Självständighetsdagen

Jag har firat självständighetsdagen med Indian curry och braai. Födelsedagskalas var det också till på köpet. Antagligen sista gågnen min BCC klass grillade tillsammans. Speciellt finländskt har det kanske inte varit, men väldigt trevligt. Och super hett.

Strömavbrott har det också hunnit vara två gånger idag. Men strömavbrott har blivit en trogen vana här de senaste veckorna. Och så har jag lämnat in mina sista inlämningsuppgifter för den kurs jag går. Nu är det inte mycket kvar. Ett prov på tisdag och sedan anslutning på onsdag.

/Karolina som fick duscha i mörker ikväll.

Avundas inte Fa som en superhet dag fick stå framför elden hal eftermiddagen.

Indian curry, potatoes and other deliciousness.

Vad är en födelsedag utan födelsedagstårta?

Snart

Redan december. Redan torsdag. Redan slutet av året. Hjälp. Håller jag på att bli gammal eller har det bara varit en händelserikt år som fått mig att känna att det här året har gått i rekordfart?

Om allt går som planerat så har har jag om två veckor redan hunnit vakna upp två nätter i Purmo. Jag hoppas att det ska finnas snö på marken då.
Sen vill jag hinna baka pepparkakor i något skede. Och så ska jag koka latte och dricka det från mina finaste muggar. Och så ska jag lyssna på julmusik. Och sen finns det en massa andra saker jag ska göra också.
Men efter att jag varit upprymd en tid kommer det att komma stunder som jag kommer att sätta mig ner och bara sakna Sydafrika. Sakna, men med stor glädje och tacksamhet. Vilka minnen detta land har gett mig. Det har fått mig att känna så mycket. Så många olika känslor.

Och under dessa fyra dagar denna vecka har jag hunnit kapa håret 10 centimeter och ha min sista föreläsning. 

Så går en dag ifrån mitt liv och kommer aldrig åter.

Advent och beach

Idag saknar jag att inte fira advent. att officiellt få börja invänta julen, att sjunga hosianna i kyrkan och sätta upp julbelysning i fönstren.

Istället spenderade jag min dag på Camps bay i Kapstaden och införskaffade mig årets ojämnaste solbränna. De röda partierna är kanske den del av julfirandet jag får nöja mig med nu. Delar av min kropp har inte fått se solljus på 3,5 år och kanske tyckte att den den sydafrikanske solen var lite väl tark. Men glad är jag ändå. Jag har ännu 2 veckor på mig att försöka jämna ut min solbränna som för tillfället består av bruna, röda och vita partier ojämnt fördelat mest överallt.
Men frukost på café med havsutsikt och sedan lite vilande på stranden och hoppande i vågorna var en riktig kvalitetssöndag och gjorde gott i själen för en finländare som förbereder sig på att att snart inte få se så mycket solsken för en lång tid framöver.

Dagarna de går och går

Och ibland går de lite väl fort. Jag har nu inte ens 3,5 vecka kvar här i Sydafrika. Det gör mig ibland lite ledsen. Ibland lite emotionell. Samtidigt som jag är glad att få åka till Finland också.
Jag är redo att åka till Finland, men jag är inte redo att lämna Sydafrika. Det känns som att jag befunnit mig den situationen alltför många gånger de senaste åren.

För övrigt har detta varit en vecka då jag varit irriterade på det mesta och de flesta. Ibland med orsak, ibland med en lite mindre orsak.

Men igår åkte vi till Goudini spa. Det är ett utomhusbad med vatten från varma källor. Solen sken med sin närvaro och vattnet var 38°C varmt. En perfekt dag att vistas utomhus och bara koppla av. Samtidigt hann jag arbeta lite på min solbränna, för när jag väl kommer till Finland kommer det att ta länge innan jag får några sådana dagar igen.

Angående löpning och pizza

Denna vecka har jag inte sprungit så mycket. Men jag hoppas ännu på att få till en lite längre löprunda idag. Men även om de få löprundor jag gjort varit kortare än vad de brukar, så har jag sprungit snabbare än vad jag brukar. Gårdagens runda var kanske till och med den snabbast 7 kilometers pass var kanske till och med det snabbaste jag någonsin sprungit. Jag vet inte säkert, för jag var inte så noga med att ta tid och räkna ut kilometertider under den tid då jag tränade som mest för sådär 12-13 år sedan. Men åtminstone det snabbaste detta år, som är det första året jag sprungit regelbundet sedan jag sluta tävlingsskida.
Och på något sätt känner jag mig glad över att komma ner till lite snabbare tiden igen. För jag har egentligen aldrig riktigt tyckt om att springa fort. För det gör mig så trött. Jag har hellre velat springa långt. För då får jag springa i min bekvämlighetszon. Och det är inte så ofta jag tvingar mig själv att springa utanför min bekvämlighetszon. I princip aldrig. Bara kanske den sista kilometern ibland under en normal löprunda. Men det här med att springa lite snabbare ibland var nog inte så farligt som jag trodde. Kanske jag åtminstone ibland kunde göra några lite snabbare pass. Men inte för ofta. För jag tror att jag faktiskt skulle kunna lära mig att tycka om sådana pass också. Precis som jag måste lära mig att tycka om att springa. Men den diskussionen får jag återkomma till i ett annat blogginlägg.

Men det finns ett märkligt samband mellan löpning och pizza. Jag vet inte vad det är ännu, men jag arbetar på att komma fram till det. Men faktum är att jag alltid springer bäst om jag ätit pzza tidigare på dagen. Alltså på riktigt. under de flesta av mina allra längsta löprundor (som nu inte är så många), så har det varit sådana dagar då jag haft pizza. Och även igår och en av mina andra snabba löpturer, så var det just pizza som var uppladdningen. Och på något sätt känns det som att det går emot all principer och rekommendationer. Men faktum är att ost och kött får mig att orka springa antingen långt eller snabbt. Jag måste fortsätta observera fenomenet och se om min empiriska studie fortfarande håller efter flera observationer.

Just nu

Just nu skulle jag riktigt vilja ha en hemmagjord latte. Helst från en fin mugg. Det är något jag ska njuta av då jag kommer  tillbaka till Finland.

Annars kom jag på att jag borde passa på och vara tacksam för solsken, även fast det varit lite halvmulet idag. Men av flera facebookstatusar har jag förstått att det är en bristvara på många håll just nu.
Så nu ska jag njuta av solen. Sen om en dryg månad kan jag förhoppningsvis njuta av snö tills jag väntar på att få se solen igen.

Enkelhet

För tre år sedan köpte jag en bok i Marua Mall shoppingcentret i Windhoek, Namibia. Lite senare samma år började jag läsa den, men av olika orsaker just då hann jag inte komma många kapitel före det tasmades. Sedan fick den tålmodigt vänta längre än dess värdighet på att bli upptagen igen.
Efter mitt senaste besök i Finland fick den komma med till Afrika igen. Och i augusti efter att jag kommit tillbaka till Sydafrika från Brasilien och hade lite mera ledig tid, var det dags igen. Och vilken pärla. Boken jag talar om är Richard Foster's Celebrating the disciplines. Den gav mig många goda saker att fundera på. En sak som den fick mig att inse: Jag har för mycket saker. Och jag borde göra mig av med en del.

Jag har konstaerat det förut, inte minst då jag konstaterat att jag snart åker tillbak till Finland för en längre tid och det finns inte en chans att allt jag har samlat på mig ska få följa med mig.
Jag får i bästa fall ha 30 kg baggage. Möjligtvis bara 20 kg.
Men i själva verket är det inte bara flyget som är orsaken till att jag anser mig ha för mycket. Det är bara  en väldigt bra orsak som faktiskt tvingar mig att göra något åt det. För egentligen vill jag leva enkelt. Men samtidigt har jag för många ovanor att samla på mig saker som jag egentligen inte behöver.

För kanske tre veckor sedan började jag städa ur mitt klädskåp lite. Och jag fick ihop ungefär en plastpåse med plagg jag vet att jag inte använder och som jag med glädje kunde ge bort, för jag vet att det finns andra som kunde ha betydligt större nytta av dem här.
Men jag hade fortfarande för mycket. Så en vecka senare började omgång två att gå igenom mitt klädskåp (det är främs kläder som tar plats, även fast det finns en del andra saker också). Så nu har jag en plastpåse med 18 plagg till som är på väg att få en bättre framtid än jag kunde erbjuda dem.

Fortfarande har jag för mycket. Och jag är faktiskt ganska ivrig att snart få påbörja omgång tre att göra mig av med saker.
Det var en dag förra veckan som jag nästan fick ångest av hur mycket saker jag har.
Samtidigt vill jag bara köpa mer. Vilket eländigt problem.