Du arma hårda värld

Igår hade vi ettårsfest vid tehuset för invandrarkvinnor som jag hjälpt till med sedan vi startade för ett år sedan. Det har varit ett år med många människomöten. Många livshistorier har jag fått ta del av. Många gånger har vi fått vara kreativa för att korsa språkbarrikaderna, men på något sätt har det ändå gått. Och många är nya vänner jag har fått från olika håll i världen. Och dessa människomöten har gjort mig till en rikare människa. 

Så igår var det fest. En fest med ett bord dukat med läckerheter från bland annat Finland, Irak, Afganistan, Kosovo och kanske några länder till. 

En fest där vi firar och är tacksamma för det här senaste året och allt vi fått göra och lära oss av varandra. 

Men det var också en känslosam och en sorgens dag. En familj har fått negativt beslut på sin asylansökan och kan inte överklaga flera gånger. 

Jag vet att de bara är en familj bland många, många som har fått och kommer att få gå samma öde till mötes. Men när dessa människor du läser om i tidningen plötsligt får ett namn och du har ett ansikte på dem så känns det plötsligt väldigt nära. Speciellt när du varje vecka sitter runt samma bord och dricker kvällste och äter smörgåsar och delar berättelser med dessa människor. Då känns det nära. 

När jag började jobba med flyktingar på fritiden visste jag att den här dagen skulle komma. Dagen då de första som jag känner på riktigt skulle bli utvisade. Men ändå var jag inte beredd. 

Och de flesta av de som kom hit för ett år sen går fortfarande och väntar. En lång och jobbig väntan. Men samtidigt så finns det ännu hopp så länge det ännu är väntan. 

Men jag fasar för när de dagar kommer när fler börjar få sina besked. För Finland har verkligen inte varit nådigt eller generöst med positiva beslut. Speciellt inte sedan den nya lagen trädde ikraft i maj. 

Så nu ska alltså en familj utvisas till ett land där de inte har några släktingar kvar i. Ett land de flydde från för flera år sen till dess grannland på grund av talibanregimen  Utvisas till ett land där barnen aldrig ens varit. 

Igår ringde man och sa att på fredag tas de bort från alla register i Finland och att deras lägenhet är uppsagd och de måste vara ute senast måndag. 

Nog är det en arma hård och kall värld vi lever i.