Depth

You can't change your history, but you can change how you interpret it.

This week we go deep. Back to the heart.
It's not about how we behave. It's not about our emotions. It's  not about our thoughts. It's about our beliefs. Cause it's there it starts. You have to start with the roots and not the fruit.

Values rather than rules.

Coming back home. Back to the heart.

Jehova Sneaky

This week is one of my favorite speakers from last year teaching on our DTS. His name is Rich. The topic is the Father heart of God.
A week that really made a difference for me last year, and a week when we as a school really were drawn closer together. It was a week when you had to take risks to share and to trust. Or you didn't have to, but it created an atmosphere that made it so much easier. To let other people be part of your healing. To let you be loved and celebrated. To don't let lies have power over you anymore.
A week with God's presence in a special way. A week full of love and redemption. And oh what that is needed.

And I really wish and believe that it will be an awesome week this year to.
I have only heard the first session of teaching and it has already given me so much. I am a rich and blessed person.

Jehova sneaky works in amazing ways.

Hospitality

Mina skolledare är underbara. Det har jag vetat länge. Och det är få som visar sådan gästvänlighet som dem. Ett hem dit jag vet att jag kan gå och knacka på dörren nästan när som helst fast jag inte har något ärende. 

Och igår hade de bjudit in hela DTS:en dit. Vi bakade pizza och blev också bjudna på våfflor med glass grädde och färska jordgubbar. Att få färska jordgubbar i oktober är ju en höjdare bara i sig.

Jag trivs här på basen och att dela rum och badrum med andra och inte ha några andra möbler än en säng och ett klädskåp är inte något jag egentligen lider av. Men ibland är det  bara så skönt att vara i ett riktigt hem.

Sen blev det en kväll då vi fick se dolda sidor hos varandra och lärde känna varandra bättre. Att lyssna till folks berättelser och historier är underbart. I ett gäng från 13 olika länder, 5 världsdelar och 3 generation finns det en massa vishet, erfarenheter, kunskap och galenskap gömd. Alla med sin egen berättelse. En del historier mera extrema än andra.

Idag njuter jag av en söndagen. Och imorgon kommer min favorittalare från förra året hit till basen för att undervisa. Och veckan efter kommer min andra favorit. Sen följer ännu några höjdare. Nu börjar en intensiv tid, men jag är full av förväntan. Det kommer att bli så bra. 

Men giv mig styrka.

Svammel

Elevantalet är nu uppe i 19, och u väntar vi bara på en stackars Ghanan som verkligen får kämpa för sitt visum. Denna helg är det sista chansen för honom att komma. Annars hinner han missa för mycket av själva skolan.

Veckorna börjar bli intensivare. Undervisning på dagarna och möten och annat planerande på eftermiddagarna och kvällarna. Men jag trivs fast jag varit väldigt trött den senaste tiden. Borde kanse vara mera självdisciplinerad och gå och lägga mig tidigare, men då det är så roligt att vara uppe. För tillfället är jag inte alls så mycket morgonmänniska som jag brukar vara.
Vart outreachen går är ännu också oklart, men de tre förslag som getts är Mozambique, Malawi och Brasilien. Men det är ännu inte helt spikat. Själv vet jag ännu inte heller vart jag helst skulle åka. Livet är fult av val och möjligheter.

Förra veckan åkte jag iväg med ett gäng vänner till Cape Town för att åka på Passionkonserten på Cape Town Stadium. Drygt 20 000 människor och stämningen på topp då vi sjöng tillsammans med valarna och stjärnorna. Louie Giglio, Chris Tomlin, Matt Redman med flera var suveräna.
Sen blev det lite mera Braaiande (Sydafrikanskt grillande) också, då vi firade Mônicas födelsedag.

På kvällarna blir det överlag mest bara hängande här på basen, men med trevliga människor är inte det så illa. Det var en dag förra veckan då jag satt och diskuterade med en grupp människor på en blandning av engelska, spanska och portugisiska. De utländska studerandena som kommer hit för att studera engelska lär sig överlag väldigt fort, men de första veckorna de är här måste man ibland vara kreativ och använda sin fantasi då man kommunicerar.

Road trip to Cape Town

Passion world tour är i Sydafrika nu och ikväll är det dags för Cape Town. Och jag har biljetter. Och jag har köpt färdkost så att även roadtripen dit är räddad. Biltong och choklad. Det är grejer det.

Och idag har jag druckit kaffe med två av mina afrikanska bröder och diskuterat livet.

MEDmänniskor

Vissa dagar behöver man ha människor runtomkring sig. Inte bara människor som finns där, utan som faktiskt är där.  Fast man nödvändigtvis inte säger något, så vet man att det är där. Även de gånger då man talar språk utan ord.
Jag börjar få en ny internationell familj igen. Fast jag inte känner dem så bra ännu, vet jag att det är dem jag kommer att leva nära och tätt inpå de närmaste månaderna och att det är dem jag kommer att dela både glädjeämnen och ledsamheter med.
Och idag kände jag att de var där med mig. Människor som är med. Medmänniskor. Det är en gåva och rikedom.

Vardagen och DTS:en

Jag har redan varit här i en och en halv månad. Weird. Det börjar kännas som vardag. DTS:en har börjat, och jag börjar komma in i mina arbetsuppgifter. Den här veckan har det hittills varit fullt upp, men bara jag börjar få lite mera rutin på mina uppgifter så borde det börja gå lite smidigare.

Vi har en grupp på 16 personer nu i DTS:en från 5 olika världsdelar. Vi väntar ännu på fyra personer som har haft problem med sina visum, men som förhoppningsvis kan ansluta sig till skaran snart. Men det är en riktigt trevlig skara vi har här nu. Jag tycker om dem, fast jag inte har lärt känna dem på djupet ännu. Men om två veckor har vi en djup undervisningsvecka då temat är "The Father heart of God", och under den veckan brukar alltid en massa nya saker öppnas upp.

Vi har ännu inte bestämt vart vi åker på outreach, men jag skulle gissa att det blir någonstans i Afrika elelr Brasilien för min del.

Denna veckas måndag, tisdag och onsdag har vi haft en workshop med ett trettiotal ungdomar i åldern 16-18 år med olika typer av kriminell bakgrund. Men istället för att skicka dem till fängelse så skickar de dem att spendera tid med oss ;) Inte nu bara det, men vi var en del av det. Och jag tror att vi lyckades bra. Det kändes som att vi nådde fram till dem och vi hade en bra tid där.

Redan innan DTS:en började så hade jag börjat fara med Johnny och hans fru till en skola på fredageftermiddagar för att ha lite program med en årskurs 7 där. Jag trivs med att ha lite små projekt på gång vi sidan av allt annat.

Det har brist på folk i köket nuförtiden också, så på kvällarna har jag hjälpt till lite där också. För två dagar sedan jobbade jag där med Nanna. Det var roligt att få tala lite svenska för en gångs skull. Det är inte så ofta. Och så var det roligt att få kocka lite också.