Så nu sitter jag här i min säng kvällen före och gör mig redo för min lilla resa. Jag har ätit min pasta och packat min ryggsäck.
Två stycken långa långbänkar hann jag med i sommar. Eller kanske tog mig tid för är närmare sanningen.
Men på något sätt känner jag mig redo mitt i all min oförbereddhet. Kanske det är åldern.
Men nu är det ju liksom bara att springa kvar.
Och hoppas att jag hinner i tid till flygfältet efter arbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar