är jag trött på att diskutera krämpor.

Så istället kan jag skriva att amaryllisen som jag fick till min födelsedag nu är i full blom och skänker mycket skönhet till mitt rum. Krukan med de stora röda blommorna pryder nu toppen av mitt klädskåp tillsammans med målningen jag fick på alla hjärtans dag. Ja, uppe på klädskåpet är det soligaste platsen jag har i mitt rum där jag kan placera en blomma.

Jag är också tacksam över att det varit lite varmare idag och det är faktiskt ganska skönt att sitta ute i solen på eftermiddagen även om jag fortfarande är i "lite sjuk"-tillstånd och hade tre lager med långärmade tröjor på mig fast en del andra sitter i bara t-shirt.
Men nog måste jag erkänna att jag längtar till sommaren och även till de dagar då jag skulle klara mig med bara en långärmadtröja.
Men samtidigt har jag denna vecka varit väldigt tacksam övar att det är just vinter och kallt så att jag utan att lida av värmeslag har fått täcka min rödprickiga lekamen.

Livets skola

Jag lär mig och kommer till insikt om nya saker hela tiden.  Och att få spendera tid med visa erfarna människor som är villiga att ge av sin tid och dela sina erfarenheter för att investera i andra människor är en stor gåva.
Och att få se människor ta steg i tro, våga riskera och använda de gåvor de har och växa skänker mig glädje. Och vilka dolda talanger jag fick se idag.

Annars undrar jag vem som har stulit mitt immunförsvar. Antibiotikakuren är slut och halsen bra, men istället så fortsätter jag med det ena efter den andra. Just nu i tur är något som ser ut som en allergisk reaktion eller röda hund (fast jag mig veterligen inte är allergisk mot något). Röda utslag på stora delar av kroppen. Kliar gör de dock inte, så det tackar jag det ödmjukaste för.
Och nej, jag har inte ätit något som jag inte brukar äta, och jag har inte bytt tvättmedel.
Men jag tänker inte låta mig distraheras. Med tron om att allt kommer att vara bättre imorgon ska jag snart gå och lägga mig.

Uppdatering

Okej! Jag är inte sjuk mera. Efter några sömnlösa nätter, så kom jag mig i måndags iväg till en läkare som kunde konstatera att jag har inflammerade tonsiller. Jag fick antibiotika och mera painkillers, och det hjälpte. Redan nästa dag var det bättre och sedan dess har det bara blivit bättre för varje dag och nu har jag friskförklarat mig själv. Halleluja.

Och det var så roligt att vara tillbaka i klassen på torsdag. Kändes lite som att jag missade hela början av skolan. Men nu är jag back in buisness and fit for fight igen.

Och så vill jag också säga att jag älskar mina två rumskompisar. De är fantastiska och skänker mig så mycket glädje, även om vi inte ser varandra särsksilt många timmar per dag.