Den här sommaren upplevde jag att Gud sade åt mig att jag ska glädjas över min frälsning. Jag vet att det gör all skillnad i hela världen. Och i teorin är jag överlycklig. Och jag vet att livet ska firas. Jag förstår i mitt huvud. Men med mina känslor gör det inte alltid en stor skillnad. Jag har nog inte förstått hur stort det verkligen är.
Det finns en person här som bara är fylld av glädje så mycket mera än någon annan jag känner. Det bara lyser i hans ögon. Han älskar verkligen Jesus och det går inte att ta miste på det. Och hela hans liv är verkligen en lovsång och han låter inte andra hindra honom.
Han vet vad han har blivit räddad från. Han har sett livet på andra sidan. Men han har lyfts upp. Hans bakgrund är verkligen mörk.
Jag frågade honom en gång varför han älskar Jesus. Han tittade på mig och sade, att om han verkligen skulle berätta skulle han börja gråta och han vill inte gråta framför mig, men om jag vill veta ska jag fråga Bruno som är ledare här på basen.
Den som har fått mycket förlåtit älskar mycket.
Han har haft en uppenbarelse. Han har förstått och upplevt. På djupet.
Jag önskar att jag en gång verkligen ska få den förståelsen också. Att förstå längden, bredden, höjden och djupet av Guds kärlek. Inte bara i huvudet utan också med hjärtat. På riktigt. På djupet.
Min förståelse har blivit så mycket större de senaste året. Men jag vill ha mer.
Jag förstår nog inte djupet av vad jag har blivit räddad från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar