Vad jag gör

Jag fortsätter att lära mig nya saker och ta till mig kunskap. Jag klättrar i träd på kvällarna Och jag förundras över Guds storhet. Och så är jag lite trött. Men också ganska lycklig. Och idag har jag ätit äkta finsk choklad. Vardagslyx.

Och så är jag stolt över mitt röda fotbollslag som gör bra ifrån sig på hemmafronten.

Helg

Efter att ha läst typ 50 av bibelns böcker på fyra dagar, så passade det bra med en tre dagars helg. Och att sitta inne och läsa en vecka som det mest bara regnade, blåste och var kallt passade riktigt bra, även om mina ögon inte riktigt klarade av att fokusera att läsa från åtta på morgonen till midnatt fyra dagar i rad med bara korta pauser. Men ack så ögonöppnande att få ta in så stor del av den stora berättelsen under så kort tid. Att få se hela bilden, och se hur saker och ting hänger ihop på ett helt annat sätt.

Och så har jag fått tillbaka min fina Jesse också och det måste jag ju nog säga känns riktigt bra.
Och det har varit en fin söndag då vi både hunnit vara med ett gäng på kaffe, klättra i träd, ha viktiga diskussioner. Och det är nog en fin karl jag har på många sätt och vis.

Och så fick jag ha lite middag med några afrikanska bröder också. Och det känns dyrbart att få sitta och ta med händerna riktig afrikansk mat tillsammans med älskade bröder.
Livet är gott.

I min lilla vrå

Sådär lagom till helgen men främst nu till söndagen har jag dragit på mig en förkylning, så nu sitter jag här i min säng under filten med min varmvattenflaska och läser en bok av Arto Paasilinna och bloggar. Genast känner jag mig lite mera finländsk.
Helgen överlag har spenderats till största del i mitt lilla krypin. Men jag trivs faktiskt bra i min vrå här. Och tack och lov har jag härliga kämppisar som höjer stämningen. Och igår blev det också en ganska grundlig städning av rummet, så nu är det någorlunda i ordning. Så tillsammans har jag och Jo-Ann suttit i våra sängar med våra förkylningar och chillat och pynjat på med olika saker.

Imorgon börjar vårt bilelmaraton. Vi ska läsa igenom bibeln från pärm till pärm. Det borde åtminstone hjälpa en att se helheten och den stora bilden bättre. Visst kommer det att vara lite tröttsamt. Det förväntas ta ca 72 timmar, men vi kommer att fuska lite för vi har bara ca 53 timmar tillgängliga.
Jag tror att det kommer att födas många uppenbarelser under den här tiden.

Hoppas bara att min förkylning är bättre redan imorgon. Annars kan det bli jobbigt för mitt huvud.
Tack och god natt!

Avian Park

Avian Park är en stadsdel i här Worcester. Det är ett av de fattigare områdena och delar av det är en så kallad kåkstad eller township, vilket innebär att det finns en massa människor som ordagrannt bor i skjul. Visst finns det hus också, men även de är alla av modellen primitivare.
Förutom fattigdom är också alkohol och drogmissbruk ett relativt vanligt problem där.
En av mina kollegor har stora delar av sitt ministry där. Han åker ut dit nästan alla veckans dagar. Jag har åkt med några gånger förut då jag var här förra gången, men nu den senaste månaden har jag börjat åka med mera regelbundet på kvällarna.
 En del av verksamheten är att ha soppkök där. Det vill säga att vi åker dit med mat som blivit över från köket på basen. Det finns också en del lokala butiker som donerar mat där bäst före datumet håller på och går ut. Samtidigt som vi är där passar vi också på att ha lite program med barnen, sjunger några sånger och ibland tittar vi på film på en laptop med dem, berättar om Jesus och delar några ord av uppmuntran med dem. Efter det delar vi ut mat åt dem och de kan gå hem, för den här tiden på året är det kallt så man ville inte stanna ute så mycket extra på kvällarna. Ibland kommer barnen dit iklädda i endast shorts och T-shirt, medan jag själv har tre eller fyra lager långärmade tröjor på mig. En del kommer också utan skor. Det finns också en del vuxna som brukar komma dit. Antalet brukar variera, ibland bara 10, ibland kanske 40. För flera av dem är det det enda mål de får per dag.
Hur mycket mat vi har med oss per gång varierar beroende på hur mycket vi lyckats fått tag i. Det kan också vara svårt att beräkna eftersom antalet människor som kommer kan variera ganska mycket från gång till gång. Men varje gång hittills har vi haft möjlighet att kunna ge alla som kommit något att äta. Ibland förstår vi inte riktigt hur det kan räcka till, för gruppen människor kan ibland vara stor, och flera gånger är det på riktigt att vi bara öser och ser från en kastrull, men varje gång finns det ändå lite kvar där.
Jag tycker om att lära känna olika delar av Sydafrika och livet här. Ett land med så mycket historia, ett land med så rikt naturliv och ett land med så många härliga människor. Men också ett land med så många utmaningar och orättvisor man ännu måste övervinna.
Men jag kan inte låta bli att älska detta land. Sydafrika. Hur hamnade jag här?

Skandinaver i Sydafrika

Och så var det fredag igen. Känns som att det är fredag ganska ofta nuförtiden. Jag hade lunchdejt med den andra finländska flickan idag. Roligt att kunna umgås med henne lite. Hon förstår både den finska kulturen och YWAM kulturen. Vår diskussion var en blandning av engelska, svenska och finska. Hon är från Jyväskylä om jag minns rätt. Och efter en halvtimmes pratande kunde vi konstatera att en av hennes goda vänner är förlovad med en av mina vänner. Världen verkar ibland vara ganska liten. Eller är det kanske bara Finland som inte är så stort.
I Kona teamet finns det också en norsk flicka, så igår fick jag också tala lite svenska, även om det blir mest engelska iallafall eftersom det oftast är andra människor runtomkring också.

Träd

Ett av barnen här på basen kom och berättade för sina föräldrar en dag för några månader sedan att "Jesse is having a date under the trees". Nere vid sluttningen av gräsmattan finns det några träd och under dem finns det ett bord och bänkar. Och denna plats ger utmärkt skugga soliga dagar. Det är också en liten bit bort från var de flesta människorna rör sig, så det är en utmärkt plats att sitta och tala. Eller en utmärkt plats att ha dejt på om man istället vill uttrycka det så.
Och visst har det blivit många dejter under de träden sedan dess.

Och nu har jag också hittat en ny favoritplats att tala i telefon. Det är uppe i ett av mina klätterträd här på basen. Och jag har hittat ett alldeles ypperligt ställe där jag kan sitta och luta mig bakåt mot en gren och titta på trädtopparna och stjärnorna samtidigt som jag talar. Det är något sagolikt med att titta på stjärnorna. Kanske att klättra i träd också för den delen. Eller bara att ha dejt på distans.

Lördagsuppdateringar :)

De senaste dagarna har jag fått lite försmak av sommaren. Det är ännu några månader tills den anländer på riktigt, men jag är tacksam för varje varm dag jag får före det. Att det ännu klockan 7 på kvällen kan vara 20°C varmt ute är inte vanligt i augusti här.
Och för första gången på 4,5 månader har delar av min vita lekamen fått ta tills sig lite sol. Kändes nog lite märkligt att kunna ligga på gräset i T-shirt, men ack så härligt. Detta är livskvalitet.
Och veckorna fortsätter att gå fort. Knappt två veckor nu till Jesse kommer tillbaka. Han har redan varit borta i över fem. Och även om dessa veckor gått väldigt fort och jag har haft fullt upp med annat, känns det som att han varit borta i åtminstone två månader.

DTS:en går fortfarande bra. I slutet av nästa vecka är vi redan halvvägs genom lektionsfasen. Det som känns att vi just börjat. Det är fint att få se hur människorna växer i sin relation och hur helande tar plats. Flera av studerandena har ett ganska mörkt förflutet med många jobbiga erfarenheter.

I onsdags kom det ett outreach team hit från en DTS i Kona, Hawaii. Med i gruppen finns det en finländsk tjej. Så för första gången på väldigt länge har jag fått tala lite finska. Det lär också finas en norsk tjej med i gruppen, men jag har inte hunnit träffa henne ännu. Men det ska bli roligt att få tala lite svenska också. Flickan från Finland heter förresten Karolina.

Och så har jag mera aktive börja åka till Avian Park (en fattig stadsdel av Worcester) några kvällar per vecka för att dela ut mat åt människor där och ha program med barnen. Men mera om det en annan gång.