Glada dagar

Dagarna de fortsätter att gå och jag fortsätter sakta med att träffa lite människor och samtidigt bara ta det lugnt och skida lite mellan varven. Stressar gör jag ju åtminstone inte.

Gläds över snön gör jag också. Efter bara en vecka i Finland nu har jag redan lika många kilometrar i skidspåret som jag hade efter sex veckor i fjol. Och det beror nog kanske mera på att det inte fanns någon snö i fjol än att jag varit överaktiv i år, även om jag nog försökt bege mig ut i skidspåret då möjlighet funnits.

En rejäl mängd socker fick jag i mig i går också. Mer än vad jag är van vid och antagligen mer än vad som är bra, för jag började nog känna mig lite sockerhög. Men det är ju bara jul en gång i året.

Så tillsammans med min katt som också fick sin beskärda del av julbordet vill jag önska en fortsatt trevlig julhelg.

En av de nyaste

I går träffade jag alla mina kusiner från pappas sida samtidigt. Det är inte ofta jag träffar dem överlag. Tror inte jag sett någon av dem på åtminstone 19 månder. En del är det mycket längre än så. Det är mycket man missar då man är långt borta från Finland.

Idag fick jag också träffa en av de nyaste människorna i mitt liv. Lilla Telma. Det var en bra bekantskap.

Nu har jag tillbringat mina fem första dagar eller den första helhalva veckan i Finland. Det har gått bra. Så nu får jag börja planera in flera kaffedejter och annat som måste göras.

Malin, Telma och jag. 

Hemma, hemhemma eller i Purmo.

Jag har anlänt till Purmo. Jag har två morgnar vaknat upp i ett tyst och stilla rum. Det rum som är mitt, trots att jag inte bott här fulltid sedan augusti 2003. Men det är det här som ska vara mitt hem nu en tid framöver. Jag tror nog det kan börja kännas som hemma. Men ärligt talat vet jag inte riktigt vad som är hemma mera.
Ända sedan jag flyttade hemifrån för nästan 11,5 år sedan har jag inte bott längre än två år på något ställe. Undantagsvis basen i Sydafrika, men där har jag också bytt rum två gånger plus att jag varit borta några månader ett antal gånger.
Så egentligen är ingenting riktigt hemma, men samtidigt är varje plats där jag ställer ner min väska och vet att jag kommer att stanna här för en liten tid hemma. Ibland gäller det att göra sin boplats till ett hem.
Så även då jag bodde på ett dammigt i golv i ett favela i Brasilen så kändes ganska hemma då. Lika så min säng (som jag inte ens kunde sitta i, för det var en annan säng ovanpå), som var min enda möbel i ett rum som jag delade med flera andra på basen i Sydafrika för flera månader. Det var mitt hem.

Så nu ska jag försöka göra mitt Purmo till mitt hem, även om det delvis känns som jag bara är på besök. Även om det är för en längre tid. Och på något sätt kommer det nog att gå.

I en kappsäck

Det är bara fredag och jag har redan börjat packa. Jag är ute i god tid den här gången. Jag hoppas verkligen att det är 30 kg bagage jag får ha och inte bara 20 kg. Det börjar redan se dåligt ut. Tror att jag redan är uppe i 25 nu när min stora kappsäck är packad. Resten får antingen gå i rinkan eller stanna kvar. Kanske det blir till att köra lager på lager och hoppas att de har bra med luftkonditionering.

Men hur ska man kunna packa ner två och ett halvt år på 30 eller 20 kg?

Julhandel

Jag läser på Hbl:s nätupplaga att det är en svart jul för handeln igen, att Förbundet Finska handel uppskattar att värdet på julhandeln kommer att minska med 1,5% jämfört med i fjol. Och jag kan inte säga annat än halleluja till det.
En annan artikel i samma tidning berättar att folk är panka fram till påsk på grund av all julhandel.
Så ifall julhandeln minskar lite hos oss finländare som ändå konsumerar så mycket mera än vi behöver så tror jag inte att det är så farligt. Istället hoppas jag att det ska fortsätta minska. Jag har inget emot julklappar och julhandel, men man kan ju försöka hålla det på en något så när sund nivå. Och det finns ju också så många andra sätta att visa uppskattning på än att köpa en dyr gåva.

Ny bränna

Ibland måste man bränna sig flera gånger, före man inser att solen här i Afrika är starkare än i Finland. Men med tanke på hur långt uppehåll från solen jag snart kommer att ha, så man jag passa på och tanka iallafall. Så nu är min rygg (vackert??) rödbränd. Och om man vill se det från den positiva sidan så är det en betydligt jämnare bränna än den jag skaffade mig förra gången.

När det tar slut

De tre senaste månaderna har jag haft väldigt fullspäckat program mest hela tiden. Jag har gått en tre månaders intensiv bilbelkurs. Det är en kurs där man studerar bibeln enligt den induktiva metoden, och bibeln har öppnats upp för mig på ett helt nytt sätt. Det finns så många olika åsikter om bibeln och hur den ska tolkas, och många gånger är det så lätt att grunda sina åsikter på vad man blivit lärt eller vad andra säger, istället för att gå direkt till bibeln och se vad den säger och sedan därifrån bilda sig en uppfattning.
Idag tog denna fenomenala kurs slut. Vi hade vår avslutning imorse och från att haft väldigt fulla dagar, har jag inget program nu tills jag åker tillbaka till Finland på måndag. Vilken konstrast. Jag minns inte riktigt vad man gjorde på lediga dagar.

Men när en sak tar slut, börjar något annat. Mycket tar slut just nu. En tre års vistelse i Sydafrika är plötsligt över, även om det eventuellt bara är för ett lite längre uppehåll. Det blir en stor omställning.
Jag fasar lite över att vara tvungen att säga adjö till de människor som varit min vardag här. Som varit min familj här under denna tid.

Så nästa vecka får jag byta mina fjärilörhängen till snöflingeörhängen, sommar till vinter, flipflops till vnliga skor och Worcester mot Purmo. Tack och lov att Gud är den samma oberoende av alla förändringar.

Mina flickor de senaste tre månaderna.

Mina ståtliga sydafrikan.