Trail

Jag har nog blivit lite biten av att springa i skogen. Har ju alltid tyckt om naturen, men nu har jag hittat ny glöd och motivation.

Fredags var det varmt. Jag häda tänkt försökt utnyttja det våriga vädret och springa långt. Men det gick tungt. Så jag sprang ganska kort. Och väldigt väldigt sakta. Ibland gick jag även lite emellan. Och jag tillåter mig det. Att ta det lugnt om det är så det känns. Att fokusera på att njuta istället för att samla kilometrar.
Och jag njöt. Plus 15 grader. Fåglar som kvittrar. En doft av skog som jag inte känt tidigare i år. En doft och känsla av vår helt enkelt.

Idag hade jag tänkt fara på ett 1,5 timmes paus med tet:arna. Men sen fick jag reda på att en del skulle starta redan en timme tidigare. Så efter lite funderande så bestämde jag mig att joina dem. Om benen kändes trötta kunde jag ju alltid vända om, eller nöja mig med en lite kortare runda.

Så jag åkte ut till. Först var vi ett glatt gäng på 5 personer som sprang den första timmen. Efter det for vi tillbaka till starten för att ta upp gänget som kom till kl 10. Vi sprang en 1,5 timme till. I skog. På stranden. På klipporna.
Efter det for de flesta hem. Sen fortsatte vi fem som startade kl 9  med en förstärkning på en till att springa. Jag och Idas sprang en halvtimme till. Resten fortsatte. De tre hårdaste hade som mål att springa 40 km idag. Jag lufter på hatten för dem. Själv var jag nöjd med att få fara hem på lunch efter tre timmars löpning. Det blir inte många så långa löppass per år. Förutom de två loppen jag deltog i fjol, tror jag att jag kom upp i tre timmar en gång.
Men nu är benen trötta. Efter morgondagens fotbollsmatch, ska de nog få vila ett tag.

Men nog är det skönt att träna på morgonen. Nu har jag fått ta det lugnt resten av dagen. För inte är det ju helt fel att sitta i soffan och se ett avsnitt av skam och äta blåbärspaj heller.

Och få se om jag klarar en 5-dagars arbetsvecka nu, efter 4 4-dagars arbetsveckor på raken.
Vi ska hoppas det.