Ja-a, inte vet jag riktigt vad jag ska skriva, men känner ändå att jag borde ge någon uppdatering. Det har varit en varm helg, så nu vill jag börja tro att våren är på väg.
Insanity når nya nivåer av being insane. Träningen är nu klockan 6 på morgonen, vilket i och för sig är en bra tid för mig, för då kan jag åtminstone inte ha bokat in något annat. Men nog är det ändå lite väl tidigt. Men de första två morgnarna har ändå funkat ganska bra. Låt mig få behålla samma själv-disciplin även i fortsättningen.
Jag fortsätter att åka ut till Avian Park med jämna mellan rum på kvällarna för att besöka människor e en mera underprivilegierad del av staden.
Ibland åker vi från DTS:en till en skola för att ha program med eleverna. Roligt att skolan låter oss komma och ha program med barnen under lektionstid.
Annars fortsätter vardagen ungefär som vanligt. Mycket att göra, men livet leker och Gud är god!
tisdag 27 augusti 2013
onsdag 21 augusti 2013
Vad jag gör
Jag fortsätter att lära mig nya saker och ta till mig kunskap. Jag klättrar i träd på kvällarna Och jag förundras över Guds storhet. Och så är jag lite trött. Men också ganska lycklig. Och idag har jag ätit äkta finsk choklad. Vardagslyx.
Och så är jag stolt över mitt röda fotbollslag som gör bra ifrån sig på hemmafronten.
Och så är jag stolt över mitt röda fotbollslag som gör bra ifrån sig på hemmafronten.
måndag 19 augusti 2013
Helg
Efter att ha läst typ 50 av bibelns böcker på fyra dagar, så passade det bra med en tre dagars helg. Och att sitta inne och läsa en vecka som det mest bara regnade, blåste och var kallt passade riktigt bra, även om mina ögon inte riktigt klarade av att fokusera att läsa från åtta på morgonen till midnatt fyra dagar i rad med bara korta pauser. Men ack så ögonöppnande att få ta in så stor del av den stora berättelsen under så kort tid. Att få se hela bilden, och se hur saker och ting hänger ihop på ett helt annat sätt.
Och så har jag fått tillbaka min fina Jesse också och det måste jag ju nog säga känns riktigt bra.
Och det har varit en fin söndag då vi både hunnit vara med ett gäng på kaffe, klättra i träd, ha viktiga diskussioner. Och det är nog en fin karl jag har på många sätt och vis.
Och så fick jag ha lite middag med några afrikanska bröder också. Och det känns dyrbart att få sitta och ta med händerna riktig afrikansk mat tillsammans med älskade bröder.
Livet är gott.
Och så har jag fått tillbaka min fina Jesse också och det måste jag ju nog säga känns riktigt bra.
Och det har varit en fin söndag då vi både hunnit vara med ett gäng på kaffe, klättra i träd, ha viktiga diskussioner. Och det är nog en fin karl jag har på många sätt och vis.
Och så fick jag ha lite middag med några afrikanska bröder också. Och det känns dyrbart att få sitta och ta med händerna riktig afrikansk mat tillsammans med älskade bröder.
Livet är gott.
söndag 11 augusti 2013
I min lilla vrå
Sådär lagom till helgen men främst nu till söndagen har jag dragit på mig en förkylning, så nu sitter jag här i min säng under filten med min varmvattenflaska och läser en bok av Arto Paasilinna och bloggar. Genast känner jag mig lite mera finländsk.
Helgen överlag har spenderats till största del i mitt lilla krypin. Men jag trivs faktiskt bra i min vrå här. Och tack och lov har jag härliga kämppisar som höjer stämningen. Och igår blev det också en ganska grundlig städning av rummet, så nu är det någorlunda i ordning. Så tillsammans har jag och Jo-Ann suttit i våra sängar med våra förkylningar och chillat och pynjat på med olika saker.
Imorgon börjar vårt bilelmaraton. Vi ska läsa igenom bibeln från pärm till pärm. Det borde åtminstone hjälpa en att se helheten och den stora bilden bättre. Visst kommer det att vara lite tröttsamt. Det förväntas ta ca 72 timmar, men vi kommer att fuska lite för vi har bara ca 53 timmar tillgängliga.
Jag tror att det kommer att födas många uppenbarelser under den här tiden.
Hoppas bara att min förkylning är bättre redan imorgon. Annars kan det bli jobbigt för mitt huvud.
Tack och god natt!
Helgen överlag har spenderats till största del i mitt lilla krypin. Men jag trivs faktiskt bra i min vrå här. Och tack och lov har jag härliga kämppisar som höjer stämningen. Och igår blev det också en ganska grundlig städning av rummet, så nu är det någorlunda i ordning. Så tillsammans har jag och Jo-Ann suttit i våra sängar med våra förkylningar och chillat och pynjat på med olika saker.
Imorgon börjar vårt bilelmaraton. Vi ska läsa igenom bibeln från pärm till pärm. Det borde åtminstone hjälpa en att se helheten och den stora bilden bättre. Visst kommer det att vara lite tröttsamt. Det förväntas ta ca 72 timmar, men vi kommer att fuska lite för vi har bara ca 53 timmar tillgängliga.
Jag tror att det kommer att födas många uppenbarelser under den här tiden.
Hoppas bara att min förkylning är bättre redan imorgon. Annars kan det bli jobbigt för mitt huvud.
Tack och god natt!
lördag 10 augusti 2013
Avian Park
Avian Park är en stadsdel i här Worcester. Det är ett av de fattigare områdena och delar av det är en så kallad kåkstad eller township, vilket innebär att det finns en massa människor som ordagrannt bor i skjul. Visst finns det hus också, men även de är alla av modellen primitivare.
Förutom fattigdom är också alkohol och drogmissbruk ett relativt vanligt problem där.
En av mina kollegor har stora delar av sitt ministry där. Han åker ut dit nästan alla veckans dagar. Jag har åkt med några gånger förut då jag var här förra gången, men nu den senaste månaden har jag börjat åka med mera regelbundet på kvällarna.
En del av verksamheten är att ha soppkök där. Det vill säga att vi åker dit med mat som blivit över från köket på basen. Det finns också en del lokala butiker som donerar mat där bäst före datumet håller på och går ut. Samtidigt som vi är där passar vi också på att ha lite program med barnen, sjunger några sånger och ibland tittar vi på film på en laptop med dem, berättar om Jesus och delar några ord av uppmuntran med dem. Efter det delar vi ut mat åt dem och de kan gå hem, för den här tiden på året är det kallt så man ville inte stanna ute så mycket extra på kvällarna. Ibland kommer barnen dit iklädda i endast shorts och T-shirt, medan jag själv har tre eller fyra lager långärmade tröjor på mig. En del kommer också utan skor. Det finns också en del vuxna som brukar komma dit. Antalet brukar variera, ibland bara 10, ibland kanske 40. För flera av dem är det det enda mål de får per dag.
Hur mycket mat vi har med oss per gång varierar beroende på hur mycket vi lyckats fått tag i. Det kan också vara svårt att beräkna eftersom antalet människor som kommer kan variera ganska mycket från gång till gång. Men varje gång hittills har vi haft möjlighet att kunna ge alla som kommit något att äta. Ibland förstår vi inte riktigt hur det kan räcka till, för gruppen människor kan ibland vara stor, och flera gånger är det på riktigt att vi bara öser och ser från en kastrull, men varje gång finns det ändå lite kvar där.
Jag tycker om att lära känna olika delar av Sydafrika och livet här. Ett land med så mycket historia, ett land med så rikt naturliv och ett land med så många härliga människor. Men också ett land med så många utmaningar och orättvisor man ännu måste övervinna.
Men jag kan inte låta bli att älska detta land. Sydafrika. Hur hamnade jag här?
Förutom fattigdom är också alkohol och drogmissbruk ett relativt vanligt problem där.
En av mina kollegor har stora delar av sitt ministry där. Han åker ut dit nästan alla veckans dagar. Jag har åkt med några gånger förut då jag var här förra gången, men nu den senaste månaden har jag börjat åka med mera regelbundet på kvällarna.
En del av verksamheten är att ha soppkök där. Det vill säga att vi åker dit med mat som blivit över från köket på basen. Det finns också en del lokala butiker som donerar mat där bäst före datumet håller på och går ut. Samtidigt som vi är där passar vi också på att ha lite program med barnen, sjunger några sånger och ibland tittar vi på film på en laptop med dem, berättar om Jesus och delar några ord av uppmuntran med dem. Efter det delar vi ut mat åt dem och de kan gå hem, för den här tiden på året är det kallt så man ville inte stanna ute så mycket extra på kvällarna. Ibland kommer barnen dit iklädda i endast shorts och T-shirt, medan jag själv har tre eller fyra lager långärmade tröjor på mig. En del kommer också utan skor. Det finns också en del vuxna som brukar komma dit. Antalet brukar variera, ibland bara 10, ibland kanske 40. För flera av dem är det det enda mål de får per dag.
Hur mycket mat vi har med oss per gång varierar beroende på hur mycket vi lyckats fått tag i. Det kan också vara svårt att beräkna eftersom antalet människor som kommer kan variera ganska mycket från gång till gång. Men varje gång hittills har vi haft möjlighet att kunna ge alla som kommit något att äta. Ibland förstår vi inte riktigt hur det kan räcka till, för gruppen människor kan ibland vara stor, och flera gånger är det på riktigt att vi bara öser och ser från en kastrull, men varje gång finns det ändå lite kvar där.
Jag tycker om att lära känna olika delar av Sydafrika och livet här. Ett land med så mycket historia, ett land med så rikt naturliv och ett land med så många härliga människor. Men också ett land med så många utmaningar och orättvisor man ännu måste övervinna.
Men jag kan inte låta bli att älska detta land. Sydafrika. Hur hamnade jag här?
fredag 9 augusti 2013
Skandinaver i Sydafrika
Och så var det fredag igen. Känns som att det är fredag ganska ofta nuförtiden. Jag hade lunchdejt med den andra finländska flickan idag. Roligt att kunna umgås med henne lite. Hon förstår både den finska kulturen och YWAM kulturen. Vår diskussion var en blandning av engelska, svenska och finska. Hon är från Jyväskylä om jag minns rätt. Och efter en halvtimmes pratande kunde vi konstatera att en av hennes goda vänner är förlovad med en av mina vänner. Världen verkar ibland vara ganska liten. Eller är det kanske bara Finland som inte är så stort.
I Kona teamet finns det också en norsk flicka, så igår fick jag också tala lite svenska, även om det blir mest engelska iallafall eftersom det oftast är andra människor runtomkring också.
I Kona teamet finns det också en norsk flicka, så igår fick jag också tala lite svenska, även om det blir mest engelska iallafall eftersom det oftast är andra människor runtomkring också.
söndag 4 augusti 2013
Träd
Ett av barnen här på basen kom och berättade för sina föräldrar en dag för några månader sedan att "Jesse is having a date under the trees". Nere vid sluttningen av gräsmattan finns det några träd och under dem finns det ett bord och bänkar. Och denna plats ger utmärkt skugga soliga dagar. Det är också en liten bit bort från var de flesta människorna rör sig, så det är en utmärkt plats att sitta och tala. Eller en utmärkt plats att ha dejt på om man istället vill uttrycka det så.
Och visst har det blivit många dejter under de träden sedan dess.
Och nu har jag också hittat en ny favoritplats att tala i telefon. Det är uppe i ett av mina klätterträd här på basen. Och jag har hittat ett alldeles ypperligt ställe där jag kan sitta och luta mig bakåt mot en gren och titta på trädtopparna och stjärnorna samtidigt som jag talar. Det är något sagolikt med att titta på stjärnorna. Kanske att klättra i träd också för den delen. Eller bara att ha dejt på distans.
Och visst har det blivit många dejter under de träden sedan dess.
Och nu har jag också hittat en ny favoritplats att tala i telefon. Det är uppe i ett av mina klätterträd här på basen. Och jag har hittat ett alldeles ypperligt ställe där jag kan sitta och luta mig bakåt mot en gren och titta på trädtopparna och stjärnorna samtidigt som jag talar. Det är något sagolikt med att titta på stjärnorna. Kanske att klättra i träd också för den delen. Eller bara att ha dejt på distans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)