Det ser nog ut som att jag kommer att åka fäbodaloppet iallafall. Jag var lite tveksam ett tag, men sist och slutligen tror jag nog det är bra att få ett lopp före Vasaloppet trots allt.
Jag har känt mig lite sliten den senaste tiden. Kanske jag blev lite för ivrig när snön väl kom och försökte att snabbt samla ihop alla de kilometrar som blev oskadade under tövädret i december och köldperioden i januari. Dessutom så har ju fotbollsträningarna kommit till sedan början av januari, så de dagarna har det flera gånger blivit två pass. Hela förra året tränade jag ganska flitigt, men jag håller fortfarande på och lär mig vad min kropp klarar av och hur mycket träning den kan ta till sig. Och när jag tittade igenom mina genomförda träningar så insåg jag att det inte blivit så många vilodagar i januari, även om det nog var en del lättare träningsdagar mellan varven.
Nåja, kanske nästa veckas fulla schema som automatiskt gör att jag inte hinner träna så mycket kommer att vara bra sist och slutligen.
Övrigt:
Sen var jag på mitt livs första afganska födelsedagskalas i lördags. Jag tror jag aldrig har sett så många så glittriga klänningar på en och samma gång förut. Och även de lite äldre damerna glittrade ordentligt. Det var ett glädjefyllt kalas med mycket ätbart och dans.
Jag är tacksam att jag fått lära mig lite mera om en del av dessa kulturer från mellanöstern.
Mina nya vänner både från Afghanistan och Irak har nog gett mig nya insikter i den delen av världen.
#tacksam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar