Köket

Den här terminen har de brist på kökpersonal på basen. Detta har lett till att alla som jobbar här har fått hjälpas åt och ta ett köksskift, för att få verksamheten att gå runt och kunna erbjuda mat.
Därpå finns ju de vanliga helgpassen där såväl staff som studeranden hjälps åt med lunch och middag.

Denna vecka har jag haft två pass i köket och det har varit så mycket roligare än jag kunnat tro. Efter att inte lagat mat på typ evigheter så var det riktigt roligt. Och båda gångerna har jag haft bra kökteam med mig, så vi ha skrattat oss igenom timmarna.

Annars fortsätter veckorna att gå fort. Redan fyra veckor till ända av undervisningsfasen. Bara två tredjedelar kvar nu före det bli dags för outreach.

God and religion

“I can’t stand your religious meetings.
I’m fed up with your conferences and conventions.
I want nothing to do with your religion projects,
your pretentious slogans and goals.
I’m sick of your fund-raising schemes,
your public relations and image making.
I’ve had all I can take of your noisy ego-music.
When was the last time you sang to me?
Do you know what I want?
I want justice—oceans of it.
I want fairness—rivers of it.
That’s what I want. That’s all I want."
Amos 5:21-24 MSG

Left the right for the left

Efter nästan två år iSydafrika (med lite mellanrum däremellan dock) har jag nu äntligen kommit mig för att ta basens körtest. Det är ett test alla med körkort måste ta ifall de vill ha möjlighet att använda basens bilar.
Själv tycker jag om att gå, och nästan allt jag behöver finns inom gång avstånd, så det har bara aldrig blivit av att jag tagit testet. Men nu, har jag tagit tag i saken, så i måndags genomgick jag mitt körtest och kan numera boka en bil om behovet kommer. Troligtvis kommer jag att gå mycket i framtiden ändå, men bra att ha möjlighet åtminstone.
Så numera kör jag på vänster sida av vägen, och det känns förvånansvärt naturligt. Sydafrika känns ganska hemma överlag.

Insanity

Det finns en grupp människor som brukar träna tillsammans här på basen. Träningsprogrammet de följer heter insanity. Och man måste nog vara lite insane för att göra det. Men ganska roligt.
Då jag först kom hit brukade jag joina dem ibland, då jag hade tid och lust. Men sedan jag blev sjuk så blev det några veckors uppehåll och efter det tog det bara ett tag sedan jag kom igång igen.
Men nu efter att ha varit på ett pass, kan jag stolt säga att jag börjat igen. För även om jag bara varit på ett endaste pass, så tror jag mig vara del av gruppen nu. Hoppas att det håller i sig.

Och det är ännu tre och en halv vecka tills Jesse kommer tillbaka. Men tack ock lov håller DTS:en och andra aktiviteter vid sidan om håller mig sysselsatt.

Och så har jag fått post från Finland idag. Ett bankkort som behöver aktiveras och fazers choklad. Hurra för post. Tyvärr kommer det så sällan.

The DTS

The theme of this DTS (Discipleship Training School) I am staffing now is awakening and the focus is on transformed life, supernatural experience and apostolic living. And we are really believing that this is what God has promised us for this school. And we have already seen a lot of these things happen. And I am sure there is more to come. And I am so proud over the students, how they step out in faith and risk with God and use the gifts he has given them. People Who step out and take their place. Not someone else's, just as it s supposed to be.
It is just so encouraging to see how much God already has done, and to see people be set free from things that has bound them and lies they have believed in for years. And to hear each and everyone's story is just so interensting. Each one of us has a story to tell. A story worth to be told.

And I really enjoy working with the people I am working with. Such a wonderful group of people and I learn from all of them all the time. It is really amazing how God works.

And last Thursday did I heard one of the best teachings I heard in a long time. A teaching that really made sense to me and opened up my eyes for things I did not see before. Suddenly the pieces fell into place, and I became a bit more humble.

Människor

Jag vet att jag inte är speciellt bra på att uppdatera med bilder. Och främst beror det på att internet är så pass dåligt här att det inte riktigt klarar av att ladda upp bilder ifall de är i tillräckligt litet format.

Men internet lär också ha blivit lite snabbare, så jag ska se om det lyckas lite bättre i framtiden, även om jag inte vågar lova att det kommer att bli mera bilder i framtiden. Men hur som helst ska ni få en bild av drygt hälften av studerandena från julis upplaga av DTS.

Så detta är alltså en del av de människor som rör sig i min vardag för den tid av mitt liv. I denna bild hittar ni också alla de fyra tjejer som är mina 1on1s.

Drygt hälften av studerandena från den nya DTS:en. Denna grupp representerar Sydafrika, USA, Madagaskar, Brasilien, Angola, Sydkorea, Indien, Zimbabwe och Ghana.

Julfeelis

Det är mitten av juli och på något konstigt sätt har jag mera julstämnning än på väldigt länge. Jag vet inte om det beror på mitt röda nagellack och min röd scarf tillsammans med mina gråa stickatröja, eller om det är för att det fortfarande är mörkt då jag stiger upp på morgnarna, eller för att det är den kallaste tiden på året här nu, eller om det är för att jag inte sett största delen av mina kusiner på mera än ett år eller om det bara börjar vara för att det känns som att det är väldigt länge sedan jag firat en riktig vit jul. Antagligen an blandning av alltihop. Men hur som helst så började julsånger komma till mitt huvud när jag gick hem från kyrkan idag. (Kyrkan är för övrigt kanske också är en faktor som bidrar till min julstämning, för det är ett tag sedan jag varit dit också.)
Och även fast det ännu är drygt fem månader kvar så börjar jag se fram emot att fira julen i Finland i år. För med största sannolikhet kommer jag till Finland i mitten av december.

Fram till det ska jag njuta av några intensiva men roliga och lärorika månader här i Sydafrika. Och jag är fortfarande väldigt tacksam att jag får vara just här.
Och så har jag så bra kollegor också.