Svammel

Elevantalet är nu uppe i 19, och u väntar vi bara på en stackars Ghanan som verkligen får kämpa för sitt visum. Denna helg är det sista chansen för honom att komma. Annars hinner han missa för mycket av själva skolan.

Veckorna börjar bli intensivare. Undervisning på dagarna och möten och annat planerande på eftermiddagarna och kvällarna. Men jag trivs fast jag varit väldigt trött den senaste tiden. Borde kanse vara mera självdisciplinerad och gå och lägga mig tidigare, men då det är så roligt att vara uppe. För tillfället är jag inte alls så mycket morgonmänniska som jag brukar vara.
Vart outreachen går är ännu också oklart, men de tre förslag som getts är Mozambique, Malawi och Brasilien. Men det är ännu inte helt spikat. Själv vet jag ännu inte heller vart jag helst skulle åka. Livet är fult av val och möjligheter.

Förra veckan åkte jag iväg med ett gäng vänner till Cape Town för att åka på Passionkonserten på Cape Town Stadium. Drygt 20 000 människor och stämningen på topp då vi sjöng tillsammans med valarna och stjärnorna. Louie Giglio, Chris Tomlin, Matt Redman med flera var suveräna.
Sen blev det lite mera Braaiande (Sydafrikanskt grillande) också, då vi firade Mônicas födelsedag.

På kvällarna blir det överlag mest bara hängande här på basen, men med trevliga människor är inte det så illa. Det var en dag förra veckan då jag satt och diskuterade med en grupp människor på en blandning av engelska, spanska och portugisiska. De utländska studerandena som kommer hit för att studera engelska lär sig överlag väldigt fort, men de första veckorna de är här måste man ibland vara kreativ och använda sin fantasi då man kommunicerar.