Funderingar om nästa års idrottsutmaningar.

Nu har vi redan hunnit med mer än halva höstterminen, vi har hunnit ha höstlov och jag har precis hunnit få höstens förhoppningsvis ändå förkylning. Hittills har den varit snäll och jag hoppas att den inte blir långvarig. 

Detta var också dagen då vinterns första snöfall inträffade. Inte många minuter och säkert var det många som missade det, men det visar ändå att vintern är på kommande.

Löpsäsongen blev ju som sagt kort men intensiv det här året. På åtta dagar hann den både starta och ta slut. Nu är det skidningen som är nästa.

På mejlen har jag också börjat få påminnelser om diverse lopp i olika grenar för nästa år. 

Och jag har sådär smått börja fundera på vilka lopp som kommer att bli nästa års äventyr.

På skidfronten är jag anmäld till Vasaloppet och har nog tänkt åka både Fäbodaloppet och Botniavasan om jag får vara frisk och det passar in med övrigt program. Dyker det upp något annat lopp sådär lämpligt så är ju inte det någon omöjlighet heller.

Sen är jag anmäld till Vätternrundan också. Man ska väl inte ge upp efter en gång. Nu har jag ju en tid att försöka slå.

Sen har jag lite i tankarna att göra en till klassiker. Så det skulle förutsätta att jag åker till Vansbro nästa år igen. Inget är bestämt ännu, men det var ju egentligen bara därför jag for på Lidingölppet iår fast jag sprungit maraton veckan innan, utifall att jag skulle vilja göra en klassiker nästa år.

Och sen skulle det nog vara roligt att få in något maraton också. Men det jag har funderat på passar inte optimalt in i mitt arbetsschema. 

Och kanske jag till och med skulle springa mitt livs första halvmaraton också.

Och lite skulle jag vilja prova på triathlon också. Men jag vet inte om jag vågar.