Det är kanske inte alla gånger det smartaste att sova två timmar på eftermiddagen och sedan dricka en stor kopp starkt kaffe då man vaknar. Inte om man vill sova på natten.
Men på något underligt sätt så ångrar jag inget heller. Jag njuter av livet här. Jag njuter av människorna runt omkring och jag njuter och över alla uppenbarelser Gud ger mig här. På något sätt känner jag mig så mycket mera levande här. Det är något speciellt med Afrika.
Och jag konstaterar att det är så lätt att befinna sig i sådan brådska hela tiden att vi missar en massa glädjeämnen i vardagen och saker som är värda att firas. För det är så lätt att ha siktet inställt på destinationen så att man missar hela resan.
Sydafrika är kanske inte riktiga Afrika, men ändå så fungerar tiden på ett annat sätt här också.
Rich fortsätter att tala och det berör på djupet. Jag minns denna vecka från förra året. En av de två veckor som påverkade mig mest. Då någon man aldrig träffa förut kan berätta ens livshistoria med en massa detaljer och sätta ord på sådant jag känt men inte kunde identifiera så ligger det något större bakom.
Och jag minns då jag förra året med iskalla händer och darr på rösten delar vad som döljer sig bakom masken och sådant jag aldrig berättat förut. Det är en risk att låta andra vara del av ens helande. Men ack så mycket frihet det kan föra med sig, då man märker att det håller.
Vissa händelser är värda mera än guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar